• Girlytalk

    Boktips: skuggorna – Katarina Wennstam

    Jag har läst ännu en bok av Katarina wennstam och även om jag älskar plotten i den här boken så är jag tveksam till den…

    ett gäng kvinnor bestämmer sig för att hämnas på diverse kvinnomisshandlare och göra exakt samma sak mot dem som de gjorde mot kvinnorna. En så fin tanke och jag älskar egentligen mentaliteten “att få känna på sin egen medicin”. Och visat lurar wennstam mig ett tag med att det är män.

    Men alltså det gör boken helt omspännande att veta vilka som är gärningsmännen och veta syftet med deras brott i hela boken. Spänningsmomentet saknas och en deckare utan spänning är i mina ögon ganska värdelös.

    Däremot så håller jag med Wennstam om att detta, att ta lagen i egna händer och utsätta män för vad kvinnor blir utsatta för (inte enbart av fysiskt våld utan också i form av oro och rädsla) är kanske ända sättet att ändra på de patriarkat som råder.

    Jag har också läst Gänget, Alfahannen och Skymningsflickan av Wennstam.

    Skuggorna finns bland annat att köpa Här!

    Kommentarer inaktiverade för Boktips: skuggorna – Katarina Wennstam
  • Girlytalk

    Jo men det är fint med kvinnor son stöttar varandra

    Detta är ett inlägg som grott i mig ett tag. Det är kanske inte ilska men besvikelse. För i mitt huvudprojekt är jag den enda kvinnan med barn. Vi är i övrigt 9 kvinnor i 55-årsåldern och en yngre än mig.

    När Nils är sjuk så vabbar jag. Så är det med det. Och nu har jag, via omvägar, fått veta att det snackas om det. Ja… och jag blir så less på kvinnor som inte minns eller har förståelse för andra kvinnor. Ja man behöver ju kanske inte förstå alla kvinnor jämt men just att kvinnor överlag vabbar mer än män är ju ett globalt problem och något som varit i generationer. Trolige vabbade dessa kvinnor också när de hade småbarn. För det har alla haft. Barn alltså.

    Jag tycker absolut att man får vara kritisk mot andra kvinnor men just i vissa frågor tycker jag att man ska hålla ihop. Jag tycker dessutom inte att de behöver spä på det dåliga samvetet och stressen som jag tror att de flesta av oss drabbas av när vi vabbar eller ör sjuka.

    Ett halvår till. Annars byter jag jobb.

    Kommentarer inaktiverade för Jo men det är fint med kvinnor son stöttar varandra
  • Girlytalk

    Den feministiska skon klämmer

    Jag och feminism kommer inte alltid överens och jag börjar sakta förstå varför. Det är just för att feminism “utesluter” de frågor som är viktiga för mig så som antirasism. Det är diffust och det är svårt men jag tror att det är där min sko med feminism klämmer.

    Jag känner själv att jag är i början av att lära mig om feminism. Och massa massa annat som jag inte kan inom det området. Jag går nu och har alltid gått på min magkänsla, men det är ju roligt att lära sig mer och fundera mer och djupare.

    Därför kommer hör lite tips på var jag lär mig saker just nu:

    BlackVouge älskar hennes sparade stories om bland annat CA, rasism och tolkningsföreträde.

    NotOnADietAnymore älskar hennes kroppsaktivism och hennes inredning som en bonus.

    JessicaHallback så fyndig och slagkraftig feminism, älskart!

    ViskansViol detta är kontot som öppnar mina ögon mest just nu. Hon har varit fånge i prostitution och skriver om just det och hur samhället sviker. In och läs och förundras över denna starka kvinna! ❤️

    Mitt konto, som inte innehåller så mycket feminism utan mest ögonblicksbilder (även några på mig) finns här.

    Kommentarer inaktiverade för Den feministiska skon klämmer
  • Girlytalk

    Boktips: gänget – Katarina wennstam

    Jag idéntifierar mig inte som feminism men jag förstår de strukturer som bygger samhället och hur de är otroligt dåliga för kvinnor. Självklart vill jag att de ska ändras, jag uppfostrar min son till att bli något stort, en förändring som inte våldtar, gapar och kräver sin rätt pga penis. Jag identifierar mig mest som antirasist, medmänniska och är som ni vet engagerad i dessa frågor. 

    Dit jag vill komma är att jag också tycker att praktisera feminism är supersvårt. Antirasism har jag hållt på med hela mitt liv men feminismen är svårare, lätt att se strukturerna men vad kan jag göra? 

    en deckare! Alltså ren och skär underhållning men i feministisk anda var något så uppfriskande och nytt. 


