London
-
Shopping i England
jag vet inte om jag tycker att shoppingen i England är jättebra. Pundet är ganska högt mot kronan igen så det är i alla fall inte billigt, de har ju dessutom också moms så der gör ju att priserna är högre än i tex USA.
Dock kan man hitta mer unika saker här kanske? Jag är inte speciellt shopping intresserad över lag så jag är nog fel person att fråga men here we go.
Primark är en “billighetsaffär” a la HM. Primark har dock ett ganska ungt utbud av kläder enligt mig, tant på 30 år, men det går absolut att göra fynd här. Barnkläder finns det massvis av till låga priser om man vill köpa sånt.
Här brukar jag köpa boxertrosor. Med lite ben. Älskar att ha sånna trosor under klänning eller kjol, känns lixom lite säkrare. De kostar mellan £1-2.
köpte också strumpor men de får ni föreställa er själva.
En lejonkungen-mysdress fick också följa med hem för £13.
Jag var inne i varenda bokaffär jag såg. Älskar bokhandlar. Köpte med mig böcker både till mig själv och som presenter.
Engelska böcker är betydligt billigare i England än i Sverige. Så om du vill läsa på engelska köp böckerna här.
Som sagt var är skitdålig på att shoppa och detta var allt som kom med hem. Nej ett par örhängen också för £3, men den här butiken finns i både Tyskland och Sverige så.
-
London: afternoon Tea
att dricka afternoon Tea är en klassisk aktivitet i London, kan möjligen jämföras med vårt fika.
Vid Covent garden ligger the bakery som är ett mysigt, väldigt flickigt inrett café. Ovanvåningen var fylld med kvinnor mellan 25-30 år som skvallrade om gårdagens utekväll (?) men i källaren som var lika mysig den satt vi ensamma i ett rum.
V tog te och scones och jag tog te och citronmarängpaj. Det fanns hur många olika bakverk som helst och självklart även klassiska afternoon Tea-menyer både med och utan champagne.
Citronmarängpajen var underbar, miljön mysig och sällskapet utsökt.
Åh, längtar tillbaka. Främst till pajen.
-
kulturskillnad
Kommer ni ihåg När jag skrev om juice och att det kan var bra att dricka juice. Jag vet att det i Sverige pratas om att juice är onyttigt och väldigt sockerfyllt men att smoothie med protein i är bra.
I England skickar man med detta till barnes skollunch:
Det är mjölk med smak av mars eller skittles som är typ fruktgelegodis. Dessa innehåller hela 80% mjölk, resten socker. Mjölk i sig innehåller ju också socker så sockerhalten i dessa är skyhög!
Ja i England är diskussionen om socker i mat och fetma betydligt mindre hetsig än den vi har i Sverige, på gott och ont.
-
Min bästa söndag
i England är de inte så mycket för kaffe, där är det te som gäller. Därför var det svårt att hitta bra kaffe där.
En cappuccino är en dröm för mig och jag kan sitta i timmar med en kaffe och en bok. I England hade de typ en maskin och tryckte på en knapp och hade på en matsked oboy och kallade det cappuccino. Inte okej!
Idag tänkte jag sätta mig med min bok och en ljuvlig cappuccino och bara läsa och vara. Imorgon börjar mitt nya jobb och jag är laddad och lite nervös:
-
Löpning i England
Jag sitter här och drömmer mig tillbaka till det bästa jag vet: havet.
En av dagarna i Hull tog vi bilen till kusten, England har ju väldigt mycket kust eftersom att det är en del av en ö men jag tror få förknippar England med havet. I söder finns badorterna här är det mer promenadstråk (även om man så klart kan bada även här på somrarna).
Efter 12 km löpning i stranden tog vi en promenad och bara satt och njöt i solen som värmde gott. Älskar ljuden, lukten och synen av havet.
Jag sprang i mina “barfotaskor” vilket ju är perfekt för löpning i sand där du helst inte ska ha vanliga löparskor. Sanden är så mjuk och skon så hård och gjord för rakt underlag att du ökarrisken för skador i fotled och knä. Vill du inte investera i dyra löparskor för enbart enstaka löpturer på stranden springbarfota eller i några gamla strumpor.
Perfekt för löpning i vattenbrynet, dock stör jag mig på parken av kraftverk ni skymtar. De syntes mer på riktigt och det förstör vyn, dock är jag så klart för återvinningsbar energi men nej dessa kraftverk tycker jag förstör naturen både i vatten och på land.
Här hade jag kunnat sitta i timmar. Så avslappnande.
-
Musikal i London: miss Saigon
musikalscenen i London är grym! Och för egen del föredrar jag den över new Yorks. I London är det färre kändisar i musikalerna men fantastiskt skolade musikalartister.
Bokat du i god tid över nätet är det ofta bra pris och du vet vad du får, vill du se en specifik musikal så rekommenderar jag att du gör det. Är du öppen för förlag så går du till TKTS på Leicester square. Här säljs biljetter till kvällens föreställningar, eller eftermiddagens om du är där före 14, till rabatterade priser.
Det är till TKTS du ska gå eftersom att detta är teatrarnas egen organisation och du vet att du inte blir lurad, finns fullt av falska återförsäljare runt torget.
Jag och V såg miss Saigon. En fantastisk musikal inspirerad av Vietnamkriget. Huvudrollsinnehavaren var fantastisk, vi rekommenderar den starkt.
