• Funderingar,  livet,  lördag

    Min helg

    Låt oss säga att jag trodde att den skulle innehålla lite häng med mr T och hans barn (som jag inte träffat sen 19 december) men så blev det inte. Efter en sväng i motionsspåret blev det chiligryta som Natalia svängt ihop och fredagsmys framför på Spåret. Mycket prat också, för ibland blir det lite rörigt när hjärtat och hjärnan tävlar om vem som ska dra slutsatser.

    Okristligt tidigt ringde larmet igår, dags att köra Natalia att åka till bussen. Sen åkte jag hem och sov ett par timmar till och försökte få tag på mr T. Tyckte att han var lite väl dålig på att återkoppla på de där planerna som jag  upplevde hade gjorts förra söndagen. Om att se till helgen, alla fem. Så när jag efter vad som kändes som tusen försök fick tag på honom och han skickade tio meddelanden om hur hans dag gick i ett och att han skulle eventuellt träffa ett par kompisar på middag och att jag kunde hänga med om jag ville. Det var inte alls det jag ville och inte alls vad vi hade gjort upp. Så när han ringde ett par minuter senare så var jag ledsen och besviken men inte arg. Natalia tror inte att T förstår ledsen, besviken och ledsen är inte ett språk han talar. Det är känslor som kanske övernyttjats eller inte väkcer något i honom, känslor han inte kan tolka eller känna in. Min kompis E har en man som har samma begränsning, det kanske är så att arg är det språk jag måste lära mig för att han ska förstå?

    Jag krashade där och då i bilen, och frågade hur han vill att jag ska tolka hans tystnad. Om han vet vad det gör med mig och min hjärna. Ett helt idiotiskt samtal att ta när vi båda satt i varsin bil, på väg någonstans men jag kunde varken stoppa tankarna eller orden, de bara vällde ut. Självklart avslutades inte samtalet, men han lovade att vi ska prata mer senare i veckan efter hans tjänsteresa.

    Så jag landade hemma hos fina E och vi röjde vind. Vilket projekt det är att flytta hus! Herrejäklar vad saker vissa familjersamlar på sig. Vi bar ner kassar med barnkläder, böcker, udda möbler, oöppnade ikea paket och skolådor. Sen rensade vi. Skänka till familj, skänka till återvinning, slänga och spara. Vi rensade äldsta barnets garderob och till sist gjorde  vi oss av med skänka. Det är så skönt att låta hjärtat och hjärnan vila och bara jobba. Vika, rensa, packa och bära. Bli bjuden på mat, härliga barn och lite kattmys.

    Kvällen bjöd också på fövånande kontakt från mitt ex. Om ni minns den deprimerade killen jag blivit dumpad av när jag började blogga? Den killen som krossade mitt hjärta. Träffad honom över en jobblunch strax innan jul och vi passade på att även återkoppla lite privat. han berättade att han och hans sambo skulle bli särbos (tillfälligheten) och igår kom ett sms. Han var nog intresserad av att slå sönder lite ensamtid en lördagkväll och han trodde väl att jag var ensam också.

    Ja, en helg som inte alls inneburit det jag hoppats på men som varit fylld med bra tid trots det.

    Kommentarer inaktiverade för Min helg
  • resor,  Vardagen

    Kringlan

    Då har jag för första gången åkt buss ensam på Island. Det var lätt. Inga konstigheter. Och jag gick av på rätt stop, precis vid Kringlan. Det stora shoppingcentret utanför Reykjavik. Åt en rekordsen lunch på Joe & the Juice, spanade in rean (köpte en varm sjal på Zara) och landade till slut vid favorit caféet Te & Kaffi. Det är en kedja med massor av butiker/caféer och deras kaffe är riktigt gott. Vilket det nästa måste vara eftersom man måste vänta typ en kvart på sin kopp.

