• vänner

    De relationer jag vill ha

    Att flytta, det spelar egentligen ingen roll hur långt man flyttar men att man lixom flyttar så långt så att vardagen blir annorlunda, är en prövning för relationerna. När jag flyttade från Sthlm första gången hade jag massa kompisar och bekanta. Nu har jag max 10 kompisar (med respektive) kvar i stan. I början så stressade jag runt som en galning för att hinna träffa alla vänner de få stunder jag var hemma i stockholm och kom hem mer slut än någonsin. Sedan insåg jag att jag måste prioritera. Ett tag prioriterade jag väldigt fel: de som inte kom och hälsade på och som inte hörde av sig mer än sporadiskt de träffade jag i Sthlm för annars hördes vi ju inte av.
    Men sedan insåg jag ju, att de är de vänner som hälsar på, som smsar, ringer och mailar de är ju de jag ska träffa även i Stockholm. De prioriterar mig och jag prioriterar dem. Så de blev färre.

    Sedan, med åldern?, insåg jag att jag fortfarande inte hann med alla vänner. Vilket i-landsproblem. Eller är alla vänner?

    Jag insåg att det var ju faktiskt några som det kändes lite bättre att umgås med. Vi skrattade lite mer, pratade om lite djupare saker, luftade alla möjliga frågor, hade samma grundvärderingar och vi var ärliga mot varandra. Det är inte alltid lätt. Att hitta de där vännerna är inte svårt. och “att göra slut” med de vänner som faktiskt inte är bra är inte heller lätt. men det är så skönt när det är gjort. och att flytta hjälper dig faktiskt på traven.

    Kommentarer inaktiverade för De relationer jag vill ha