Alex har ibland påpekat att hon tycker jag verkar vara en bra chef och är det något jag verkligen lägger tid på så är det just det. Att försöka vara den chef mina anställda behöver. Tyvärr lyckas jag inte alltid. Jag har till och med misslyckats rätt rejält!

För ungefär en månad sen medans jag gick en väldigt intensiv fyra dagars utbildning såg jag en notis på Facebooka ty en av mina anställda fyllde år. Jag har hittills alltid grattat åtminstone med ett virtuellt kort på mailen och ett samtal. Har det varit jämna födelsedagar har det varit tårta och till och med middag med present. Nu hann jag inte. Jag glömde bort det. Mitt i den intensiva kursen föll det helt i glömska, helt.

En vecka senare kom medarbetaren till mitt skrivbord och ville prata. Det visade sig att han fyllt 50!!!

Hade jag kunnat försvinna där och då hade jag gjort där och då. Jag skämdes, jag skäms, jag skäms så fruktansvärt! En annan medarbetare firade samma födelsedag tidigare i höstas, då hade jag en dialog med hen i god tid. Frågade om hur hen ville firas, önskemål på present mm. Den är medarbetaren hade jag inte ens koll på fyllde jämt. Det är mitt jobb som hens chef att veta om sådana här saker. Pinsamt.

Jag lyckades övertyga hen om att jag skulle få uppvakta i efterhand. Så imorgon ska vi ut på en lite finare lunch med en handfull kollegor och hens tidigare chef. Jag har fixat ett presentkort (enligt önskemål) och lite finare choklad istället för blommor. Trots det kan jag inte tvätta av mig känslan att jag misslyckats.