    Det här med att bli sambo och vara alldeles för långt bort från gym och rutiner är smått förrädiskt för en kvinna som mig som tyvärr alldeles för lätt lägger på sig trivselkilon. Söttsaker smitter ner på tok för ofta och skulle jag ställa mig på vågen skulle det var alldeles för många kg för mycket. Det jag jag eftersom jag känner det på kläderna. Nu hade jag sagt stopp till mig själv. Gillar egentligen inte ens söta saker. Ändå blev det en kaka till kaffet. Så tröttsamt. Men nu får det faktiskt vara nog. Bara någon vecka eller två. Jag brukar märka skillnad fort när jag skärper mig.

    Under tiden jag varit här på Kringlan har jag också fått en mail från mitt ex. Kommer ni ihåg när jag mailade honom om vägen. Sist mailet skickades kanske i början i slutet av april. Dagen mail säger “Hur gick det med vägen då?”. I mina ögon och öron låter det som ett sådant där hitta-en-ursäkt-att-höra-av-sig. Känner faktiskt inget inför det där.

    Kommentarer inaktiverade för Kringlan
  • Girlytalk

    Fest, ex och feministiskt möte 

    Varje sjätte juni har några vänner till min familj fest. De är lixom lite mer än vänner för alla barn är lika gamla och vi är lixom uppväxta parallellt och tillsammans. 

    Jag älskar de här festerna för de är så himla mysigt. Jag är så trygg och alla (typ) känner mig och älskar mig så jag kan slappna av och bara vara oavsett vad som pågår runt omkring mig. 

    Jag har under typ en vecka när jag var 15 år dejtat sonen i den här familjen. Han krossade mitt hjärta så där som hjärtan blir krossade bara i tonåren. Så det har varit konstigt mellan oss i typ 15 år men de senaste åren har vi kunnat umgås mer lättsamt. Kanske för att hon nu är gift, han var singel innan med en annan kvinna som heter Alexandra. Jag hatar att umgås med folk som har samma namn som jag. Känner mig typ förnärmad på något konstigt sätt men den här Alexandra är så sjukt trevlig. 

    Vi hade i alla fall ett så fint möt igår, för se har också fått sitt första barn för några månader sedan, och vi började direkt prata ärligt om allt vad det innebär och hur olika mammor och pappor bemöts. 

    Är så fylld av värme både av festen och mötet med Alexandra. 

    Nu ska jag iväg på fortbildning med jobbet! 

    Kommentarer inaktiverade för Fest, ex och feministiskt möte 
  • livet,  vänner,  Vardagen

    Norgemys och nyfikenhet

    Nu är jag i Norge hos min fina vän K. Underbara älskade K som alltid skämmer bort mig med presenter, mat och viktigast av allt den vackraste vänskapen. Vi har känt varandra sedan vi var ungefär 12 och hamnade i samma klass i Belgien. Sedan dess har vänskapen överlevt ett antal flyttar och pojkvänner/sambos/män. Vi tappade kontakten under några år men jag är så glad att teknologin gjorde det lätt för oss att hitta tillbaks. Tacksamheten jag känner inför vår vänskap går inte riktigt att beskriva men den är enorm.

    Sedan någon vecka tillbaks har jag stalkat mitt ex för att lista ut om han separerat eller inte. Det lustiga i detta är att jag bryr mig inte ett dugg jag är bara sjukligt nyfiken. Lite som man (eller jag) kan bli på kändisar som jag noll relation till och inget egentligt intresse i. Till slut blir det som en jakt. Min nyfikenhet har bidragit till mycket i mitt liv men dötid och nyfikhet är ingen hit. Timmar jag lagt ner på att hitta fakta om helt meningslösa saker/rykten…alltså jag orkar inte med mig själv. Nå väl, under dagens stalkning på bussen lyckades jag med det ingen stalker ska göra, jag råkade vara när den där käcka tummen som signalerar ett like. Nu skiter jag fullständigt i om han ser eller inte så jag skrattade mest. Däremot var jag snabb (hoppas jag) att ta bort det så att ingen annan ska se. Har jag en gång klantat mig så så är det slut med leken. Inget mer stalkande. Jag tror inte han separerat. Jag tror han kommer förr eller senare men inte än. Kanske att det har de tufft (som vanligt) men de kämpar säkert på av helt fel anledningar. Vilket som, jag bryr mig inte. Tycker dock att det är väldigt kul att jag har en kompis som går in på hans flickvän (ex flickväns?) FB för att få perspektiv på att man kan ha det värre än vad man tror. Sådant får mig att le. När bra saker kommer från helt fruktansvärda händelser i livet. 

