-
Vandra
Vi vandrar en del. Detta ör typ bästa årstiden för det tycker jag. Lite ostabilt nu mot november men september och november is the shit. Gillar inte att vandra när det är för varmt, hellre lite fuktigt på morgonen då som det är nu.
Ibland är Nils med och åker i bärryggsäck och ibland känns det lite omständigt. Kanske kan man ta lift med honom upp eller så passar man på utan honom.
Jag älskar bergen på ett vis. Men hatar den på andra. När hemlängtan slår in så är det lixom bergen den sätter sig på. Bergen som påminner om att det inte är hemma. Bergen i horisonten ser man typ alltid och oftast känner jag då att det är för nära till bergen och för långt till Sthlm.
Men det är också fint. Så vacker natur inpå hörnet. November och december är de sämsta månaderna i alperna. Fuktigt. Alla väntar bara på att snön ska lägga sig och de kallaste morgnarna ska ge sig (i januari och februari) så att man riktigt kan njuta av bergen igen.
-
Ut på tur!
Helgen var roligt grå. Men vi klädde oss och åkte mot bergen i alla fall. Alltså skogen hörni! Vilket magiskt ställe!
Som ni ser åkte vi inte särskilt långt. Typ snögränsen. Men det var så mycket snö här. Någon gång har vi åkt skoter här men nu tog vi en vinterpromenad. Det var sjuktjobbigt snön var lixom vårlös så trots att det var preparerat slirade vi ganska bra.
Jag var ofta i skogen med mina farföräldrar som barn för att sedan undvika skogen omedvetet så länge men nu är jag tillbaka igen. Kanske är det bristen på hav som gör att jag söker mig till annat som lugnar. Jag älskat älskar älskar skogen. Jag hör mina tankar så mycket bättre där. I helgen tänkte jag mest på veckomatsedel och underhålla Nils som åkte bärryggsäck.
Känner mig hur som helst laddad för veckan! Tre jobbveckan och sedan väntar semester och efter det har vi massa ledigheter och roligt att se framemot fram till sommaren! Tiderna är verkligen ljusare nu!
-
Evigheten finns i horisonten
Jennifer skrev om kärleken till bergen och jag kände de där stygnet av, ja vaddå, idioti? Bitterhet? Hemmablindhet?
Jag ser ju bergen hela tiden typ. Jag älskar den tiden vi spenderar i bergen. Älskar vintern med fantastisk snö och solen som värmer. Älskar alla små söta alpbyar. Älskar gulaschsoppa och öl. Men jag älskar inte bergen. Jag saknar däremot ihjäl mig efter havet.
Bergen kan absolut ta anda ur mig. Och när jag såg Grand canyon grät jag lite för att det var så mäktigt. Bergen är hisnande och eviga. När jag står och ser ut över alperna så ser jag bakåt. Jag tänker på att de här bergen stått där i tusen miljoner år och är döda nu. Vi alla lever på berget. Människor, djur, fåglar har sina bon här men berget är dött. Vackra, eviga och stabila men döda.
Havet däremot. Havet lever. Havet kan ligga spegelblankt och stila. Och det kan storma med meter höga vågor. Och så allt där emellan. Havet kan lugna mig. För nör jag stirrar på horisonten så ser jag evigheten. Havet lever. Jag tänker mig att havet är som jordens humör. Jag älskar att skrika ut min ilska och frustration till ett hav som skriker tillbaka. Eller lugna sorgen till ett hav som glittrar i solen.
Norrländska hav. -
Ute
Jag önskar att jag var en sådan person som älskar att vara ute i naturen och jag är väl det på ett sätt. Jag älskar att vara ute men tar mig inte för särskilt ofta. Men förra helgen tog vi oss ut en bit upp i alperna. Jag har lyckats lura er på bilderna det var smockat med folk.
Jag promenerade fem kilometer med 9.2 kilo Nils i bärsele. Nils var superintresserad av skogen men somnade på vägen hem. Vi har en Ergobaby-bärsele. Vi har babyinsatsen men tycker inte den funkade klockrent utan det är först nu vi kunnat använda den. Skönt att få bära med höfterna istället för axlarna.
Nils tycker att snö är typ det godaste man kan äta. Så smarrigt!Själva föredrog jag fika deluxe jag hade tagit med mig.