    Den här boken är en del av en serie och jag har inte läst de andra än, den funkade bra som fristående också. Det ör en klassisk deckare i sin uppbyggnad och utformning men hela tiden med feministiska samtal/intriger/händelser utan att det känns konstlat. 

    Boken är spännande och lättsam. Ett tips till alla som gillar deckare och/eller feminism. Den finns bland annat här!

    Kommentarer inaktiverade för Boktips: gänget – Katarina wennstam
  • Girlytalk

    Fest, ex och feministiskt möte 

    Varje sjätte juni har några vänner till min familj fest. De är lixom lite mer än vänner för alla barn är lika gamla och vi är lixom uppväxta parallellt och tillsammans. 

    Jag älskar de här festerna för de är så himla mysigt. Jag är så trygg och alla (typ) känner mig och älskar mig så jag kan slappna av och bara vara oavsett vad som pågår runt omkring mig. 

    Jag har under typ en vecka när jag var 15 år dejtat sonen i den här familjen. Han krossade mitt hjärta så där som hjärtan blir krossade bara i tonåren. Så det har varit konstigt mellan oss i typ 15 år men de senaste åren har vi kunnat umgås mer lättsamt. Kanske för att hon nu är gift, han var singel innan med en annan kvinna som heter Alexandra. Jag hatar att umgås med folk som har samma namn som jag. Känner mig typ förnärmad på något konstigt sätt men den här Alexandra är så sjukt trevlig. 

    Vi hade i alla fall ett så fint möt igår, för se har också fått sitt första barn för några månader sedan, och vi började direkt prata ärligt om allt vad det innebär och hur olika mammor och pappor bemöts. 

    Är så fylld av värme både av festen och mötet med Alexandra. 

    Nu ska jag iväg på fortbildning med jobbet! 

    Kommentarer inaktiverade för Fest, ex och feministiskt möte 
  • Girlytalk

    Jo men det är klart att man är fast i kvinnofällan men…

    Jag filosoferar lite över det här med feminism och har gjort sedan Nils föddes. Och jag tror att alla håller med mig om att de könsnormer som råder är för jävliga. Och ni kan ju knappast veta det men alla problem jag och V har i vår relation ha delar om att han är man och därför tvingar mig att vara kvinna. (Pratar alltså om könsrollerna här). 

    Jag förstår att dessa roller cementerad av samhället och vi är alla produkter av vår uppfostran. MEN jag vill bara inte vara feminist. Eller jag förstår inte. Så kanske det är. 

    De feminister som jag hör skriker högt på nätet om att alla män är svin, mer makt är kvinnan, kvinnor ska få bestämma, man ska få se ut som man är oavsett storlek, pojkar ska ha klänning och alla ska få göra som de vill. Men och detta är konflikten för mig. Sedan är de hemmafruar, lever på sin man, äter kakor till middag och beter sig (på sociala medier) ganska otrevligt. 

    Vad heter det när man vill att alla ska vara snälla? Tjäna lika mycket? Le mot varandra och hjälpa varandra? Svarta, vita, långa, korta, män och kvinnor. Alla! 

    Man behöver inte leva som man lär och jag slåss mot normerna om mig som kvinna, kort, blond, svensk, mamma och invandrare dagligen. Och jag kan inte säga att jag lever feministiskt. Vi har valt att vs jobb går före mitt. Eller han bad mig och jag sa ja. Vi har gemensam ekonomi men jag sköter alla inköp till Nils. 

    Jag kan däremot leva ett vänligt och inkluderande liv, där människor är välkomna och då blir det mer trovärdigt fär mig. Förstår ni vad jag svamlar om? 

    Kommentarer inaktiverade för Jo men det är klart att man är fast i kvinnofällan men…
  • Girlytalk,  livet

    Jag gör inte mycket, men jag gör något!

    Alex skriver i dag ett inlägg här om vad som i mina öron låter som en rätt rubbad kvinnas åsikter som hon själv valt att benämna feminism. Det gör ont i mig, att kvinnor som har så extrema och udda åsikter liksom får förtur för hur vi definierar feminism. Jag håller med Jennifer som i sin kommentar poängterar att vi har en gemensam grundtanke men olika sätt att nå målet. Jag kallar mig gärna feminist, för jag tror på att ge kvinnor och män samma rätt och möjligheter att utvecklas oberoende av kön, hudfärg, sexuell läggning mm mm.

    I Sverige finns det en dominerande bild av hur en feminist är och den har vi tillåtit definieras av en handfull politiska aktivister som deltar i debatter och som väldigt ofta sticker ut från mängden. Nu raljerar jag, men de driver ofta den extrema linjen av feminism, har ofta värderingar som stämmer väl överens med den politiska vänstern, tycker att raka benen och bära bh är uttryck för det manliga förtrycket och jobbar ofta inom ideella verksamheter eller ino kultursektorn.

