Killar

  • Förhållanden,  Killar

    Jag har träffat någon 

    Kl 23:00 från sovrummet

    Mr Icey och jag närmar oss åtta (!) månader med stormsteg. Det känns bra – vår relation känns trygg, realistisk och välgrundad. Inte så romantiskt kanske men den innehåller även mycket romantik men visst är det så att vi (jag) inte är stormigt kära. Det finns en djup vänskap och mycket kärlek och vet ni, jag tror på oss. Det är fyra väldigt öppna ögon, fyra fokuserade öron och två munnar som pratat igenom det mesta och som landat i något väldigt fint.

    Nu börjar det bli dags att berätta för mina föräldrar om Mr Iceys exsistend. I samma veva tänkte jag även berätta att jag är på Island och inte i Norge. Det sistnämnda är jag inte så bekymrad över men hur fasiken berättar man att man träffat någon. “Hej mamma, jag har pojkvän”? “Hej mum, jo men det är så att jag träffat någon”? Ehh. Jag har aldrig sagt sådant här. De har behövt lista ut det själva. Just nu funderar jag på att berätta för min bror så får han berätta. Han har en sådan där relation där dom pratar om sådant. Har ni tips? Hur berättar man?

    Om någon undrar om varför det tagit så lång tid så beror det på att jag ville vara säker och för att jag gjorde mindre kloka val sist jag träffade en kille i ett annat land. Det är annorlunda nu. Det är inte samma kille och inte samma tjej.

    Kommentarer inaktiverade för Jag har träffat någon 
  • Förhållanden,  Killar

    Som en mur

    Igår åkte jag till Helsingborg för att hänga med Icey ett tag. Alex frågade häromdagen hur det är mellan oss. Jag vet vad han känner – han är förälskad och älskar mig mer än något. Igår sa jag förlåt att jag inte känner lika mycket. Att jag älskar honom men det är som att något tar stopp, något som står i vägen mellan mig och känslorna. Jag kan känna att dom finns där men det är som jag tagit smärtstillande mot känslor. Det gäller inte bara förälskelse, det gäller de flesta typer av positiva känslor. Det är som om en mur står mellan mig och att känna känslorna fullt ut. När jag är med vänner så är det samma sak. Självklart är jag glad och lycklig av att vara med dom men inte så att det känns fullt ut.

    Det sköna med Icey är att vi är helt öppna och ärliga med varandra. Det finns inga falska förhoppningar, bara ärliga risker. Han vet att jag älskar honom och känner mig väldigt trygg med honom men han vet också att det känns som jag inte kan känna känslor fullt ut. Han vet att jag inte är i närheten av lika förälskad men han vet också att jag inte vet vad det beror på. Och han är den mest förstående mannen jag någonsin träffat. På lördag har det gått sex månader sedan vi träffades och hånglade första gången. Det har varit sex intressanta månader. Vi har lyckats ses varje månad. Vi har kommit varandra väldigt nära. Han har förändrats mycket och jag har gått från att vara väldigt skeptisk till förhållanden till att trivas väldigt bra med Icey. Jag kanske inte kan känna det men jag vet att jag älskar honom. Ibland är jag rädd för att jag älskar honom som en kompis men nej, jag tror inte det. Det är den där muren. Sedan tror jag kanske inte att han är “the one” men det är helt okej. Dels har jag alltid tyckt att “the one” är ett oerhört överskattat koncept. För det andra så tror jag att det finns annat, fler hållbara saker, som ett förhållande kan bygga på. Det kanske inte finns kemi men det finns en ofantlig trygghet. Det kanske inte finns attraktion men det finns skratt. Det kanske inte finns fjärilar i magen men det finns en stor dos inre lycka.

