T

  • Kärlek,  Mr T,  Relationer,  T

    Samtal pågår

    Jodå, samtal pågår. T och jag träffades igår och jag var trött på hans ursäkter. Jag var dessutom låg på energi, hade mensvärk och kände mig bevsiken på att det utlovade besöket i huset resulterade i en promenad.

    Så det var utgångspunkten för vårt samtal och jag inledde med att anklaga honom för att försvåra situationen för mig. Hur ska jag kunna leva ett liv om jag är helt utestängd från mitt hem? Alla mina saker och kläder? Barnen är i obalans var svaret och de behöver lugn och ro, han vet inte varför (men att jag knappt synts till på snart 4 månader verkar han inte ens reflekterat över skulle kunna påverka barnen) men han ville undvika turbulens så jag var inte välkommen hem. Jag var på krigsstigen så jag gick på om hans tjänsteresor och hur han åker hur han vill och tror han inte DET påverkar barnen? För hans mamma är välkommen till mitt hem, men inte jag. Det här gjorde mig riktigt arg!

    Han har känt något, han har känt mycket – men de känslorna försvann in i allt det stora mörka…

    Samtalet gick härifrån vidare till oss. Varför släpper han inte in mig i sitt resonemang, varför berättar han inte hur han känner och tänker? Så igår öppnade han lite på den dörren. Han känner ingenting. Han vet att vi har bra sexliv, har roligt ihop, har bra samtal och han tycker om att hänga med mig och han tycker jättemycket om mig – men han känner inte kärlek. Han tycker synd om mig och hur jag mår, hur jag far illa av hans ovisshet och rådvillhet. Han har känt något, han har känt mycket – men de känslorna försvann in i allt det stora mörka.

    Är det slut måste jag få en paus, jag måste få skapa en distans.

    Nu tycker han att han mår bättre och han går och väntar på att känslorna ska komma tillbaks. Han letar efter dem men hittills känner han inget. Under samtalet gick det så långt att jag trodde vi hade gjort slut. Jag frågade rakt ut om jag borde titta mig efter ett eget boende, ta mina pengar och köpa mig en bostadsrätt igen, om han ville ha några av möblerna, om vi som par var slut. Här fick han kalla fötter. Ja men det är är väl inte sista gången vi träffas frågade han, vi kan väl fortsätta ses?

    Jag sa nej, inte nu. Är det slut måste jag få en paus, jag måste få skapa en distans. Jag älskar dig och det enda jag vill när vi träffas är att ta på dig, krama dig, kyssa dig och vara med dig – allt det som du inte vill. Då backade han, det var han inte redo för. Han sa att vi behövde tid att fundera på det här, landa i det innan vi fattar för snabba beslut. Vi kom inte längre, vi hade strax över en timma – vi behöver mer tid om vi ska komma någonvart i det här samtalet.

    Under eftermiddagen sms:ade han sen, fina ord, hjärtan och en fråga hur min arbetsdag ser ut imorgon, för han vill “ta hand om mig”. Jag vet inte hur jag ska agera, jag vet att träffar jag honom så kommer bara mitt hopp att näras – men samtidigt är det som Natalia skrev i ett sms “Brustna hjärtan svider lika mycket oavsett om man har fina stunder eller inte”.

    Kommentarer inaktiverade för Samtal pågår
  • familj,  T

    ? Glad påsk ?

    Jag sitter i solen och njuter, så länge man håller sig borta från vinden är det riktigt skönt nu frampå eftermiddagen. Det verkar som att min helg ska kunna landa i en bra blandning av familjer, vänner, träning, god mat och sol på näsan.

    Långfredagen inleddes precis som skärtorsdagen avrundades med en tur i skogen. Solen sken och jag älskar hur fler och fler stigar blir tillgängliga nu när snön och isen börjar smälta.

    Frampå eftermiddagen tittade T förbi, efter löften om att inte vara arg på honom, hans skärtorsdag hade varit allt annat än harmonisk och han laddade inte för en bättre fortsättning på påsken. Vi pratade, kramades och myste någon timma innan han åkte till huset igen. Planen är att ses på måndag igen, för lite påsk-grill. Sen hittade jag en påskpresent till Natalia som kanske var att pusha hennes fågelfobi ett steg för långt… men de var så fina! Hoppas att hon gillar dem…

    Imorse tog jag bilen till min syster. Jag kom lagom till en lekplatspromenad, som efterföljdes av en korvlunch i uterummet och en promenad i solen. Vi har hunnit äta påsktårta och dricka irish coffey (okej, jag drack Kaffe Karlsson eftersom jag verkligen ogillar whiskey).

    Nu ska jag återgå till att njuta innan vårt knytkalas ska dukas fram.