    Jag älskar högklackat och klänningar, jobbar med management i en mansdominerad värld, har flertalet nära manliga vänner och kastar mig gärna in i diskussioner om förutsättningar som jag möter, bemöter och undviker. Vi har en könsfördelning på knappt 20% kvinnor och 80% män i det stora multinationella företag jag jobbar på – och jag vill underlätta för yngre generationer att inte begränsas av att det är en mansdominerad bransch, industri eller verksamhet. Därför har jag precis idag tackat ja till att vara mentor till en kvinnlig, iransk mjukvaruingenjör som vill ha en koppling till arbetslivet och svenska arbetsplatser. Jag gör inte mycket, men jag gör någonting!

    Happy Friday folks!

    Kommentarer inaktiverade för Jag gör inte mycket, men jag gör något!
  • Grubblerier,  livet,  vardag

    Manshat, till vilken nytta då?

    Det här inlägget dök upp i mitt Facebook flöde idag “det här är vad jag hatar när jag hatar män” och jag blir helt ärligt upprörd, ledsen, förbannad och uppgiven när jag läser hennes blogginlägg. Varför skriva att hon hatar män för dessa saker? Vi är ju alla en del av det samhälle som inte hanterar det hon tar upp på ett konstruktivt sätt – det är inte enbart män som bygger vårt samhälle, våra normer, våra samhällsstrukturer – det gör vi alla – oavsett kön!

    Nej, jag ger upp för en stund. Jag ger upp och hoppas att om jag blundar lite, så kanske det känns bättre om en stund. Ja, både känslan vad det gäller framtidshoppet!

    Kommentarer inaktiverade för Manshat, till vilken nytta då?
  • tankar

    Är inte det självklart? 

    jag har lyssnat på Sanna Lundells sommarprat och hon pratar om feminism. Kanske framför allt feminism i förhållandet mellan kvinna och man. Hon menar att för henne (och många andra?) så känns det inte bra att vara kvinna i förhållande till en man, att man då förväntas göra allt tillsammans och att hon känner sig förtryckt samtidigt känner hon sig mindre värd om hon inte har en man (fritt tolkat). 

    Först och främst tycker jag att sommarpratar var bra, något många vill höra men jag kände också att jag inte tycker så. Jag tycker inte att någon kvinna eller man är mer värd med en partner, många av mina vänner är singel och de är hur lyckliga som helst. det här med att ett par ska göra allt tillsammans är helt idiotiskt och det har jag tyckt sedan högstadiet. 

    Jag och V är två olika människor med olika behov och intressen. Vissa behov kan vi tillfredsställa hos varandra men vi behöver också våra vänner och familjer. Samma sak med intressen några har vi gemensamt och andra är egna. Då och då gör jag något som är Vs intresse och han mitt men vi gör också mycket på egen hand eller med vänner. Tillsammans gör vi det vi båda tycker är roligt. Vi älskar varandra och vill vara med varandra men det berikar oss och gör oss till bättre människor att göra saker var för sig. 

    Det här trodde inte jag var feminism utan sunt förnuft. Det är något jag tar för givet. 

    Om det inte är en självklarhet utan något feminismen måste jobba för då känner jag för att ge upp. Alla kvinnor och alla män måste bestämma hur de vill leva livet, som ett smycke för sin partner eller som en egen människa? Svårare än så är det inte, eller? 

    Kommentarer inaktiverade för Är inte det självklart? 
  • kropp,  tankar

    Allt är förnedrande för alla

    IMG_0074.JPG

    Den här bilden hittade jag på bloggen sälj grej med tjej som tar upp (tog upp?) hur reklam använder kvinnors kroppar för att sälja saker som inte alls har med kvinnors kroppar att göra. Några är upprörande men den ovan tycker jag är så fyndig och rolig (kanske också för att jag tycker att organdonation är viktigt och behöver få mer uppmärksamhet).

    För över ett år sedan twittraren jag den här bilden skrev att jag tyckte den var rolig. NU skrev en man till mig (som då måste ja grävt djupt i mitt Twitterkonto) och upplyste mig i 2 tweets att bilden är mansförnedrande på flera plan.

    Jag är för jämlikhet och jämställdhet mellan alla människor. Och alla har så klart rätt till en åsikt och visst kan jag se att bilden exponerar en kvinna och menar att män enbart får komma in i henne genom att dö och donera organ. Men kära vänner, vad händer med humorn?! Måste vi analyser allt och ta illa upp av varenda sak som visas i medier. Kan inte vissa saker bara vara roliga?

    Kommentarer inaktiverade för Allt är förnedrande för alla