    Kommentarer inaktiverade för Som en mur
  • Killar,  Vardagen

    Dejt med fel dejt

    Tidigare idag: Häromkväll fick jag ett sms från en gammal – ja vad ska jag kalla det – typ fling. Meddelandet kom samma sekund som Icey sa något idiotiskt. Som han tog tillbaks cirka 4 sekunder senare men då hade jag redan hunnit svara ja på meddelandet. Ja, till visst kan vi ses. Ikväll ska jag alltså träffa en gammal fling. MJ, som vi kan kalla honom är väldigt osingel. Jag är inte helt singel. Det är en genomdålig idé. Sist han kom över med huvudvärkstabletter slutade det i katastrof. Samtidigt har jag haft en sådan trist påsk och riktigt längtar efter att få gå ut och klä upp mig lite. Jag vill inte att något ska hända så från min sida kommer inget hända men när han får för sig att han vill mer än han borde så kan han vara ganska hårdhänt. Inte våldsamma men väldigt envis och inte riktigt acceptera ett nej. Planen är att hålla till på ställen där vi inte kan vara intima. Då tror jag inte han kommer försöka med något.


    Klockan 23:35: Jag hann aldrig skriva klart innan jag var tvungen att bege mig. Det var en överraskande trevlig middag för vi pratade både nutid och dåtid. Vi höll hand i 30 sekunder men det var verkligen mest en kompisgest. Däremot när vi skulle kännas åt så går vi såklart krigelikrångel väggar och han trycker sig mot mig så jag känner att han är hård. Vi tittar på varandra och jag säger att vi haft vår tid och att det inte är samma sak längre. Att han alltid kommer vara speciell men jag är inte intresserad och det är inte han heller egentligen. Känner mig som en dålig låt på repris men bestämmer mig också för att detta är sista gången vi ses.

    Kommentarer inaktiverade för Dejt med fel dejt
  • Förhållanden,  Killar

    My kind of guy

    God morgon från köksbordet där Mr Icey snällt letat reda på ett av mina favoritmotiv från en av de bästa designers i Sverige enligt mig nämligen Lisa Bengtsson. Fullkomligt älskar hennes motiv. Enhörningarna fick jag som anteckningsbok av en kompis och då har Mr Icey hittat bordstabletter i samma motiv. Han har även införskaffat en väldigt rosa ljusstake som jag är kär i. Allt det för att jag ska känna mig hemma.

    Happy frågade om Alex och jag har en killtyp. Nu har Alex svarat så nu återstår bara jag. Har jag en typ? Det har jag nog. Inte så mycket i utseendet kanske.

    Jag har bara haft två pojkvänner. Gemensamt för dom var att de bägge var långa, väldigt snälla och mån om deras familjer och de är båda väldigt omtänksamma. Johan som jag var tillsammans med i min ungdomstid (jo, det är nog förbi nu) var duktig på sådant jag inte är så bra på som t.ex. matte och naturvetenskapliga ämnen. Det samma gäller M. Räknar vi in Mr Icey i bilden så är även han en snäll, omtänksam man vars familj betyder mycket för honom. Och han är ruckigt bra på matematik. Medan Johan är 1,98 och M 1,89 så är Icey inte alls speciellt lång men han är längre än mig fast med mina 1,63 är det kanske inte så svårslaget. Mina män måste vara längre. Korta män kan inte omfamna en på samma sätt. Happys män kallar hon karriärister. Och där är det enda jag vet att jag inte går igång på. Under mitt förra förhållande med M så tänkte jag nämligen väääääldigt mycket på det. Min fina pappa är nämligen en sådan. Han gillar karriär, kostymer och har väl även om det gett familjen många fördelar ofta “offrat” familjen för karriären. Jag har under hela min uppväxt saknat min pappa väldigt mycket. Det var alltid kul och speciellt när pappa kom hem (och vi fick alltid någon liten present) men det gjorde alltid ont att inte ha honom hemma. Förvisso har jag aldrig vetat om något annat. Jag vet inte hur det är att ha en pappa som alltid är hemma, det kanske är jättetråkigt och jobbigt? I vilket fall som helst så har jag insett att det är inte min typ och att jag omedvetet eller medvetet väljer bort dom. Jag vill inte ha det livet som min mamma haft hur bra hon än har haft det och jag vill inte heller inte ha barn med samma uppväxt som mig. Det är klart att jag drömt om det ibland men också insett att det är svårt att ha kakan och äta kakan. Jag vill ha stabilitet och trygghet först och främst. Får man det på plats så får man gärna jobba så mycket och hur sent man vill och vara bortrest för den delen men jag tror det är svårt. Stabilitet och trygghet är en gemensam nämnare i bägge ex och i Mr Icey.  Alex tankar om hur det nästan kan vara irriterande med en man som är så familjeorienterad så man måste bråka om att få lite tid känner jag så väl igen. Jag kände ofta så med M. Det beror nog till viss del på att min familj inte är den där typiska kärnfamiljen. Vi är mer vana vid att inte alla vara samlade än att alla vara samlade. Så jag förstår nog inte riktigt det där familjelivet som jag samtidigt så gärna vill ha. Hmm, kanske kan man pussla ihop det och få lite av varje.