    Kommentarer inaktiverade för ? Glad påsk ?
  • Kärlek,  Mr T,  Relationer,  T

    Tårar

    Jag kom ner till huset igår. Det jag räknade med skulle vara ett tomt hus var fyllt med tre barn och deras pappa var och “hjälper mamma med något”. Jag blev helt ställd eftersom de skulle vara bortresta för att ta adjö av en döende släkting.

    Barnen blev minst lika förvånade som jag men vi sa hej och kramades och pratade lite och jag la mig på soffan och tittade på OS. När T kom hem bad jag om ett samtal. Hade han ljugit för mig för att slippa träffas? Eller varför var de inte bortresta? Jag var förvirrad och fundersam.

    Det visade sig att T under veckan blivit osams med såväl sin mamma som sin exfru. Han hade precis försökt landa diskussionen med sitt ex och han kunde inte åka till släktingen utan att ha någon att lämna barnen till, sin mamma. Så han hade en tuff dag och haft en väldigt tuff vecka.

    Jag frågade om jag fick stanna, tillbringa lördagen och kvällen tillsammans men det skulle bli konstigt för barnen. Sen vet jag inte hur, men på något sätt landade samtalet i det tunga ämnet oss, relationen, framtiden. Han har varken kommit framåt eller bakåt sen i December. Han hade gjort ändringar i december, det hade känts bättre. Sen hade jul och nyårskaoset kommit. Därefter hade jobbet dragit igång återigen med tjänsteresor, extremt hög press och stress. Så nej. Han mår till och med sämre än när vi blev särbos.

    Insikten gör ont. Han vet inte vad han vill men eftersom han inte gör någonting för att förbättra sitt eget liv, ge sig en chans att hitta balans och må bra – så kommer det aldrig att bli vi igen som jag vill.

    Jag grät igår. Jag grät massor. Jag grät stilla och lugnt. Intensivt. Hejdlöst. Hjärtskärande och snorigt. Tårarna rinner än. För logiken är enkel och oundviklig även för mig.

    Jag åkte därifrån och idag åker jag tillbaks och packar för min tjänsteresa. Sen vet jag inte, orkar jag stanna kvar ikväll när de kommer tillbaks från dagsresan? Orkar jag sova under samma tak i samma säng? Det börjar bli slut på hopp.

    Kommentarer inaktiverade för Tårar
  • Grubblerier,  Mr T,  Relationer,  särbo,  T

    Pepp istället för depp!

    Jag är en väldigt känslostyrd person, speglar alltför lätt känslorna hos personer som betyder mycket för mig. Inte så att jag dras ned i en depression bara för att T eller mitt ex varit deprimerad, däremot tar  jag lätt på mig skulden. Funderar på varför de mår som de mår, om det är något jag sagt/gjort. Som att jag skulle kunna provocera andras humörsvängningar eller känslomässiga svängningar. Jag sätter mig själv i stort fokus, för stort fokus, och eftersom (förenklat) jag är anledningen till de negativa känslorna så tar jag också på mig rätten att peppa/känna empati/krama bort de dåliga känslorna. För en deprimerad eller nedstämd är ju det det man minst av allt önskar har jag lärt mig. De allra flesta vill ha egentid istället för tvåsamhet, vara själv med sina tankar och känslor och inte belasta någon annan med det. Bra dagar när jag är stark i sinnet så är det lätt att verkligen veta det här, dagar då jag är vekare och blekare är det så mycket svårare. Då blir jag depp och grubblar över varför jag inte får vara med och stötta.

    Nu med T på distans och lite för lite att göra på jobbet kommer dessa dagar lite för ofta. Jag är lite för sårbar och ensammen då gäller det att sysselsätta sig. Hitta pepp istället för depp! Jag har försökt göra det genom att besöka motionsspåren som finns i närheten, besöka gymmet och strecha ut min kropp på ett Bodybalance pass och hänga med vänner. Bara att få ligga på en soffa och se på TV tillsammans istället för att göra det själv gör det så mycket lättare att hålla fingrarna borta från mobilen och tankarna borta från djupet.

    Tyvärr vet jag inte om det är en långsiktig strategi – borde jag inte istället lära mig att JAG inte kan påverka hur ANDRA mår?

    Kommentarer inaktiverade för Pepp istället för depp!
  • Date,  Kärlek,  Mr T,  särbo,  T

    Två år

    Näst sista dagen på året är min och Ts dag. Det är då det sa klick för mig, T var snabbare – han hade trillat dit för mig redan på vår första dejt i november.

