• Girlytalk

    Min diabetes 

    Mycket handlar om diabetes nu, för någon månad sedan (?) sändes diabetesgalan i Sverige och diabetes typ 1 är en sjukdom jag hör mer och mer om. Det finns en hashtag som heter #öppendiabetes som manar till att visa att diabetes är en farlig sjukdom, dödlig och att det ät svårt. Behandlingen att sjukdomen ligger på dig och dina anhöriga.

    Diabetes typ 1 är en sjukdom många tror sig veta saker om och att ta sprutor är coolt i vissa åldrar och pinsamt i andra. Blickarna du får när du pillar med en spruta eller pump är ofta ogenerade, eller har så varit för mig. 

    Även om #öppendiabetes är ett bra initiativ så är ju min diabetes just min. Jag har levt med den i 29 år, blev med andra ord sjuk när jag var fyra år, och jag vet inget annat. Det är naturligt för mig. 

    Jag berättar aldrig för folk att jag har diabetes vid första träffen. Jag har inte sagt det på jobbintervjuer, dejter eller på fester. Om det är middag vid sittande bord är jag diskret med pump eller ursäktar mig för att ta spruta. Jag räknar kolhydrater i huvudet. Varför? 

    För att det är min sjukdom. Inget mer. Berättar jag att jag har diabetes1 får jag ungefär 93% av alla frågor om det. Typ som om du skulle möta en cancersjuk och enbart prata cancer. Det kommer alltid fram att jag hat diabetes. På en dejt kanske min sensor syns eller känns, jag brukar ha den på övre halvan av skinkan. På jobbet märka det när jag behöver äta, fika eller tar en spruta. Jag skäms inte. Jag svarar på frågor. Men jag är mer än min diabetes! 

    Skulle ni vilja fråga något dock, gör det! Jag svarar utifrån min sjukdom. 

    Kommentarer inaktiverade för Min diabetes 
  • Girlytalk

    Det är ett helvete men man kan vända uppåt 

    En bekant till mig har ett barn med diabetes 1. Jag har ju också diabetes 1 och det ör så vi lärt känna varandra. 

    Nu har hennes andra barn också fått diabetes. Barnen är typ 12 och 4 år. Alltså det är ett rent helvete att ha diabetes som barn. Så klart för barnen men också för föräldrarna som aldrig får sova utan ständigt har larm som piper pga blodsocker hit och dit. 

    Jag har haft tur och fann en balans i min diabetes ganska snabbt. Jag har alltid haft ett ganska socker och sluppit allt för stora svängningar även om jag så klart mått dåligt och haft det jobbigt i perioder och även idag kan bli väldigt väldigt sjuk. 

    Jag vill mest bara förmedla min sorg och ett litet hopp till människor att det blir bättre. Barnen blir större och jag känner mig aldrig hindrad av min sjukdom idag. Den finns där, jag behöver alltid tänka på den men den styr inte mitt liv. 

    Kommentarer inaktiverade för Det är ett helvete men man kan vända uppåt 
  • Gravid!

    En obehaglig krasch 

    Igår var jag på jobbet som vanligt men kände mig lite off. Inte alls jobb-sugen men ändå inte sjuk på något sätt. Satt och fördrev tiden med några kollegor. När jag gjort mitt så åkte jag hem för att göra resten hemma. Ringde en vän men kände att jag inte alls kunde koncentrera mig på varken samtalet eller körningen. Jag var sååååå trött! Kände hur kroppen började “domna av” och hur det började pirra i fingrarna. Fick slänga på luren och hem kom jag. Tog en macka och ett glas juice och slumrade på soffan en halvtimme. 

    Vaknade och insåg att jag fått en rejäl blodsockerdipp. Även fast jag haft diabetes i över 25 år så kopplar jag aldrig ihop det direkt meddipparna, när jag är i en blodsockerdipp tror jag att jag ska dö, blivit magsjuk eller bara håller på att bli sjuk. Någonstans finns det inbyggt att jag ska äta men det är autopilot. 

    När jag är låg blir jag också sugen på konstiga saker tex blir jag alltid sugen på alkohol. Stod och dregglade över en flaska Baileys igår. 

    Nu i slutet av graviditeten känner jag att blodsockret inte är som “vanligt” och jag har svårare att urskilja när jag kommer bli låg eller hög. det går fortare. 

    Kommentarer inaktiverade för En obehaglig krasch 
  • Gravid!

    -16 kilo, föräldrautbildning och diabetesbarn

    Den här veckan har jag varit hos barnmorskan tre gånger. Först var jag och v på föräldrautbildning. Det var vi och fyra andra par och vi pratade om föräldraledighet och hur barn kan förändra livet. Inget nytt men kul att se andra gravida! 

    Sen var jag på vanlig kontroll och allt såg fint ut. Barnmorskan sa dock att hon trodde att hyperemesis var utrotad till hon mötte mig, hon hade inte haft ett fall på sina fyra år som barnmorska, pch aldrig någon som gått ned så mycket i vikt. -16 kilo står vågen på, på mig alltså, bäbis och extra blod och vatten och moderkaka väger ungefär 10 så minus 6 totalt. Aldrig hade hon hört om maken på viktnedgång vare sig i kilo eller procent. Förhoppningsvis kommer jag upp på plusminusnoll innan barner är ute. 

    Och tillsist var jag på koll för diabetesen. Vårt barn är 100% normal stort för en kvinna utan diabetes och inget konstigt syns allt, och det är konstigt. Barn till kvinnor med diabetes1 är i nästan alla fall större än normalt och behöver sättas igång tidigare för att inte bli förstora. Efter lite tester och koll på mina värden så sa läkaren att barnet troligen är större än vad jag normalt skulle få om jag inte hade diabetes, jag är ju väldigt liten. 

      Efter sista besöket firade jag med sushi. Här har de ingefärsgegga i rullarna, supergott! 

    Kommentarer inaktiverade för -16 kilo, föräldrautbildning och diabetesbarn