lördag
-
Sommardagar
Är inte det här livet? En dag vid min barndomsbadplats tillsammans med mina syskon och deras familjer och våra föräldrar. Vi har badat, lekt, pratat, njutit av solen, ätit picknick och jag har bara gottat mig i att ha alla samlade på ett och samma ställe. Där allas egon får plats, där högljuddlek eller stilla läsning av bok blandas och tillåts utan sura eller dömande blickar. Där vi kan prata enskilt eller alla tillsammans. Livet som i en liten ask!
Bilden här nedanför är från min morgonjogg, 8-9km ren njutning i ett långsamt tempo och tystnaden som sällskap. Nästa aktivitet är anledningen till min resa hem-hem, min låtsas-farfars 80års kalas. Så snart är det dusch, piff och kalashumör på.
-
En nygammal hobby!
Jag har i åratal närt en önskan efter längdskidor. Sen jag skaffade bil för ett par år sedan såg jag plötsligt möjligheten i att ta mig till skidspår utanför stan och i närheten, sen har liksom längtan aldrig övergått i faktisk handling. Den främsta anledningen är nog priset, det är en dyr hobby att skaffa. Själva åkandet är inte speciellt dyrt – men att köpa längdskidutrustning är ingen billig affär. Så i år, när jag vid flera tillfällen suttit och tittat på skidtävlingar på TV, följt OS via sociala media och hört kollegor och vänner som hittat fina skidspår runt om i länet så har denna skidlängtan övergått till faktisk handling. Veckan innan Vasaloppet började jag mer seriöst googla skidutrustning och längdskidpaket och jag besökte sportbutiker som informerade mig om att deras lager av skidor skickats norrut där säsongen är längre.
Till sist hittade jag skistart.com där jag lyckades plocka ihop ett paket av längdskidor, pjäxor, stavar och bindningar. Priset gjorde sved lite, så jag lämnade ordern utan att klicka på beställ för att fundera genom det lite. Men i samband med att jag satt och tittade på Johanna Ojala och Brita Zackari kämpa sig fram sista milen på Vasaloppet tryckte jag på beställ knappen. Nästa dag ringde man mig från skidverkstan och ställde lite kontrollfrågor och under torsdagen levererades paketet hos mina föräldrar.
Premiärhelgen lyckades jag åka 25km och förra helgen provade jag två olika spår på västkusten och fick ihop ytterligare 20km. Fördelen med skidåkning i mars är vårsolen – nackdelen är isiga spår (om det finns spår). Nu har det varit för många varma och regniga dagar för att det ska kunna erbjudas bra skidåkning så här långt söderut, men jag känner mig redan lite mer pepp på att det kommer en vinter i höst igen.
-
En glimt av charter
Jag har haft en riktigt grym helg. Fredagkvällen innehöll jobbmöten ganska sent, men jag tog de sista två på hotellrummet. Därefter ringde jag upp lite room service och slappade i soffan framför OS rapporteringar. Room servicen är grym, inte farligt dyr och dessutom har de många olika varianter på paneer. Paneer är en indisk variant av keso, men mer i form av en mjuk ost som de använder i grytor eller göra tikka paneer av. Väldigt god!
Lördag morgon vaknade jag med kittlande näsa, så mitt dagliga träningspass blev lite lugnare men ändå 4km på löpbandet. När jag ändå var på gymmet bokade jag in en aroma massage på Spaet. Därefter körde jag på att avnnjuta frukostbuffé i solen och därefter flera timmars poolhäng. Klarblå himmel, lätt svalkande vind och ljudbok – det var inte alls tokigt.
Vid fyra plockade min privata chaufför upp mig och körde mig via en indisk sötsaksbutik till kontoret för att peppa mitt team lite. De jobbade lördag då vi hade saker som skulle produktionssättas och jag var där och hejade på dem lite. Sen tog jag min bil hem och preppade mig för massage. Såååååå skönt. Kvällen avslutades alldeles inoljad och mjuk med en pizza, kall öl och FaceTime med Em.
I söndags fick jag sällskap vid poolen, en kollega anslöt och vi hängde i solen och pratade nästan i munnen på varandra. På eftermiddagen hade vi bokat in chauffören som körde oss till ett indiskt köpcentrum där vi shoppade billiga Levis jeans (japp, har inte haft Levis sen mitten av 90-talet!) och strosade runt i ett extremt högljutt mall.
Ska man nu åka på tjänsteresor är det väldigt grymt när man kan låtsas vara på charter resa under de helger man måste tillbringa på resande fot!
