• Funderingar,  Grubblerier,  livet

    Att vara singel

    Det finns så otroligt många fördelar med att vara singel. Jag behöver inte ta hänsyn till någon annans humörsvängningar, jag behöver inte flytta på någon annans tvätt, hitta bortlagda saker eller sura över att någon ätit upp min planerade frukost. Det finns ingen som trängs med mig i sängen, duschen eller favorithörnet på soffan. Fjärrkontrollen är MIN och jag behöver inte besöka eller få besök av konstiga släktingar.

    Självklart finns det många nackdelar också men om man bortser från de mest självklara så är den största nackdelen med att vara singel att man måste kunna allt. Ja jag måste inte vara bra på allt, men jag måste ändå kunna tillräckligt mycket för att fatta många beslut eller kunna göra saker utan att vara beroende av någon annan ska komma och hjälpa mig.

    Det här gäller så många olika saker. Att få upp en möbel på övervåningen (förra helgens äventyr) till att förstå tillräckligt mycket om aktie/fondmarknaden för att fatta beslut om mitt sparande. I båda de här fallen hade jag med varm hand lämnar över arbetet till en bättre hälft.

    Både min mamma och nyseparerade vännina E konstaterade att de kan inget om sina avtal, fakturor eller räntesatser på lån. Det har de med varm hand lämnar över till sina respektive makar, för E har det inneburit en förändring nu i och med skilsmässan – mamma reflekterade om det ifall pappa skulle gå bort. Han hade sagt att hon inte behövde oroa sig för något, för han har säkrat hennes ekonomi och huset… men då insåg hon hur lite insikt hon egentligen har.

    Det här är bara exempel på det jag måste kunna, själv. Det finns ingen jag kan lita mig tillbaks och lita på hanterar delar av det åt mig. Som Hanna Hellqvist säger, jag är trött på att göra allt själv!

    Nej, nu får jag återgå till att resonera om min långsiktiga plan kring min fond/aktieportfölj…

    Kommentarer inaktiverade för Att vara singel
  • livet

    Nonstop

    Så är mitt liv just nu. Slit och fläng. Hinner inte njuta av varken destination eller sällskap. Jag är ganska slut som artist och ser framemot vår bröllopsresa om två veckor. Då ska det slappas och njutas.

    Mitt liv kretsar mycket kring logistik och planering just nu och vem som helst som träffat mig vet att det är inte det jag går igång på. Jag gillar mer spontanitet. På något sätt har jag ändå lyckats vara på landet, i Spanien och i Göteborg under två veckor medans min man varit i Oslo, Rotterdam och Göteborg.

    Jag har en vecka kvar på jobbet och det ska bli skönt att klappa igen och checka ut. Bara fyra dagar kvar nu.

    Soluppgång under förra veckans Spanien besök.
    Kommentarer inaktiverade för Nonstop
  • Diverse,  livet,  resan mot mamma,  Tinder

    Yo!

    Ett livstecken.

    Har precis lagat och ätit en bit (nästan) vegetarisk lasagne (slängde i att halvt paket bacon eftersom jag inte tycker om att kasta mat.

    Har förlängt mina ”perioder” från 26 till 31 dagar genom att äta Q10 och Vitamin D. Någon annan förändring har inte gjorts i livet. Bra eller dåligt, vet inte?!

    Går en fyra dagars utbildning den här veckan. Fullspäckade dagar och kvällsjobb. Började mindre bra med en FIRO-B analys av mig som ganska snart in i beskrivningen av mig benämnde mig som snarare introvert än extrovert. Insåg att allt gått galet där och då. (Har beskrivits som ett socialt monster, älskar att kasta mig ut i nya sociala sammanhang!)

    Haft städdag med bostadsrättsföreningen i helgen och efter åtta timmars ogräsrensning hade jag så ont i mina händer. I söndags svullnade min vänsterhand och det såg ut som en muskel/seninflammation. Det är bättre nu, men inte bra.

    Jag gick bananas på ett shoppingcenter i söndags eftermiddag. Förbrukade ett presentkort jag fick i födelsedagspresent av kollegor. Nya löpartights, tre par kjolar, två blusar och en bh följde med hem.

