Men WordPress app slutade att fungera och dator är lite meckigt som hemlös. Jag har ju inte riktigt någonstans att bo utan flänger omkring och försöker skydda mig mot kylan. Det slog mig häromdagen hur lätt det är att hamna på gatan. Allt som krävs är ändrade livsförhållanden och lögner så är du där. Det känns inte riktigt rättvist mot alla dom som faktiskt är hemlös att kalla mig hemlös. Jag har någonstans att ta vägen men då behöver jag involvera ytligare två personer i den sorg jag känner. Två personer som jag älskar och som jag vet kommer bli ledsna. Jag väljer därför att kämpa själv. Man kan beskylla mig för mycket men inte för att rymma från känslorna. Med det sagt så är tillvaron extremt slitsam och stressfull en stress som såklart försväras av att jag på morgonen inte vet vart jag ska sova natten.

Aptiten har jag tappat någonstans också. Vet inte vart men borta är den. Försökte mig ändå på två julfavoriter på Espresso House häromdagen, tomtelatte och pepparkaksmuffin. Men fy fan vilken ångest jag känner för julen. Ett vidrigt stressmomemt.