-
Min helg
Låt oss säga att jag trodde att den skulle innehålla lite häng med mr T och hans barn (som jag inte träffat sen 19 december) men så blev det inte. Efter en sväng i motionsspåret blev det chiligryta som Natalia svängt ihop och fredagsmys framför på Spåret. Mycket prat också, för ibland blir det lite rörigt när hjärtat och hjärnan tävlar om vem som ska dra slutsatser.
Okristligt tidigt ringde larmet igår, dags att köra Natalia att åka till bussen. Sen åkte jag hem och sov ett par timmar till och försökte få tag på mr T. Tyckte att han var lite väl dålig på att återkoppla på de där planerna som jag upplevde hade gjorts förra söndagen. Om att se till helgen, alla fem. Så när jag efter vad som kändes som tusen försök fick tag på honom och han skickade tio meddelanden om hur hans dag gick i ett och att han skulle eventuellt träffa ett par kompisar på middag och att jag kunde hänga med om jag ville. Det var inte alls det jag ville och inte alls vad vi hade gjort upp. Så när han ringde ett par minuter senare så var jag ledsen och besviken men inte arg. Natalia tror inte att T förstår ledsen, besviken och ledsen är inte ett språk han talar. Det är känslor som kanske övernyttjats eller inte väkcer något i honom, känslor han inte kan tolka eller känna in. Min kompis E har en man som har samma begränsning, det kanske är så att arg är det språk jag måste lära mig för att han ska förstå?
Jag krashade där och då i bilen, och frågade hur han vill att jag ska tolka hans tystnad. Om han vet vad det gör med mig och min hjärna. Ett helt idiotiskt samtal att ta när vi båda satt i varsin bil, på väg någonstans men jag kunde varken stoppa tankarna eller orden, de bara vällde ut. Självklart avslutades inte samtalet, men han lovade att vi ska prata mer senare i veckan efter hans tjänsteresa.
Så jag landade hemma hos fina E och vi röjde vind. Vilket projekt det är att flytta hus! Herrejäklar vad saker vissa familjersamlar på sig. Vi bar ner kassar med barnkläder, böcker, udda möbler, oöppnade ikea paket och skolådor. Sen rensade vi. Skänka till familj, skänka till återvinning, slänga och spara. Vi rensade äldsta barnets garderob och till sist gjorde vi oss av med skänka. Det är så skönt att låta hjärtat och hjärnan vila och bara jobba. Vika, rensa, packa och bära. Bli bjuden på mat, härliga barn och lite kattmys.
Kvällen bjöd också på fövånande kontakt från mitt ex. Om ni minns den deprimerade killen jag blivit dumpad av när jag började blogga? Den killen som krossade mitt hjärta. Träffad honom över en jobblunch strax innan jul och vi passade på att även återkoppla lite privat. han berättade att han och hans sambo skulle bli särbos (tillfälligheten) och igår kom ett sms. Han var nog intresserad av att slå sönder lite ensamtid en lördagkväll och han trodde väl att jag var ensam också.
Ja, en helg som inte alls inneburit det jag hoppats på men som varit fylld med bra tid trots det.
-
Tack ❤️
Vilken dag! Nu står resväskan packad en trappa upp. Det enda som saknas är en sminkväska och en necessär. I morgonbitti kommer taxin tidigt för att köra mig till flyget. T har just krupit upp i säng och jag har slagit över till “Så mycket bättre”. Den här dagen har varit… underbar!
Jag vaknade när T smög ut genom ytterdörren för att ta en morgonjogg. En morgonpuss och varsitt träningspass senare tog vi oss in till stan och en promenad med avslutande lunch. Där insåg jag att… T mår bättre. På riktigt. Alltså det går inte att beskriva lyckan i den lunchen. Det var som förr. Jag blir alldeles tårögd när jag tänker på det. Vårt härliga samtal, ögonkontakt, hålla handen, god mat och vi var där. Båda två. Tillsammans. Damn. Det var vi. Där.
Tårarna rinner. Jag är lycklig och olycklig, på samma gång.
Lycklig för att T mår bättre, för att han varit här med mig idag. Olycklig för jag vill inte åka imorgon. Nu vill jag vara här med honom. Tillsammans med honom.
Dagen fortsatte med samma genuina känsla. Jag har packat, vi har lagat mat och sett på gemensam tv serie. Nu smög han upp i säng, han vaknade fyra i morse så han behöver de här timmarnas sömn.
I eftermiddags, medans han var i mataffären fifflade jag ber lite hemliga lappar med söta budskap i hans kavajer, på hans laptop, i hans rockficka och shake. Om två veckor är jag hemma igen – det är bra med saknad, eller hur?