    Borde läsa ”home work” från jobbet. Njuter istället av ett glas vin och softar vid köksbordet.

    Funderar på Tinder. Antingen har mannen skägg eller tatueringar. Eller skägg OCH tatueringar. De skriver om vad de vill ha men inte en rad om vem de är. Och så är det en överrepresentation av ny-svenskar.

    Sista funderingen gäller min Exman. Som dök upp på tinder med en bild från vårt bröllop som första bild. Det var år 2012. Av totalt sju bilder var sex från de år vi var ett par. Bilder som är sju år eller äldre. Peakade han då eller vad?

    Edit, hittade denna artikel! Tack för lite goda nyheter!! Lång menscykel ökar chansen att få barn

    Kommentarer inaktiverade för Yo!
  • livet

    Live musik!

    Ett rätt säkert tecken på att det är höst är att jag börjar lyssna på Lars Winnerbäck. Varv på varv, låtar från nya skivan varvat med gamla godingar. En låååång playlist som shufflas på Spotify. Kanske inte så konstigt att jag då också köpte mig en biljett till hans spelning i höst, tillsammans med min syster och svåger ska vi dit och roa oss. Tror det är tioende gången för min del och syrran har säkert sett honom det dubbla antalet gånger. Jag minns min första Winnerbäck spelning, jag hamnade nog på den av misstag på en nattklubb i Göteborg. Min syster och hennes kompisar skulle dit och jag hängde med, när han gick upp på scenen med sina dystra melankoliska låtar drog jag och en av kompisarna till en annan nattklubb och dansade benen av oss och kom tillbaks lagom till sista tonerna klingat ut.

    Saker förändras kan vi väl bara konstatera, och min musiksmak har breddats!

    Andra mysiga saker som hänt är att jag gått loss på biljettköpande. Det är inte bara Lasse jag ska se live, dessutom blir det en julkonsert med Danny Saucedo och en vårshow med GES. Jag älskar live spelningar men det har varit lite snålt med det sista året. Så nu jäklar gasar vi igen, investera pengar i att njuta av livet.

    Kommentarer inaktiverade för Live musik!
  • livet

    Hösthelger

    Färgerna är magiska den här tiden på året. Temperaturen är varm men sval. Människorna är fortfarande pigga och glada. September är den bästa av månader och den här helgen har varit underbar. Icey och jag har varit gifta i en månad och vi har umgåtts, pratat och haft underbara vänner på middagsbesök.

    Vi testade även något nytt. Något perfekt för sådana som mig som gillar att vara ute men ogillar att bara promenera fram och tillbaks. Kan ni gissa vad det var? Svar kommer imorgon.

    Jag är kvar i Sverige. Behöver börja sortera och plocka undan våra bröllopssaker. Samtidigt ville jag bara vara ensam lite. Landa i tankar och planer för 2020.

    Kommentarer inaktiverade för Hösthelger
  • livet,  Okategoriserade

    Farväl

    För 13 månader gick en av mina teammedlemmar (vi kan kalla honom Mats) hem på semester och vid middagsbordet reagerar en familjemedlem på hur vänstrasidan av Mats ansikte hänger. Efter att ha övertalat honom om att åka till akuten blir de prioriterade och avskriver stroke, men gör en huvudscan och hittar en tumör. Den visar sig vara aggressiv och Mats blir opererad inom tre veckor, sen är det långa behandlingar av såväl strålning som cellgifter.

    Han är snabbt tillbaks på besök på kontoret och senare under hösten, när behandlingarna är som tuffast kämpar han på, kommer på fika, blir med på julbord osv. Under våren känner han sig hängigare, sämre, saknar återigen energi och när svullnaderna efter behandlingarna lagt sig görs en ny scan. Tumören är tillbaks.

    Så i somras gled han snabbt utför, mindre energi, svårare att tala, först rullator sedan rullstol. Han lämnade inte längre lägenheten utan besök skedde ”hemma hos.” Efter semestern i augusti fick vi veta att han blivit inlagd på hospice och mindre än ett dygn senare hade han dragit sin sista suck.