Summan av kardemumman är att jag vill spendera mer tid ute. Med Nils. För världen inomhus är begränsad på ett sätt som ute inte är. Världens bästa lekplats. -
En norrländsk dag i alperna
I fredags hade jag ett möte med min exman. Jag har skrivit om det förut att vi har ett företag tillsammans som inte gör så mycket men vi ses ändå då och då och diskuterar vad vi ska eller inte ska göra här näst. Och han hade med sig Norrland hit.
Så i söndags tog jag med mig familjen och mina svågrar till bergen för att grilla. Falukorv och trocadero.Tyvärr så är kommunikationerna upp till norra Sverige både få och dyra så vi prioriterar allt för sällan att röra oss där uppe. Det känns sorgligt att jag missar en så vacker del av världen. Får hoppas på en tur norrut i sommar när vi har mer tid.
-
Hur var helgen då?
Jo men min pappa var ju här och det var ju kanske inte det besök jag helst av allt önskade.
Tidigare i livet har jag och min pappa varit nära men nu känns det inte alls bra. Han känns som en bomb som kan explodera när som helst. Men det gick bra.
Det var lixom inte så lätt. Eller jag stängde av lite och lyssnade inte riktigt på vad han sa utan var mentalt på andra ställen. Delade heller inte med mig så mycelet av mina privata tankar utan höll det på en allmän nivå.
Trots att det är vår här i München med 19 grader en dag förra veckan så är det vinter i bergen, och vi tog oss upp för längdskidor. Jag promenerade och vände näsan mot solen.
Det är så underbart att min energi och solen återvänt. Lägger mitt fokus där! -
Hav vs berg
Som ni kanske vet saknar jag havet. Jag älskar havet! I alla väder. Älskar när det är stilla och spegelblankt, älskar när det stormar och älskar isvägar. Älskar att titta på havet, bada, vara vid havet. Havet havet havet havet.
I den här staden finns inget hav. Det finns en flod (?) som suger för den är brun och grund och alltid full med fulla människor. Däremot har vi ju bergen.
De är ju mäktiga på ett annatvis där de är i fjärran. De ser så stora ut även fast de är relativt långt bort. Och det är så läckert när det är vår här men bergen fortfarande är helt vita. Jag börjar sakta vänja mig vid bergen och fascinerad av dem men de är faktiskt ingenting mot havet! -
En lite för lång dag i backen
Idag har jag åkt alldeles för mycket skidor även om det är hur lite som helst innan men kroppen invaderades av parasiten och blev lite värdelös. Straffas nu med illamående from hell men har fått en grym medicin som egentligen används på cancersjuka patienter.
För övrigt så var det totalt värt det, kolla här:
Manchester i morse
Avoriaz ser som ut som hämtat från star wars (har aldrig sett star wars).
Kaffe i solen, är runt +20 grader.
Satt i en solstol och kollade på barnbacken pch drömde mig bort. -
Mot Alperna!
Jag håller på att packa här, imorgon åker jag till Schweiz och Frankrike och åker skidor.
Jag har velat med om jag ska åka eller inte i över en vecka. Jag är ju fortfarande inte helt hundra. Men jag mår betydligt bättre så jag far.
Jag inbillar mig egentligen inte att jag ska kunna åka så mycket skidor utan mer umgås med goda vänner, äta god mat och sitta i solen. Se något annat ska också bli skönt!Tyvärr funkar inte tidsinställningen så vi hörs kanske imorgon och annars om en vecka. Kanske uppdaterar med någon bild om jag hittat wi-fi men jag tycker det ska bli skönt att vara utan internet också.
-
Överdos av frisk luft
Idag åkte vi mot bergen och vandrade med snöskor. Det var soligt och runt 0 grader. Jag upplever att människor verkligen utnyttjar naturen här så det var mycket folk på vägarna men när vi vandrade var vi nästan själva. Vi gick i tre timmar och efter det var vi slut. Tryckte i oss en hamburgare och åkte hem och satte på “sagan om de två tornen”. Jag fryser nu, gjorde inte det när vi var ute men nu får jag inte upp värmen. Hoppas att det bara är en överdos av frisk luft!
Söndagar kväll är rätt tråkiga i vår familj. V är trött efter sitt sista arbetspass (han är ledig måndag tisdag) och jag ska ju upp och jobba imorgon. Inte mycket som händer mao.