-
Bröllop på västkusten
I mitten av september var vi bjudna på bröllop, T och jag. Ett par, där brudgummen är en tidigare kollega och vän till mig och hans blivande fru som han funnit på Happy Pancake för ett par år sedan. De hade bjudit in och varit tydliga med att det varit svårt att dra gränsen för hur stort bröllopet skulle vara och det gjorde mig extra glad när inbjudan trillade in. T var nyfiken och tyckte vi skulle tacka ja, fastän han endast träffat paret vid ett tillfälle. Jag blev glad, särskilt med tanke på att han varit så oangelägen om att träffa folk generellt.
Så närmade sig helgen och vi enades om att det bästa vore att bjuda ner Farmor som barnvakt och T erbjöd sig att köra hem efter festen för att vara på plats söndagmorgon. När så helgen närmade sig började T prata om att han inte kunde med att fråga Farmor, hon lät så trött och sliten. Så kvällen före bröllopet klarlades det att jag skulle få gå själv på bröllop och jag krävde att T fick lösa situationen, för jag ville inte gå på bröllop och tänka på alkoholen, för att köra hem mitt i natten på småvägar i en mörk höstnatt. Så T fick boka ett hotellrum åt mig och jag bestämde mig för att åka iväg och ha det riktigt skoj. Jag kände inte NÅGON på bröllopsfesten förutom brudgummen, så jag plockade fram det allra bästa partyhumöret, fick på mig en grön långklänning och snofsade till mig.
Bröllopsfesten började redan vid hotellet, där en ångbåt låg förtöjd vid bryggan. Ett sällskap hade börjats samlas framför den och jag anslöt, började småprata med ett sällskap som huttrade lite bredvid mig och gick på. Väl på båten hittade jag ett nytt sällskap, jag sträckte fram handen presenterade mig och sa som det var – att jag inte kände en enda själ och frågade om jag kunde hänga med dem under båtfärden. Den frasen skulle jag använda vid ett par tillfällen till under kvällen och inte en enda gång gick det fel. Det var inkluderande, varma, glada och sociala människor som pratade, var nyfikna och hade skoj.
Båten gjorde en liten tur innan den tjugo minuter senare anlade bryggan invid festlokalen. Båten tömdes och vi hängde av oss i ett kapprum och då såg jag att de hade satsat sina pengar på helt rätt sak. Ett Liveband! En mysig borgerlig vigsel höll, med efterföljande riskastning, gratulationer, bubbelmingel och mycket god tre rättersmiddag med havstema och underhållning i form av slipade tal. Sen drog festen igång. Mitt lite lätt svårpratade bordssällskap började mjukna och jag hittade glada själar som gärna sällskapade på dansgolvet. Och där röjde vi i tre timmar till musik á la after beach/ski/work.
Efter att nattamaten serverats vid halvtvå tiden var det bara att ta sina ömmande fötter och promenera de ca 3km av dåligt upplyst grusväg och kullerstensgator tillbaks till hotellet. Och jag var själaglad att jag inte låtit Ts bristande intresse eller problem att lösa barnvakt hindra mig. Det är ibland bara SÅ SKOJ att gå på fest där man inte känner någon och bara ta ansvar för att ha så jäkla skoj det går. Med rätt människor, humör och musik går det alldeles utmärkt!
-
Födelsedagsfirande
Så är september här och med den födelsedagsfirandet! Den närmsta månaden firar jag många nära och de allra käraste. Natalia, min mamma, K i Värmland, en brorson och mig själv. Därtill fyller svärmor jämt, och så Ts svåger som jag delar födelsedag med. Allra först ut var min vapendragare och fantastiska vän Natalia. Nästa helg när hon fyller så är hon på resande fot och jag är på utflykt till mina föräldrar för att fira min mamma som fyller 60. Och när jag ett par dagar senare fyller så är hon tillbaks på Island.
Så vad passar inte bättre än att fira varandra med en god vinlunch en lördag! Sagt och gjort, vi möttes på en favorit, Tacos&Tequila. Vi skippade tequila men satsade på goda tacos, guacamole och nachochips som smakar Mexico. Lägg därtill ett supergott sauvignon blanc från Nya Zeeland och jag var galet nöjd.
Mat, prat, mat, prat och vin. För att summera det hela, jag har hängt på tok för lite med den hår sköna damen under hennes veckor på den svenska västkusten. Jag är så glad över den här galna, knasiga, kloka, tokiga och helt “out of space” underbara personen är min vän. När då inte födelsedagspresenten känns 100% är det inte roligt. Jag vill ge det som känns bra i magen, som gör att det pirrar lite når presenten öppnas och när man ser att det bara blivit helt rätt. Hm det kändes inte riktigt så, men hon blev glad. Och det är det allra viktigaste. Och att hon kände sig firad, uppskattad och omtyckt.