    Min typ är i alla fall en typ som inte har kostym på jobbet, som är väldigt bra på matte, som är snäll, trygg och omtänksam och värnar om familjen men kanske också lite osäker och inte så värst macho. Precis som Alex gillar jag om det är nördigt bra på något. Johan har nördigt bra på franska i skolan. M var är jäkel på allt om bensinstationer och Saab bilar. Mr Icey kan shipping industrin bättre än någon Anna jag känner. Sådant gillar jag. Lite för mig udda saker.  En annan gemensam nämnare är att de alla ska vilja kämpa för mig. De har de alla gjort. Alla mina förhållanden har haft motstånd från början och de har alla visat att de vill ha mig i sitt liv. Eller ville då i alla fall. Ska jag vara helt ärlig så är nog inte någon av männen jag haft förhållande med några snyggingar men det är hellre inte det jag faller för.

    Kommentarer inaktiverade för My kind of guy
  • Känslor,  Killar,  livet

    Skoskav

    Ska villigt erkänna att jag är proffs på att prokastinera. Jag kickar ass på skjuta upp på saker tills jag känner mig akut stressad att fixa det. Det är ett system som funkat bra för mig i alla år, på alla områden. Tills nu. Den akuta stressen kommer inte. Den där stressen som pushar mig är borta. Det är ersatt med en stressig känsla om att inte orka göra något. Saker jag älskat att göra kan jag för allt i världen inte samla kraft för att få gjort. Men idag. Idag ska det bli gjort. För om typ två veckor åker jag till Island. Där vill jag i lugn och ro kunna söka jobb som aldrig förr samt fokusera på att hitta vad jag egentligen känner för Mr Icey.

    Helgen. Den helg som gick i någon slags expressfart men ändå i slow motion. Jag gillar att hänga med Icey det gör jag. Samtidigt så är det något som skaver. Jag tror det som skaver mest är att det var inte så här det skulle vara. Det skulle inte finnas en man att fokusera på, någon som stjäl min tid, någon som får mig att tänka på annat. Ja, jag hör hur det låter. Och ja, jag vet allt för väl att sådana här saker alltid händer när man minst förväntar det. Någonstans får man bara acceptera det eller ta ett aktivt beslut att avsluta det. I ganska sedvanlig ordning vill jag gärna ha kakan och äta kakan. Så jag får helt enkelt ha skoskav ett tag.

    Nä, nu ska jag ta tag i måndagen. Trots bristande motivation och en vår som lyser med sin frånvaro.

    Kommentarer inaktiverade för Skoskav
  • Förhållanden,  Killar

    The non-girlfriend commitment ring

    Jag känner att jag inte riktigt hunnit rapportera om Mr Icey. Sedan tre veckor tillbaks så pratar vi varje kväll istället för lite då och då. Det är det där ärliga och vilkorlösa samtalen. Världens bästa lugnande medel är han. Jag lugnar ner mig, kopplar av och kan somna skönt.

    Vi pratar ibland om oss och min rädsla för förhållanden. Vi har hittat en balans som fungerar för oss. Vi vet var vi har varandra och det räcker. Han säger att han villigt väntar tills den dagen jag är redo och att vi tar det i baby steps tills dess. Min problem med att lita på folk ställer till det en del ibland det ska erkännas. När vi var i Köpenhamn så skulle jag ta på mina ringar igen och då bad han att få hjälpa mig och sa efteråt att han tyckte om idéen om att sätta en ring på mitt finger. Vi pratar lite om ringar och jag säger lite på skämt och lite på allvar att en ring kanske skulle hjälpa mig lita på honom när han säger att han vill få detta att funka. Igår när vi var på ett shoppingcenter så försvinner han ett tag när vi fikar. 

