Jo men hörni, förutom att försöka producera en arvinge, så är vi ju faktiskt i giftastagen. Vi har faktiskt satt ett datum och mitt största dilemma är nu om jag ska byta efternamn.

Jag har världens svenskaste efternamn (tänka ut det får ni göra själva) som har varit mitt i 30 år. Det finns ju lixom en viss rytm i en persons förnamn+efternamn.
Ute i världen är ju mitt efternamn ovanligt och exotiskt, haha! Medan V har ett tyskt namn, det har tom ett tyskt Y eller ü om man vill skriva det så.

Alltså jag är stolt över att vara svensk, jag gillar lixom på något vis när någon inser att jag varken är tysk eller britt (blir ofta tagen för britt) och får säga “Jag är svensk/I’m Swedish” eller vilket språk det nu gäller. Och om jag tar bort mitt supersvenska efternamn så blir jag ju lixom mindre svensk för andra? Samtidigt är det en fördel i jobbsammanhang att ha ett tyskt efternamn. Om vi ska bo kvar här det vill säga? Att V byter efternamn är uteslutet då han ÄR sitt namn. Vi har vissa lösa planer på att flytta vidare men inte till Sverige och då är våra efternamn lika konstiga.

Ska fundera lite mer, skulle vara kul att höra hur ni tänker? Har/ska ni byta efternamn eller behåller ni ert original-namn?