Vad gör man på Algarvekusten när vårvädret vägrat släppa sitt grepp och vinterns uteblivna regn bestämt sig för att falla i april, maj och juni? När vi kollade väderprognosen dag nummer två blev vi inte överlyckliga och jag försökte att hitta alternativ som var intressanta och icke-väderberoende. Algarvekusten är i mångt och mycket en sommar resort. Hit åker man för att sola och bada, så alternativen hänger inte i träden redo att skördas. Efter lite sökande hittade jag ett tips om att åka till olivodlingarna Monterosa i Moncarapacho cirka 20minuters bilresa från Faro. J blev nyfiken och jag kastade iväg ett mail om att delta på den guidade turen som gavs kl10 samma dag och sen åkte vi, lite på vinst och förlust.

Efter att ha varit på villovägar på granngården parkerade vi och gjorde sällskap med en grupp av 15-tal andra. Vår guide, Antonio guidade och utbildade oss i närmre två timmar om oliver, trädvård, skördande, tillverkning och annat som man som konsument bör veta.

Det hela avslutades med provning av tre av deras fem sorters olivolja och vi åkte därifrån med den dyraste (och säkert mest högkvalitativa) olivolja som jag någonsin kommer äta. Monterosa är en välskött, vacker gård som är väl värd ett besök och på köpet får man väldigt mycket information om oliver, olja, produktionstekniker och annat. Som ett vingårdsbesök, men med lite oljigare provsmakning.

Nu var det dags för lunch, så vi tog vår lilla gröna Fiat 500 och sladdade ner till grannbyn och fiskeläget Olhão. Vi parkerade och började strosa och hittade Cha cha cha. En restaurang som endast haft öppet i 9 veckor men som lockade med såväl charmig personal, meny som känsla. Och här fastnade vi. Två glas rosé, delad förrätt, grillade lokala räkor och en ricotta cheesecake senare bröt vi upp och såg resten av byn. Nu var klockan dags att åka hem och provsitta terassen och vila upp sig för kvällen.

Dagen avslutades med rosévin på en takbar och tapas på en rekommenderad restaurang men dagens höjdpunkt var utan tvekan lunchen, en riktig 10p!