    På kvällen när vi sitter och pratar så tar han fram en liten ask och säger att han köpt oss en sak. Jag börjar förstå, får panik men lugnar mig efter ett tag. Då fortsätter han och säger att det är en symbol för att han är committed till oss, till att få detta att fungera och att han är min och bara min. Sedan frågar han om jag vill vara hans non-girlfriend och ta emot denna baby steps ring. 

    Det låter väldigt oromantiskt, bissart och konstigt men för mig betyder den där lilla ringen mycket. Och att han aldrig, inte en enda gång, pressar mig att bestämma mig om oss betyder ännu mer. Han betyder väldigt mycket. 

    Kommentarer inaktiverade för The non-girlfriend commitment ring
  • Känslor,  Killar,  livet

    Hej bloggen!

    Vad hände? Jo, ekonomiska rapporter och en samling av 12 månaders protokoll hände. Samt en middag på annan ort, tidig morgon med destination sommarstuga, migrän, återuppståndelse och mormorbesök. Det var kortfattat min de senaste dagarna och min helg. Jo och så en bagage trigger som jag krigas med. Mr Icey blev onykter i fredags. Jag blir sällan sådär onykter som många andra verkar bli eller varit men har väl ändå ganska stor förståelse. Har aldrig druckit men varit en av få som avstått så har många års vana av att sena nätter med onyktra vänner i nyktert tillstånd. Däremot har jag väl sisådär bra erfarenhet av onykter pojkvänner. Var jag med dom ute så var det väl oftast ingen kris även om jag kunde tycka att det flirtades lite väl mycket med andra. Var jag inte med däremot så var det nätter av kommunikationstystnad och någon otrohet. Nu är inte Mr Icey mina ex. Det är han inte. Men ja, han blev tystare och det vanliga godnatt meddelandet uteblev. Folk blir väl förresten inte tystare för att de är fulla utan för att de har kul och det är väl bra? Jag sa ändå att jag var besviken. Att tysnaden triggar minnen. Och påminde om att jag tidigare i veckan sagt att jag upplever mycket press just nu så jag är kanske lite mer känslig än vanligt. Ändå kom tystnaden. Det är då min största brist ställer till det. Min oförmåga att lita på människor. Det blev ingen bra kombo alls. Och jag blir rädd. Jag tar omedelbart 100 steg bakåt. Mr Icey blir ledsen och är ledsen över att han påminde mig om dåliga minnen. Att han aldrig skulle så mycket som titta på någon annan vet jag. Medan jag ska iväg på äventyr med Mr A nästa helg så egentligen kan man ju undra vem som är ett svin. Nu sa jag inte att Mr Icey är ett svin. Det är han inte. Mer ett helgon.

    På onsdag är det deadline. Älskar den känslan. Älskar.

    Kommentarer inaktiverade för Hej bloggen!
  • Förhållanden,  Känslor,  Killar

    Lycklig

    Ja, så det är komplicerad med Mr Icey. Och jag är lite jobbig som inte vill ha ett förhållande men jag vill också påpeka att han gör mig lycklig. All stress och press försvinner och hela världens problem upphör när jag är med honom. Det finns bara han och jag just där och då. Kanske den finaste presenten min sönderstressade själ kan få. Så. Slut på meddelandet och tjat om Icey. Imorgon kommer det där 2017 inlägget. 

    Ps. Ja, Islänningarna är ansvarig för den finaste chokladförpackningen någonsin. Eller just designen är det faktiskt en sydafrikan som gjort men ändå, är inte Omnom chockladen fin? God är den också. Hela story är faktiskt ganska fin, läs den vettja!