    Kommentarer inaktiverade för Norgemys och nyfikenhet
  • ex

    Max och ex 

    Igår hade jag ett “lunchmöte” med min exman. Vi har fortfarande affärer ihop och tillslut kan vi också vara goda vänner. 

    Han kan få mig att skratta så jag kissar på mig och tappar luften, så också igår. 

    Vi är båda långsinta så in i helvete och han är en bra övning i att släppa gammalt, inte vara bitter och gå vidare. Och att vilja varandra väl trots att man inte är ett par. 

    Min exman älskar Max, hamburgerkedjan, så när han är i Sverige äter han där minst en gång om dagen. Därför hölls lunchmötet på Max. 

    Jag åt deras halloumi-burgare, helt okej, och sedan deras hallon-lakrits-milkshake. Helt ärligt: det var en vanilj-milkshake med hallon- och lakritsströssel i botten. Lite lame men helt okej. 

    Kommentarer inaktiverade för Max och ex 
  • Förhållanden,  Fredagslänkar,  livet

    Fredagskänslor

    …lyser med sin frånvaro. Jag ligger fortfarande i sängen och mår illa. Det gick från att jag tänkte på allt jag behövde göra idag till allt jag behöver göra i livet. Där någonstans blev det lite övermäktigt. Det luktar England här idag och jag känner i hela mig hur jag inte vill bo kvar i Sverige. Nu är jag fast i ett år men efter det så måste jag här ifrån. Vi är så klara med varandra. Så då tänkte jag lite på livet och vänner jag oroar mig för. Efter det så kröp jag ihop och grät lite.

    Sedan tänkte jag en del på imorgon och hur jag vet att det kommer bli överjävligt att återvända till huset där jag bodde. Inte för att det var sju hemska år jag bodde där men för att jag fortfarande mest kommer ihåg de cirka 2 vidriga åren efter uppbrottet. Utöver det så gillar jag bara inte att vara så nära huset. Jag känner mig inte säker där. Tvärtom, jag känner mig hotad. Det är trots allt inte en vanlig situation, det är inte en vanlig tjej mitt ex hittat. Det är en tjej som är våldsam och inte alltid är resonabel. Hela mitt förhållande med mitt ex är jag så över. Jag är så trött på att det ens finns spår av det. Mitt ex är ingen jag tänker eller sörjer längre men att förhållande slutade i den totala förstörelsen kan jag fortfarande sörja. Att han inte vill prata med utan skickar hans sambo som bud kan jag tycka är lite tragiskt även om jag inte har ett behov av att prata med honom. Jag tror säkert att mitt ex förhållande är ännu en anledning till varför jag vill härifrån nu.

    Miss M har inte hört av sig sedan tisdag kanske. Jag känner att jag i vanlig ordning rört till det. Sagt för mycket, varit för ärlig, uttryckt för starka känslor och bara rört till det. Sådär som bara jag kan. Det känns ensamt när vi inte pratar men det kan ju också beror på att jag knappt pratar med någon just nu. Åh, jag skulle göra vad som helst för att bara åka bort med mina vänner ett tag.

     

    Här kommer några fredagslänkar bara för att.
    – Högt upp på vill ha listan är ett nagellack från O.P.Is  Hello Kitty kollektion. Eller minisetet för all del
    – Tycker alla (män kanske mest) ska läsa detta om att kvinnor inte lämnar ett levande förhållande.
    – Dagens kapp måste ju ända vara denna tröja från Custommade.
    – Dagens låt är den gamla goding från 3T. Perfekt snyftmusik.