    Det här var en tuff smäll för ett team som bara för ett par år sedan förlorade en kollega till samma hemska sjukdom, där en medlem varit hemma sjukskriven pga utmattningssymptom och precis börjat arbetsträna. Idag var vi där, alla som jobbat med Mats och sa farväl. En vacker minnestund, helt avkristnad och med fin musik. Det jag minns av Mats är hans torra göteborgska humor, hans bullrande skratt som fick hela magen att hoppa, hans glada ögon och ibland tveksamhet kring hur han skulle tolka mig när jag skojade. När jag sprang i mina högaklackar genom kyrkogården för att nå kapellet och kom in med andan i halsen tror jag han glatt konstaterade att det är så jag gör entré i sista stund, alltid på väg. Egentligen brukar jag klappra ljudligt med mina klackar, men idag smög jag in och satte mig på en av de bakre raderna.

    Tack Mats för alla fina skratt och härliga minnen. Du har gjort avtryck ❤️

    Kommentarer inaktiverade för Farväl
  • familj,  livet

    Happy 40!!

    Så är snart min fyrtioårsdag över och vilken dag! Den började med söta meddelanden och omtankar. Sen var det buss in till stan för ett par timmars jobb. En gemensam hotellfrukost och Townhall möte. Jag och en av mina anställda berättade om arbetet med teamet vi gjort, hur vi valt att lägga tid på det sociala. Kittet. Schemalagda kafferaster och möten utan agenda, för att bygga tilltro och samhörighet.

    Sen blev jag överraskad med en stooooor blombukett, presentkort och grattis-sång innan min arbetsdag avrundades. Dags för lunch med kollegorna, vi har en vana att gå ut och äta i samband med varandras födelsedagar så god italiensk pasta med kallskuret och italienska ostar fyllde magen. Jag skickade med blommor och paket med min vännina som även åkte förbi och släppte in blomsterbudet som hängt blommor på min dörr. Själv tog jag mig ut på stan!

    Njöt av det härliga vädret, den goa känslan i magen och en lugn stund bara strosande. 45 minuter innan jag skulle träffa Natalia för födelsedags-spa träffade jag T i hotellbaren. Han bjöd på bubbel och prat, kyssar och mys. Riktigt härligt, och första födelsedagen vi faktiskt träffats! Galet eller hur?!

    Vid fyra kom Natalia ner, vi sa hejdå till T och intog spamundering. Sen blev det tre timmars uppdatering på livet. Helt fantastiskt lyxigt att Icey och Natalia kom ner redan igår, så att vi fick rå om varandra och prata!! Efter spa var det paketöppning, ett jättefint fat och rosa bubblor. Sen letade vi oss ut på stan, mot middag. Och en halv flaska bubbel senare fanns ett bord ledigt och burgare stod på menyn.

    När jag till sist hoppade på bussen och åkte hem, fick jag skattjakta mig fram till en gömd present på uteplatsen innan jag fnissandes kröp i säng och bara njöt.

    Vilka underbara vänner jag har! Vilket jäkla liv jag lever och vilken helt fantastisk födelsedag jag hade!

    Nu laddar jag för födelsedagsmiddag! Har hunnit handla, besöka biblioteket, baka, jogga, rengöra spisen och tvätta. Nu hänger jag lite i solen och väntar på T, syskon och värmlandsbesök. Oddsen är fortfarande låga för att T inte kommer på middagen ikväll…

    Kommentarer inaktiverade för Happy 40!!
  • livet,  Sjukdomar

    Södersjukhuset

    Fredagen i Stockholm var härlig och chill. Jag fick bestämma middag och valde min brors hemmalagade paella. Så god! Strax innan middag började jag få en märklig magvärk. Testade att ligga, sitta, stå i olika positioner men inget fungerade. Så frustrerande. Efter middagen spelade vi spel tills min brorsdotter blev supersjuk och kräktes. Då förflyttade vi oss till soffan och började titta på Copycat. Men efter ett tag så gick det inte, det gjorde ont i magen och var obekvämt. Klockan var ändå runt midnatt så vi gick till vårt hotell. Jag tog en Ipren och lyckades somna.

