• Diverse

    Privat leasing

    När det blev klart att jag kunde hämta ut min Volvo tog jag kontakt med Fiat centret i stan för att förstå vad som krävdes för att återlämna min provatleasade pärla. Jag hade försökt få lite information mailledes medans jag var i Indien men misslyckats, så den här gången försökte jag via telefon. Tjugo minuter senare stod jag helt chockad och utskälld för att jag försökt förstå vad som krävdes i samband med en återlämning. Vad innebar en återlämningsservice, när gjordes det, hur bokades det mm. Jag blev UTSKÄLLD för att jag försökte göra rätt för mig och ingen information hade delats från bilförsäljaren. Jag stod och stirrade på min telefon och gick in i ett jobbmöte lätt skärrad. En halvtimma senare hade jag två missade samtal från en försäljare som bad om ursäkt med ord, men fortfarande med en otrevlig ton.

    Jag skulle återkomma under fredagen så skulle han förbereda förslag på servicetider, men han det hade han inte hunnit. Så han lovade att ringa mig i början av veckan därpå. När jag under onsdagen inte hört något från honom mailade jag på nytt och frågade. Den här gången lyckades vi boka in service och återlämning av bilen endag kl11:40 med mig skulle jag ha vinterhjul (hehe sommarhjulen menar du, inget skratt) och bilen skulle vara tvättad på såväl utsida som insida.

    Så bar det av, jag kom lite tidigt och tog försäljaren med förvåning. “Jag borde ha fått ett sms” säger han i en rätt otrevlig ton. Jag försökte ta på mig skulden att jag kanske var där på fel dag, men han klagade på systemet tog bilnyckeln och gick för att köra bilen till serviceverkstan. Han bar mig sitta ner, det skulle ta 45 minuter. 1h och 15 minuter senare vågade jag mig bort till honom för att kolla status, han tittar först förvånat och sen argt på mig när jag frågade om han visste status. Innan han konstaterade hur lång tid som gått. Efter ett kort besök i verkstan förmedlar han att det tar 20 minuter till, för de har haft problem med systemen. Så jag meddelade att jag får avboka något möte men sätter mig ner för att vänta.

    Så 1h 40 minuter efter ankomst är min bil färdig. Servicekillarna har hittat en stor buckla bak på höger (visade sig vara en liten touch), ett litet stenskott och att motorn läckte glykol – men rapporten var ju inte färdig men det gjorde ju inget jag skulle ju inte lämna tillbaks bilen idag! Ehm jo, det var ju det vi gjort upp mumlade jag. Återlämningsbesiktning och återlämning. “Ja, men hur ska du ta dig härifrån då?” frågar han i otrevlig ton. Jo men jag har ju en bil ståendes här, så att jag kan åka till kontoret svarade jag.

    Så nu går det helt plötsligt att maila mig serviceprotokollet och han behöver bara min mail och mitt telefonnummer. Jag åker därifrån med en stark känsla att jag nog suttit där i onödan och hade försäljaren bara bemödat sig med att uppdatera sig på mitt ärende hade jag kunnat lämna bilen och sen åka. För det andra, kommer jag aldrig igen kommer använda mig av den bilfirman. Fy sjutton för dålig service och besk eftersmak!

    Nu väntar jag på serviceprotokollet och förväntar mig inget annat än en stor fet nota som grädde på moset. MIn käsnla just nu är att jag helst av allt vill krypa ner under skrivbordet och gråta en skvätt. Jag har en gång för alla fått bekräftat att jag ska inte ha med bilar att göra.

    Kommentarer inaktiverade för Privat leasing
  • Girlytalk,  livet,  Lyxproblem

    Motgångar

    Kanske lite ljust och fräscht nu till våren?

    De senaste dagarna verkar kosmos ha varit mot mig. Ja, kosmos, ödet – kalla det vad ni vill. Saker går inte min väg. I helgen skulle jag hänga med killen jag dejtar, mr M. Men ödet ville annorlunda och infektion hoppade på mig med halsont och feber. Och då umgås man inte om mannen ifråga ska köra Vasaloppet helgen efter.

    Igår skulle jag hämta min nya fina bil. Ödet ville återigen annorlunda. I går förmiddag under mitt avstämningsmöte hade jag ett obesvarat samtal och ett meddelande. För att gå rakt på sak. Någon hade en dålig dag på jobbet och i transporten har min bil fått en buckla i taket och en avbruten antenn. Så innan bilen levereras är den hos plåtdoktorn och får en ny antenn monterad. Förväntad leveranstid, oklart.

    Så imorgon hade jag äntligen min efterlängtade frisörtid. Min frisör är höggravid och jag lyckades boka in en tid när jag var där sist (strax innan jul) och imorgon skulle jag dit och bli vårfin. I morse kom sms:et. Hennes kropp orkar inte längre och hon måste avboka mig 🙁
    Jahopp, så just nu övar jag mig i det jag kanske är sämst i världen på. Tålamod. Sen ska jag försöka hitta en ny frisör, som inte är gravid, på mammaledighet eller är fullbokad fram till midsommar – men som ändå betyder kvalitet. Finns hen?

    Kommentarer inaktiverade för Motgångar
  • familj,  livet,  Shopping

    Bilspekulationer

    Fiat500

    Ja, igår hade jag otur med bussarna. Sån otur att mina bilinförskaffningsplaner svingade sig upp på listan till högsta prioritet i helgen. Ja. I helgen. Att sitta och kuska runt på en buss genom hela stan. Eller för den delen missa den ena bussen med 20m och inse att nästa buss är inställd för att få stå och vänta i totalt 20minuter på att ta sig till jobbet. Ja, det är inte riktigt min version av att ha en bra start på dagen.

    Så de stora frågorna som jag ska landa i till helgen köpa eller leasa? Röd eller vit, eller vara lite galen och ta en Ahlgrensbil-mintgrön? Jag ska i alla fall ta med min pappa och provköra. Ställa svåra frågor och sen kontemplera över saken. Det här ska bli så spännande. Och dyrt. Men jag har gett upp. Dyrt är det med bil. Men jag har kommit till insikt att bekvämlighet är dyrt.

    Och idag piffar jag livet med lite limegrön, glittrig ögonskugga. Vin och räkor och finaste sällskapet i form av mamma och pappa. En helg med de guldklimparna kommer ge energi som flödar ända in i Pollyland-resan med Natalia.

    Kommentarer inaktiverade för Bilspekulationer
  • livet

    Drömmar

    Jag är så galet sugen på en bil. En liten, smidig transportlösning som skulle kunna köra mig till jobbet. Ge mig lite mer frihet att röra mig runt om staden och utforska det bortanför staden lite mer. Hittills har jag alltid varit lockad, men aldrig riktigt känt att pengarna varit motiverade. Och nu sitter jag här igen, surfar runt och drömmer mig bort om enkelheten i att ha en bil. En liten Fiat500 eller Mini Cooper. Jag jämför köpa med privatleasing, räknar på skatt, drivmedel och parkering. Räknar, analyserar, drömmer och hittar scenarior där det skulle fungera.
    Jag misstänker ändå, i mitt lilla rosa bil-moln att jag om ett halvår sitter här och har återigen landat i att bil är för dyrt och att jag hellre lägger pengarna på annat. Tills dess att insikten landat igen, lever jag i min lilla dröm värld. Det är väl inte fel att drömma?!?

    Kommentarer inaktiverade för Drömmar