     

    Kommentarer inaktiverade för Fredagskänslor
  • Förhållanden,  Tjejer

    Tungt bagage 

      
    Känslor alltså. Finns det något svårare i hela världen? De är kännas så mycket och så självklara men de kan samtidigt vara helt okontrollerbara.
    Min senaste förälskelse har varit en sådan där där känslorna bara växer och växer ju mer vi pratar. Jag känner igen den. Det är samma företeelse som fick mig att vinka hejdå åt min familj och mina vänner, säga upp mig och flytta till Sverige. Då var det en kille, det varade i sju år och det fanns nog även där väldigt mycket känslor ändå till slutet även om det kanske inte var romantiska.

    Denna gången är det en tjej – något jag efter en månad fortfarande har svårt att smälta och stå för. Det är ganska många mil emellan oss och även om vi pratar mycket så tror jag frustrationen över att aldrig ses går ut över vår relation. Det krävs ofantligt mycket tillit i distansförhållanden. En tillit som är svår att skapa på distans. En tillit som jag märker att jag har ofantligt svårt för på grund av mitt tidigare förhållande. Det gör mig förbannad. Jag har jobbat hårt för att komma över och gå vidare från mitt ex. Jag har fått genomlida nsmärta, tankedemoner, bränna broar som jag helst hade velat ha kvar och tagit en massa steg bakåt innan det till slut gick framåt. Allt det och så finns det ändå spår av honom kvar. Snacka om att glömma bort att bearbeta vissa av anledningarna till att det inte fungerade.

    Konsekvensen är att det bearbetas i nästa relation som knappt får en chans att hitta en egen identitet och egna värden. Det blir en kombination av känslor och bagage. Miss M och jag har typ alla odds emot oss. Det är väl förvisso där någonstans jag trivs bäst men det tär. I lördags orkade ingen av oss mer och vi bestämde att vi måste ta det lite lugnare. En timeout förslog hon. Mitt ganska ocharmiga jag bad då om en definition av och regler för en timeout. Det var rörigt men vi hade ingen kontakt under 24h. Det är egentligen ingenting men för oss är det mycket. 

    Vi har pratat nu på kvällen men ju mer jag tänker på det desto mer vill jag avsluta det innan det går för långt. Jag har uppenbarligen en hel del bagage att bli av med. 

    Kommentarer inaktiverade för Tungt bagage 
  • ex

    en flytt på gång

    Igår browsdade jag Hemnet för att samla inredningsinspiration. Jag tror sannerligen inte jag är den enda som gör det, och oftast är det intressant, givande och ibland slutar jag full av idéer och tankar. Igår avslutades mitt browsande med en klump i magen. Mitt X lägenhet är ute till försäljning. Det kändes jättekonstigt. Tankar som varför, var ska han flytta och kanske främst – till vem. Att ha en hjärna som är kreativ, har ett destruktivt tankemönster och som lätt snickrar ihop en historia som är så långt ifrån sanningen den kanske bara kan komma är fruktansvärt jobbigt. Egentligen bryr jag mig inte ens. Det är inte så att vi har någon kontakt ändå, och vad spelar det för roll var eller med vem han bor. Det viktiga är att han är lycklig och har fått i ordning på sitt liv.

    Det jobbigaste är att jag fortfarande, väldigt sällan numer, men som igår på en dålig dag halkar in i det där tankemönstret. Nu tog det mig inte mer än tio, femton minuter att ta mig därifrån. Att stänga ner, inte fundera mer, acceptera frågorna, känslorna och sen landa i att jag inte kommer få veta. Men jag vill inte ens hamna där, i de tankarna. 

    Tung dag ja, senare ska jag berätta varför. Men idag kommer inte bli mycket bättre. Vissa dagar vet man bara att det är så.