    Klockan 05:00 vaknar jag av smärtan som är ännu värre än innan jag somnade. Det gör så vansinnigt ont och jag fattar inte för jag mår inte illa, har ingen feber eller något annat. Jag kollar sjukvårdsupplysningen. Konstaterar att jag kanske ska ringa för jag blir inte klok på vad det kan vara men det gör vansinnigt ont. Jag väcker en oimponerade Icey och ringer sjukvårdsupplysningen. Eftersom min smärta är en 8 på skalan 0-10 så tycker dom jag ska åka till akuten. Jag ringer en taxi, kommer in till doktorn relativt fort. De tar blodtryck, puls, temp och blodprov. Jag får morfin som inte hjälper alls. Jag får alvedon som inte hjälper. Vid 11 har doktorn på akuten sett till att jag får komma till röntgen. Trots ännu mer morfin gör det fortfarande galet ont.

    En timma senare får jag resultat från röntgen. Den visar en cysta. Jag som inte riktigt vet vad det innebär blir mest rädd. Doktorn är nöjd över att veta vad det är och skickar vidare mig till gynakuten. Dom berättar att det bara är en läkare på plats och han är på förlossningen och på enheten för våldtäkt. Gynakuten är på tredje plats i den prioriteringen men jag är först och har högst prio just för stunden. Jag får ta nya prover och vänta. Efter någon timma eller så kommer doktorn. Han gör en gynekologisk undersökning och konstaterar att det är två cystor. Han befarar att den snurrat sig runt äggstocken eftersom morfinen inte hjälpt och jag haft ont så länge. Han föreslår operation men säger också att risken är att det blir komplikationer och man får ta bort äggstocken. Förvisso har man två men han säger att det såklart påverkar chansen att bli gravid. Han säger också att en kollega är på väg och att jag ska få prata med henne. Jag blir rädd av så många olika anledningar. Efter typ 30 min kommer hon. Hennes slutsats är att hon vill vänta med operation och lägga in mig på avdelningen men för säkerhets skull ska jag fasta ifall det blir värre. Operation är riskfylld på flera sätt och hon vill inte operera i onödan. Speciellt eftersom jag vill ha barn. Även om jag haft ont länge så är det inte så länge i deras mått. Och det är inte två cystor utan en.

    Jag läggs in. Är trött, får mer smärtlindring och somnar till och från. Vaknar dock ofta eftersom droppet gör att jag måste kissa hela tiden. Icey är med mig och jag har fått ett eget rum. Min bror är nära och dom ser till att mina föräldrar hålls uppdaterade. Samtidigt smider Icey planer i fall jag måste opereras eller stanna kvar längre. Som tur är är Icey väldigt lugn. Han var såklart orolig men lugn. Vid 19 blir jag undersökt igen av en gynekolog. Hon säger att det är en cysta, 6x6cm med en skiljevägg. Tydligen klassas den som lite för liten för att vara stor. Det är dock en snäll cysta så ingen ond. Med ultraljudet kan hon inte se varför den gör ont, det behöver man operera för att se. Hon vill också avvakta operation men säger att hon är där hela natten och blir det värre så måste jag säga ifrån. Hon säger att jag kan äta och jag får två smörgåsar när jag kommit tillbaks till rummet. Vid 21:00 när Icey ska lämna så ber jag om smärtstillande eftersom det gör ordentligt ont igen. Till slut somnar jag och vaknar klockan 5:00. Då är smärtan borta.

    Läkaren kommer vid 11:00 på söndagen och säger att ofta så löser cystor sig själva. Det snurrar tillbaks sig, försvinner och ja, det verkar den ha gjort för mig. Jag får alvedon för min huvudvärk som jag har efter alla tårar och stress men skrivs ut. Jag måste på ett återbesök för att se till att det ser bra ut men i övrigt verkar allt okej. Skulle värken komma tillbaks så ska jag åka direkt till en gynakut.

    Det var min födelsedagshelg. Minnesvärd av helt fel anledning. Vi hann med en lunch och ett NK besök samt min efterlängtade prinsesstårta. Sedan tog vi kvällsflyget hem till Oslo

    Kommentarer inaktiverade för Södersjukhuset
  • livet

    Vecka 36

    Söndag och veckan har gått i ett! Fyllda arbetsdagar och kvällar med styrelsemöte i bostadsrättsföreningen, bokklubb och middag med jobbet. Hann slänga in ett snabbpass på gymmet i onsdags, men jag känner mig rätt vilsen där tyvärr ska försöka göra mig bekvämare under hösten!