Bilder charmigt stulna från Natalia… Eftersom mina ord fastnade säger jag det här, tack finaste Natalia. Jag är så glad att du orkar hänga fast vid mig, du är den bästaste av vänner ❤️
-
Persiskt bröllop i miniversion!
Jag vill börja med att be om ursäkt för tystnaden som rått sen i lördags. Det var en söndag som innehöll en mycket trevlig grilltillställning och en kväll som avslutades på soffan framför Game of Thrones. Sen drog vardagen igång och med det fullspäckade dagar. Inte bara ska jag leverera det som krävs inför ett viktigt beslut på fredag, dessutom ska jag delta i 2,5 dags utbildning OCH förbereda kommunikation för min nya roll (ja, jag fick den!!!)
I lördags var jag ju på bröllop, mellan min vän Si och hennes Amir. Mitt livs första persiska bröllop och det i en mini-version eftersom brudgummensfamilj tyvärr inte kunde delta. Vi var totalt cirka 40 gäster varav vi var totalt 5 som inte hade persiska som “huvudspråk”. Var detta ett problem? Kanske lite i början, men när väl brudparet gjort sin entré och musiken drog igång på riktigt dansades det. och det dansades och dansades. När jag gick till bussen fem timmar senare var mina tår så ömma att jag ville springa barfota på asfalten.
Tillställningen började kl 19 enligt min inbjudan, och kl 18:30 på de persiska gästernas inbjudan. Stor humor tyckte jag, men också stor självinsikt 🙂 När man kom serverades det bubbel, och ett litet buffébord med lite sött och lite salt. Antar att detta har en sorts symbolisk förklaring? Efter lite kallprat vid borden och vi väntade in fler gäster så kom så brudparet och satte sig vid ett separat bord. Efter en skål drog dansen igång.
Efter mycket dansande så bjöds det persisk buffé med såväl lammkött som kryddat ris, kyckling och goda såser. Det åts och det dracks, grogg och vin sen dansades det ännu mer. När tårtan sen kom in och skulle skäras så gjordes en dans vid överlämnandet av kniven, det var ett moment jag inte riktigt greppade innebörden av. Men flera kvinnor dansade och lockade brudparet med kniven innan den överlämnades för tårtskärning. Någon som vet vad det innebar?
För att summera det, ett roligt och annorlunda bröllop! Blir du inbjuden på ett bröllop ska du nog räkna med ca200 gäster,mycket bling-bling och smink (på kvinnorna) och sätt för all del på dig dina dansvänsligaste skor (utan att för den del hymla med klackhöjden). -
Alternativa planer
Idag går stans största årliga idrottsliga folkfest av stapeln. Världens största halvmaraton startar, solen gassar och det kommer bli fullt med folk längs med hela banan. Folk kommer säkert springa över sin förmåga, dricka för lite vätska och svimma av längs med banan, men ännu viktigare – massor med deltagare kommer springa, jogga, gå och kämpa sig runt de 21 kilometrarna. Jag minns mitt första försök, för 6år sen den glädjen och lättnaden jag kände när jag sprang förbi 20km markeringen var så stark att gråten stockade sig i halsen och jag kunde knappt andas. Sen blev det ytterligare fem varv i rad, men i år ligger jag på sängen med blandade känslor. Jag hade gärna velat delta, men valde tidigt att prioritera en bankett i en annan stad. Nu hade jag inte kunnat springa ändå, eftersom min höft precis börjat återhämta sig från överansträngningen och knappast är redo för 21 hårda kilometer asfalt, men det känns lite sorgligt och tomt att inte stå där på startlinjen med alla andra löpare och våndas i värmen.
Men jag laddar för en kväll med trevligheter. Jag ska sätta mig i bilen och åka tillbaks till min gamla studieort. Under mina år på universitetet hade jag förmånen att basa över studentkåren i ett år, och just i år firar den kåren 50årsjubileum. Så nu åker långklänningen fram, de högaklackarna på och håret ska lockas till – för ikväll blir det kalas!
-
Fredagsmys…
…Med Natalia. Sen lördagspromenad på stan. Hämtat ut nya löparskor. Pratat massor med T. Planerat för en resa tillsammans inom ett par veckor. Ätit grymt goda tacos. Druckit kaffe. Gjort årspremiär för solglasögonen. Sett på Tjejvasan och skid-VM. Och ändå är klockan bara halv fyra! Massor med helg kvar. Önskar mig lite mer sol, lite mer lugn och få behålla den sköna känslan i hjärtat!