    I år laddade jag för en tuff dag, för jag hade lovat min vän E att jag skulle ligga lågt, låta T vara den som tog initiativet, styrde dansen och jag skulle bara följa. Jag sysselsatte hjärna och händer med att tvätta, träna, se på Tour de Ski och vinka av Natalias föräldrar som åkte till Island för att fira in det nya året. Så på eftermiddagen trillade det in ett meddelande som frågade om jag hade tid att ses. Öh, självklart!

    Vi sågs på en av mina favoritrestauranger i stan. En fransk bistro där det inte går att boka bord, men kvällen innan nyårsafton är en lugn kväll på stan, så jag var där först och fick snabbt ett bord och när servitrisen kom förbi beställde jag in två glas prosecco eftersom T precis klev in genom dörren. Sen hade vi en dejt, en riktig dejt. Vi pratade om allt möjligt och jag hade lovat mig själv att under våra dejter undvika tunga ämnen, jobbiga frågor och bara flyta med och njuta, men vi touchade även det. På ett skönt, sunt sätt.

    Vi konstaterade snabbt att vi båda ätit extermt lite under dagen och beställde en delad förrätt, varsin huvudrätt, drack gott vin och flirtade.

    Därefter strosade vi vidare mot vår lilla stammis vinbar där vi fortsatte pratandet, flirtandet och pussandet. I morse konstaterade T att han var väldigt glad att vi tagit upp dejtandet och han ville gärna ses någon gång i veckan som kommer. Så ett tufft kärleksår avslutades på bästa tänktbara sätt, med hopp om ett bättre 2018.

    Kommentarer inaktiverade för Två år
  • Kärlek,  livet,  Relationer,  T

    En känslomässig virvelvind

    Mitt känsloliv har åkt genom en centrifug och sen spottats ut i en berg- och dalbana den sista veckan. Som ni kunnat läsa i tidigare inlägg har min och T’s relation varit lite kämpig. T har varit nedstämd/deprimerad och tappat kontakten med sina känslor. Han har bett om tid, mer tid och ytterligare mer tid. Nu har det gått 9-10 månader sen han sist kunde säga att han älskade mig. Det har gått 6 månader sen han erkände det och jag har försökt att ge den tid han bett om.

    Så när mina tre veckors tjänsteresor var avslutade och T inte hade använt tiden så ställde jag ett ultimatum, vi måste förändra något om vi ska bli lyckliga, vare sig det är tillsammans eller var för sig. Det var verkligen inte lätt att driva fram det – men jag hade kommit till insikten att jag gick runt och var olyckligt kär i ett förhållande.

    Många tårar, många ord, kramar, insikter och tystnader senare har vi en plan. Vi ska under en tid bli särbos, dejta och T ska få den tiden han behöver för att må bättre. Jag kan inte ge honom mer tid som hans sambo, för det kommer alltid finnas förväntningar (uttalade eller outtalade) på umgänge, när man bor under samma tak.

    Jag har funderat på, men varit livrädd för, den här förändringen. Ja, känt skräck rent utav. Jag tycker verkligen inte om förväntningar av det här slaget. Men den beteendeförändring jag sett hos T sedan samtalen påbörjades är stor. Han är mer omtänksam, rarare, mer innerlig och kärleksfull.

    Så jag flyttar på söndag redan. Har fått hyra in mig i en del av lägenhet hos ett par jag känner sedan tidigare. Ja, det är hos föräldrarna till en av mina bästa vänner. Till slutet av februari har jag frågat, för att inte stressa oss och behöver vi längre tid tror jag att det går att lösa också.

    T har också agerat på sin jobbsituation. Allt resande, all press och alla som rycker i honom fungerar inte.

    Det har varit jobbigt och rörigt, känslorna har varit överallt. Både högt och lågt. Vi har bara börjat redan och vi har arbete kvar att göra, men just nu känns det befriande och som att vi ger oss själva möjligheten att må bra och vara kära och lyckliga tillsammans.

    Kommentarer inaktiverade för En känslomässig virvelvind
  • Bakning,  familj,  Funderingar,  Julsmaker,  livet,  T

    Min söndag i bilder

    En söndag där jag vaknade hemma, utan taxi som väntade men med min karl bredvid mig. Jag hade laddat för en dag med adventsfix och så blev det. Först ut blev det tvätt och dammsugning, sånt tråk fotades inte men här kommer dagen i urval.

    En promenad och en sväng till skogen

    En promenad och skogsbesök för att plocka kottar…

    Som tvättades av och torkades på tidningspapper (från Japan, snyggt va?)

    Sen slängde jag dem i ugnen 30-35 minuter på 175-200 grader för att torka dem. Så de blev så här snygga!

    Sen fyllde jag botten i ljusstaken med dem och en kvist enris med enbär.

    Och som pynt i denna.

    Och sen blev det ett litet pepparkaksbak till kvällens adventsmys.