-
Fuck you, diabetes!
Jag har haft diabetes i över 25 år och det är en naturlig del av mitt liv. Jag lever med sjukdomen varje dag men även om jag gör allt perfekt med mat och insulin så kan jag “krascha” och det gjorde jag idag.
Jag vaknade jättelåg. Farligt låg. Och fast jag ätit och kollat mina nivåer hela dagen kommer jag inte upp på bra nivåer.
Jag blir trött, slö, arg och irriterad. Trött som i att jag vill lägga mig ned och dö, det är vad min hjärna tycker är den bästa idén såna här dagar.
Vi har ändå traskat runt idag och jag får då orimligt hög puls, typ att gå upp för en liten trappa gör så att jag når maxpuls och att hjärtat slår så hårt att det gör ont. Dessutom växlar jag mellan att frysa och svettas.
Kroppen är helt ur form och det enda som kan hjälpa är om jag får sova riktigt gott i natt. Dock måste jag ställa klockan och kolla mina värden i natt.
Sitter på tåget mot Hull och surar över diabetesen, tycker att livet är förbannat orättvist och att sjukdomen borde dö. Hoppas att kroppen tar sig samman till imorgon.
-
Jag älskar London
London är en av mina absolutafavoritstäder i världen. Här finns allt i en salig blandning. Mysiga caféer ligger blandade med gay-barer, klassiska teatrar blandas med senaste biograferna, pizza hut med lyxrestauranger.
Hittills har vi inte sett någon av Londons landmärken typ big ben, house of parlament, London eye osv. Vi har varit på andra ställen. Mer konkreta tips kommer senare.
Der blir inte mer brittiskt än en sån här äcklig macka.
Men ikväll tar vi tåget från London norrut. Och det ska också bli skönt. Jag har varit stressad och känner att jag behöver sova och tystnad. London blir lite skränigt, som alla storstäder, och just idag vill Jag bara sitta och stirra på havet. Och ha detsupertyst.
-
Flyttat pga kris
Fick frågan om hur det kommer sig att jag flyttade från Sverige från första början? och jag fick göra lite soulsearching för att besvara den, svaret blir i två delat.
Del 1Jag spenderade 6 år i Italien, tillsammans med familjen, från att jag var 9 till 15 år och det var hemskt att flytta tillbaka till Sverige. Sedan dess var Italien hemma jag köpte loss huset vi bodde i när jag fyllde 18 och jag har fortfarande kvar det. Mina bästa vänner var de som jag träffade under åren i engelska skola där.
del 2.
Jag flyttade till London av två anledningar. Den ena var att en av mina bästa vänner är britt och bor där, jag hade nyss skilt mig och befann mig på ett dåligt ställe i livet, kände mig ensam och var nog ganska deppig, så han sa “kom hit!”. Och jag tänkte att det kan nog vara bra att bryta mönstret och flytta dit, jag hade kvar min lägenhet och tog typ med en väska med kläder så tanken var att stanna någon månad max ett halvår.
Den andra anledning var att jag tidigare hade jobbat för ett internationellt företag i Sverige och då fått erbjudande om att arbeta för deras kontor i London men just då passade det inte, men jag ringde upp dem och fick ett annat jobb för det företaget. Hade jag inte fått jobbet hade jag nog inte stannat så länge som jag gjorde.
Sedan träffade jag ju V också och även om jag åkte till Sverige säkert en gång i månaden så kändes det mindre och mindre som hemma, svårt att förklara, men London var verkligen en fristad för mig. Bort från de människor och miljöer som då inte var bra för mig.
“En del av mitt hjärta kommer att slå för London”. Men jag tror också att i och med att jag bott utomlands som barn och att jag flyttade till en av mina bästa vänner så var steget betydligt mindre än om jag bott i Sverige i hela mitt liv.
-
Aldrig riktigt hel
Det finns en sak som folk inte berättar för dig när du väljer att flytta långt från ditt hem, det är att du aldrig kommer bli riktigt hel.
Du kommer att längta hem. Längta efter människor. Du kommer längta efter mat. Du kommer att längta efter platser.
Och sedan kommer dagen då du återvänder hem, men bara efter en stund så kommer du börja längta tillbaka för hemma är inte hemma längre. Hemma är något annat. Du kommer längta efter dina nyfunna vänner, mat, dina saker och platser. Det är ett evigt längtande.Själv längtar jag efter mina allra bästa vänner i Stockholm. Jag längtar efter staden jag känner utan och innan, att promenera runt söder, kika in i butiker och bada mitt i stan. Jag längtar efter en god vän i Norrland, jag längtar efter kylan, vårvintern, snömängden, ljuset på sommaren och skärgården. Jag längtar efter vår lägenhet i London, jag längtar efter Sambon, efter att alla pratar engelska och att jag kan vara helt avslappnad med språket, jag längtar efter fish and chips.
Och så åker jag till en av de platserna jag saknar. Och då saknar jag det här. V. München. Naturen, fjällen och klimatet. Att solen värmer i februari och att man alltid kan få en god korv.
Det blir aldrig bättre. Jag kommer aldrig bli hel. Flyttar vi till Sverige saknar jag detta. Bor vi kvar saknar jag Sverige.
Man knyter an till platsen och människorna (och idealiserar), det är fint, men vissa dagar gör det fruktansvärt ont i hjärtat.