    Kommentarer inaktiverade för en flytt på gång
  • Förhållanden

    Bråkstake 

    Jag gör mig ovän med de flesta just nu. Men om alla bara väntar tills jag har ett jobb samt inte längre håller på med en bodelning så ska jag se till att bli trevlig igen. Samtidigt blir jag så jävla trött på mig själv som inte bara kan bita ihop. Å andra sidan har jag behövt ha att göra med mitt ex längre än vad någon ska behöva ofrivilligt. Idag meddelande han att han äntligen skickat in papper så att jag slipper betala hans bredband, han frågade om min far, bad mig hälsa och sa ganska trevligt att vi nog skulle lösa bodelningen själva. Alltså va fan? När min pappa fick sin cancerdiagnos var mitt ex första uttalande “det är bara att gilla läget”. Inte en enda gång undrade han hur min pappa mådde. Nu frågar han!!?! Det är ju inte läge att bli arg för nu är det fokus på mål som gäller. Dock tar jag ut det här på bloggen. Duschdejten kommenterade idag att jag sällan nämner mitt ex och att han var glad att jag slapp tänka på honom. Jag nämner sällan mitt ex för jag är så in i helvets jävla trött på honom. Jag är helt utmattad. Det här måste vara världens längsta separation och jag är så klar med den. Det är som att jag behöver se en sorglig film som aldrig tar slut. Det är helt utmattande. Jag pratar inte honom för jag vet inte ens vad jag ska säga. Att jag inte bryr mig men att jag samtidigt ofta gråter om nätterna för jag tycker hans situation är så tragisk. Han skulle göra mig världens lyckligaste om han bara kunde klippa våra band. Så är det. Om han bara kunde göra vad han säger att han ska göra och sedan klippa. Det är allt jag vill. Mannen som jag en gång ville skulle göra mig till världens lyckligaste genom att fria vill jag nu ska göra mig till världens lyckligaste genom att slippa ha med honom att göra. Det, det är kanske vad som inkluderas i livets gång.

    Kommentarer inaktiverade för Bråkstake 
  • ex

    Min exman

    För att fortsätta historien om ex, så går jag vidare till min exman. Här har vi en väldigt icke-fungerande relation, och vi hade ett väldigt trasigt uppbrott.

    Initialt gick det bra. Trots att anledningen till att vårt äktenskap tog slut berodde på att jag träffat en ny så uppförde vi oss som vuxna människor. Jag flyttade snabbt ut och vi redde uu det praktiska med skilsmässa. Vi pratade om de forum där vi skulle (ofrånkomligen) träffa på varandra och kom överens om att vi alltid skulle sträva efter att kunna prata med varandra och ha en fungerande relation som vänner.

    Sen kom det en ny flickvän in i bilden. Den nya flickvännen vände upp och ner på allt det tidigare överenskomna. En kväll, ett halvår efter vi separerat, ringde hon mig för att reda ut ett och annat. Hon förbjöd mig att ha någon som helst kontakt med min exman, och han godkände detta. Under det kommande halvåret betedde sig hans flickvän väldigt “possesive” och trots att jag ingen kontakt tog med min exman kunde hon ringa och hota och lämna lååååånga meddelanden om vad jag gjorde och inte fick göra. Den sista kontakten vi hade med varandra, och som från min sida skulle var av engångskaraktär slutade i katastrof. Han skrek, hotade och var allmänt väldigt instabil. När vi idagsläget ses, på gemensamma aktiviteter, hälsar han inte ens om vi så stöter på varandra.

    Varför blev det så här? Dels, han har aldrig blivit lämnad förr, utan alltid varit den som lämnat. Som han sa, han var mer säker på mina känslor i relationen än på sina egna. Det funkade bra till en början, men sen kom en ny spelar in på plan och det är lätt att skylla på andra, men hennes sätt förstörde alla möjligheter till kontakt. Jag hade en förhoppning om att det skulle bli bättre nu när de separerat, men det har det inte. Kanske är det så att han fortfarande bär runt på en massa obearbetade känslor, kanske är han fortfarande väldigt arg och sviken – kanske kommer det aldrig att gå över. Jag försöker att vara artig och hälsa, men mer än så försöker jag inte ta kontakt. Han markerar tydligt att han inte vill ha med mig att göra, och jag kan inte annat än respektera det… kanske kommer han en dag till insikt att det är mer tärande än närande att vara arg och då kan vi prata med varandra igen. Men ingenting jag idag skulle kunna göra skulle underlätta situationen, så väl känner jag honom.
    Och ja, det gör inte ont men det skaver. Vi hade 5,5år tillsammans, jag känner honom innan och utan, vi delar massor med underbara minnen- men nu är det som att han inte finns alls.

    Kommentarer inaktiverade för Min exman