    Sen fixades det adventskalender, som är lite trixigt och lite sent men den blev färdig innan barnen kom!

    Sen tvingade jag Mr T till samtalet om oss. Han hade skjutit på det hela dagen. Det samtalet hör inte hemma i ett mysigt adventsinlägg. Jag vet inte var vi är på väg, men jag vet att jag är tung i hjärtat och har ont om hopp för en gemensam framtid.

    Kommentarer inaktiverade för Min söndag i bilder
  • Date,  Kärlek,  T

    En fredagskväll…

    Imorgon ska jag packa. Idag hänger jag i soffan. T har redan somnat. Han sov när jag kom från jobbet, så jag lassade in middagen i kylen och efter ett varmt bad kröp jag ner under täcket och väckte honom. Usch vad jag saknar honom når han är borta, samtidigt oj vad jag njuter av min egentid.

    Nu har vi myst i soffan med tapas och rödvin. Sett på Vår tid är nu och hängt. Förresten, Vår tid är nu. Se den. Den är historisk, charmig och välspelad. Dessutom inspelad i Göteborg, men förtäckt till Stockholm och så är en av tjejerna från förra årets midsommarfest med och håller i trådarna. 

    Så medans jag förmedlar hyresgäst/boende och slötittar på fotbollskväll har T krupit till sängs och snarkar så gott.

    Kommentarer inaktiverade för En fredagskväll…
  • Bästa vänner,  Bonusfamilj,  T

    Bonusfamiljer.

    Tänk vad det kan kännas bra att få läsa en bok som bekräftar att man inte är onormal, konstig och irrationell? Eller vänta, irrationell är jag ju, det vet jag. Men det finns fler där ute i världen som är det. Som reagerar som jag på typ liknande situationer. Det är ett mönster, som man inte pratar så mycket om – men som identifierats och det finns böcker om det. Jag har bara läst några sidor i en av böckerna som jag blev tipsad om, men det känns redan bättre.
    Att jag är knäpp som får känslomässiga utbrott och känner mig osedd – det är vanligt för bonusföräldrar. Vi som inte har barn sen tidigare och inte förstått att när barnen kommit till världen finns det inget som kan tävla med dem om uppmärksamhet. Oavsett om barnen är hos er eller den andra bio-föräldern.

    Lunchade med min bästa vän E igår,och hon bekräftade den där känslan av att bli nedpetad. När hon blev mamma för 8 år sedan mindes hon plötsligt att hon stundtals var svartsjuk på sin dotter. För sambon hade helt plötsligt bara ögon för dottern. Så det verkar inte vara unikt, men det lite unika är att jag blev nummer 4. Jaja, det är i alla fall med stor nyfikenhet jag fortsätter läsa!

    Kommentarer inaktiverade för Bonusfamiljer.
  • livet,  Relationer,  T,  Träning

    Glad midsommar!

    Det är söndag efter midsommar och jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag oroat mig lite för den här helgen. Alldeles särskilt efter förra helgens samtal har det snurrat en och annan tanke. Under våren har mitt allmäntillstånd ju inte varit på topp och att blanda det med alkohol har i land (läs ofta) slutat med tårar, självömkan och andra ocharmiga tendenser. 

    Nu sitter jag här och kan summer en midsommarhelg som utföll mycket bättre än vad jag ens hoppats. Den har varit glad, full av skratt och social stimulans. Vi var inbjudna till en fest i Värmland där vi var strax över fyrtio deltagare, de allra första nya för oss båda. Logi var löst men för att få lite privatliv valde vi att göra en repris på förra årets lyckade beslut och sov i bilen. Vi földe helt sonika baksätet och lade in en madrass och där sov vi, och slapp lyssna på tjugotalet fulla personers snarkningskör. 

    Vi körde upp i torsdagskväll efter jobbet och plockade upp vänner på vägen. Fredagen fylldes med typiska midsommartraditioner band två blomsterkransar, högg och klädde en midsommarstång, det ösregnade, sjöngs snapsvisor och lektes lekar. Det bjöds dessutom på nattliga bad, kanotturer och kompistjafs. Jag minns att jag någon gång under kvällen var på väg ner i mitt lilla mörka hål, men aktivt valde att stanna där. Betraktade min tanke och sen motade bort den, och det gjorde mig än mer glad att jag var tillräckligt stark att inte dras med ner i mörkret och börja tycka synd om mig själv. Jag hade ju för sjutton en bra kväll! Vid halv tre kröp jag ner och kunde summera en härlig, typisk svensk midsommarafton och kunde krypa nära, nära en varm Mr T.

    Nu är vi hemma igen och jag har hunnit träna, slappa och läsa ut en bok. En väldigt skön och avslappnad söndag!

    Kommentarer inaktiverade för Glad midsommar!