    Kommentarer inaktiverade för Lycklig
  • Förhållanden,  Känslor,  Killar

    A lot of people do

    Skulle inte påstå att jag kämpar mot att ha känslor för Mr Icey. Det är så mycket med honom som jag tycker om men det finns även saker som jag inte tål. Vi är extrema motsatser och det driver mig ibland till vansinne. Jag jobbar hårt för att försöka identifiera känslorna för att kunna placera dom i något fack där jag känner att de hör hemma. För en trygghetsknackare som mig är det ibland svårt att veta om jag saknar honom eller någon som han som får mig att känna mig trygg. Jag älskar hur han inte tittar på sin mobil,  hur han vaknar mitt i natten bara för att hålla om mig, hur han får mig att leva i nuet och jag älskar hur han kan trycka sig tätt intill mig för att kyssa mig som om det var den allra sista gång. Har jag sagt att Icey är från Island? Landet som jag tycker är nordens Japan. Med andra ord bara konstigt. Märklig kultur, märkliga människor, märklig mat, märklig natur. Ändå så tycker jag så mycket om att ligga i hans knä och höra honom beskriva de vackraste platserna på ön. Det är som att få en sagovärld beskriven. Jag har förvisso varit på Island en gång men har knappt sett något alls. För någon som mig som ändå är någorlunda berest är det kul att inte redan veta allt, det är spännande.

    När jag frågar om han inte blir rädd av att älska någon så mycket så svarar han “ja, jag är rädd för att det inte ska vara tillräckligt för dig”. När jag påpekar att det vore mer rimligt att vara rädd för att bli sårad och säger att människor älskar inte för alltid så svarar han som om det vore det mest naturliga i hela världen att många gör det När jag är skeptisk över kärlek så får han mig att se det för det vackra som det kan och ska vara. Han får mig att glömma alla gånger mitt hjärtat brustit, alla gånger jag gråtit över kärlek och alla gånger jag hatat kärleken. Han får mig att fundera på varför jag verkar ha slutat tro på livslång kärlek och lyckliga slut. Jag tror förresten inte jag träffat någon som så villkorslöst förtjänar ett lyckligt slut så mycket som han gör. Jag tror inte heller att jag någonsin varit så rädd för att såra någon.

    Jag tänker mycket på varför han skulle träffa just mig. Jag tänker mycket på vad som är rätt och fel. Jag tänker på hur mycket vi styrs av definitioner. Jag tänker på varför det alltid blir så komplicerat för mig. Jag tänker på varför jag har så  lätt att hitta det som saknas men svårt att se det som finns där. Tänker, tänker och tänker. Och lyssnar på vad som blivit vår låt.

    Kommentarer inaktiverade för A lot of people do
  • Killar,  Singelliv

    Mysbakis

    Det råder ingen tvekan om att jag tycker om Mr Icey ju mer vi ses och umgås. Jag blir alltid kär i personligheter och när det har varit på riktigt så har det alltid fått växa fram. Med Icey växer det fram och jag tycker väldigt mycket om honom nu. Jag är inte kär men han är en väldigt varm och trygg man – precis sådan som jag behöver och älskar. Jag står dock fast vid att jag inte vill ha ett förhållande. Bortsett från att känslorna inte är starka nog så är jag helt enkel inte villig att förbinda mig till något eller någon. Och det sliter lite på hjärtat när jag ser hur mycket han älskar mig. Han grät igår för att hans kärlek och känslor för mig var överväldigande. Och jag ser hur han älskar mig så mycket att det gör ont. Det där med att en man gråter för att han är lycklig eller/och väldigt kär har hänt mig med alla mina ex. Frågade Happy och Alex om det hänt dom och det verkar inte vara väldigt vanligt. Är jag någon slags häxa med mystiska krafter?

    Helgen i Köpenhamn har varit fantastisk, underbar, solig och romantisk. Jag hade behövt vara rejält känslomässigt avtrubbad för att inte känna tomhet nu när jag ska åka hem. Det är tufft just nu. Kanske ses vi igen, kanske inte. Att vars en med någon under tre dygn och sedan vara så uppenbart ensam känns av. Samtidigt så vet jag att förhållanden ska man inte ha för att man känner sig ensam.

    Kommentarer inaktiverade för Mysbakis