• livet

    30-årskris?

    Jag undrar om jag inte har åkt på en liten 30-årskris, i förskott. Jag är så galet less på saker och ting, samtidigt som jag längtar till framtiden. Det är svårt att förklara men jag ska ge det ett försök.

    Jag är så less på människor med “ungdomsproblem”, med människor som är runt 30 som fortfarande inte har utvecklats och kommit till de insikter som jag har kommit till (ja, så ego är jag). Jag är trött på en av mina bästa vänner som är kär i en kille sedan fem år tillbaka med grava alkoholproblem och som inte visar något som helst intresse för henne, visst gör det ont men det får det göra, bryt upp och gå vidare. Han kommer inte nyktra till för din skull. Han kommer heller inte sluta ligga runt om så hade varit fallet så hade han gjort det för längesedan.
    Jag är så less på människor som enbart lägger problem utanför sig själv. Som tackar nej till jobb för att de är för “dåliga”. Som inte har en lägenhet för att de inte står i bostadskö. Som tror att shopping löser problem.
    Less på människor inte tar ansvar helt enkelt.

    Jag är också less på mig själv och mina “ungdomssaker”, det är 12 år sedan jag flyttade hemifrån på riktigt. Och jag har så mycket saker som jag tyckte var snygga då men som jag nu tycker är skitfula. Japp, jag har slängt allt. Jag har rensat ut garderoben och slängt och slängt. Kläder som jag inte tycker passar mig längre. Och eftersom att jag inte kommer bli yngre så ska de bort.

    Jag gillar det. Faserna i livet. Kriserna. Som leder mig framåt. Att tänka och fundera, vad är nästa steg och hur ska vi komma dit? Älskar livet helt enkelt.

    Kommentarer inaktiverade för 30-årskris?