    Den här veckan har jag dessutom haft E inneboende och hon har redan hunnit hitta nytt tillsvidareboende. T kallar det den lyckligaste och snabbaste skilsmässan i historien och det kan jag hålla med om, men jag är fundersam och tror att det inner bakslag. Är enormt glad över henner nyfunna boende. Havsnära, hyresrätt och lagom stort. Ett tag var hon inne på att tömma sparkontona, maxbelåna och köpa bostadsrätt… trots att jag försökte förklara riskerna med det tilltaget ville hon inte lyssna. Där insåg jag hur desperat och problemlösningsbenägen hon var. Hyra blir bra för henne, hon är ingen husägartyp.

    Har precis bäddat ner mig, har vandrat 15km med två vänner idag och passat på att dela med mig av det jag kan om svamp, för det var tydligen massvis mer än deras kunskaper på området.

    Öronmussling, Bohusläns landskapssvamp

    Jag har också sökt ett jobb, jag vet inte riktigt om jag vill ha det… men kommer jag på intervju har jag lite frågor att ställa och så vill jag känna på chefen. Jag har insett att min nuvarande chef inte utvecklar mig, två år av bristfällig feedback känns tillräckligt. Dessutom börjar jag bli lite utmanad av att jobba bredvid en av mina bästa vänner, jag håller med J – man bör inte blanda familj/vänner och jobb. Det blir en kladdig mix med dåliga förutsättningar för ett bra resultat.

    Kommentarer inaktiverade för Vecka 36
  • livet

    Vardagsbomben

    Igår var den här. Vardagen. Hade väl kanske inte tänkt så mycket på det. Jag visste att Icey skulle tillbaks till jobbet. Jag visste också att vi har en trillion väskor att packa upp. Men shit.

    Den nya vardagen slog hårt. Det är rörigt på i huvudet och i hemmet. Jag har varit arbetslös förut men det är annorlunda denna gången. Finansiellt är det inte så stor skillnad från när jag jobbade eftersom i stort sett hela min lön gick till bröllopet så det är inte det. Däremot är jag nu sysslolös vilket såklart är en helt annan grej än att vara arbetslös. Tidigare har jag haft ideella engagemang att lägga tid och inte minst hjärnaktivitet på. Nu har jag inget. Addera till detta en stor osäkerhet kring framtiden. Främst vart framtiden äger plats. Vi pratar mycket om att flytta och det handlar väl snarare om när och inte om. Jag vet inte riktigt var jag ska söka efter nya utmaningar. Oklarheten i sig är också frustrerande. Om vi ska flytta så behöver vi en plan och inte minst ett boende, vilket i sig behöver en plan. För att addera lite explosionsströssel så sov jag så himla dåligt natten till måndagen. Jag har en hosta som inte vill ge med sig.

    Därtill finns den en till sak. Jag behöver verkligen ingen plan men jag behöver en riktning och just nu saknar jag det. Inte ens om alla planer fanns på plats skulle jag veta var jag vill. Det är en frustration som ligger på mig och bara mig.

    Lägg på det en viss gravidoro som infann sig när Happy delade med sig av statistiken. Förvisso har jag lugnat ner mig efter ett samtal om siffror med min vän Kris fast det är ju ändå helt knasiga siffror. Det är svårt att inte bli orolig. Både för sin vän och för sig själv. Det blev inte bättre igår när jag insåg att jag helt blandad ihop dagarna och trodde födelsedagen var på en annan dag. Så planerna jag hade kollapsade.

    September är min favoritmånad och hösten är alltid en nystart för mig på ett eller annat sätt. Det blåser nya vindar, det finns mer motivation och vilja än under någon annan gång under året. Jag är glad och lyckligare än på länge. Trots detta…explosion. Mycket frustration som slutade med ilska och tårar.

    Idag var det nya tag men det gick segt. Så jag satsar på onsdag. Och en sak i taget.

    Kommentarer inaktiverade för Vardagsbomben