Känslor

  • familj,  Känslor

    Ofrivillig faster

    Min bror fick en liten dotter för några veckor sedan. Tyvärr har stämningen mellan oss varit lite frostig på sistone mycket på grund av det här. Jättetråkigt egentligen men samtidigt vet jag inte hur mycket jag orkar göra åt det. Känns som bägge måste vilja prata och komma överens. Ja antingen det eller att den ena bara ger sig men det tänker inte jag göra denna gång. Jag känner mig ganska klar med kompromissa med min egen lycka. Hursomhelst, ett litet foto på den nyfödda har jag fått och det är allt. Inga stor uppdateringar, inga alls faktiskt. Jag tänker att säger de inget så är väl allt okej.

    För mig personligen, väldigt personligt, så tycker jag det varit lite tufft. Det påminner om det barnet vi aldrig fick, valde att aldrig få. Det gör ont. Extra ont gör det väl kanske för att min bror hann först. Det är jobbig på ett sätt jag inte riktigt kan sätta fingret på. Det är gnager lite på en del av mig som jag inte kan identifiera. Alla känslorna blir så mycket större av att jag tycker mitt liv, mitt förhållande står stil. Det händer inget. Finns alla dessa tankar och känslor om framtiden men också en frustration över att tiden går. Men nog om det.

    Sammanfattningsvis, jag har blivit faster. Vet inte så mycket mer än att det är en flicka. Tycker relationen med min bror är lite svår just nu och har lite svårt att acceptera att han fick barn innan mig. Så, när det är lite tufft så berättar min mamma att min bror bestämt sig för att ta “mitt” tilltänkta namn på min eventuella dotter. Det är ett namn som finns i familjen och som även är ett godkänt isländskt namn. Visst, jag kanske aldrig får barn. Jag kanske aldrig får en dotter. Men det kommer alltid vara det namn som jag ville att min dotter skulle ha. Så nu tycker jag hela faster situationen är ännu jobbigare. Inte alls kul faktiskt. Finns inte så mycket att göra för även om de inte skulle ta det nu så kommer det vara det namnet de nästan gav sin dotter. Man får tycka mina upprörda känslor är barnsliga. Det är mina känslor och de måste faktiskt inte vara logiska. Dom är lite all over the place. Men kanske av helt fel anledningar.

    Kommentarer inaktiverade för Ofrivillig faster
  • Förhållanden,  Känslor

    Tankar om Icey

    Under helgen så kunde jag komma på mig själv med att titta på Icey. Denna man som blivit en sådan stor del av mitt liv. Mitt lugn, min ankare, min stöttepelare och såklart min vän och älskare. Det var inte kärlek vid första ögonblicket, det var det inte. Det tog tid. Dels tid för mig att bli redo att förbinda mig till en relation och dels för känslorna att bli det rätta. Det var inga fjärilar i magen och inget pirr men ibland kan jag verkligen bli tokkär i den människan. Han gör mig hel. Han älskar mig inte bara trots mina svagheter men kanske på grund av mina svagheter. Jag är tacksam över att ha honom och jag uppskattar att han alltid försöker vara den bästa mannen han kan vara, för vår skull. Medan jag sparar alla de extra söta meddelanden så sparar han alla mina arga meddelande för att påminna sig själv om att inte ta mig eller oss för givet.

    Jag är lycklig med honom, genuint genomlycklig. Jag älskar att han är så annorlunda från mig. Jag finner det tryggt att han värdesätter familjen. Att han är en familjeman (som många islänningar tror jag faktiskt). Att på riktigt stadga sig och skaffa familj känns inte längre läskigt. Jag gillar att vi pratar, att han gått från att hata att prata till att kunna prata i timmar. Jag värdesätter att han alltid lyssnar. Jag uppskattar att vi alltid pratar och att vi kan lyfta allt med varandra. Vad som än sägs så är jag hans och han är min.

    Attraktionen ligger i personligheten, i den han är. Visst är han stilig ibland men det är inte det som attrahera mig. Jag tycker det är sexigt att han är trygg, stabil men också medveten om sina osäkerheter och svagheter. Det är attraktivt att han vill bli bättre. Även om jag har mycket bättre självförtroende än han så står han på en trygg grund. Att han kan erkänna sina svaga sidor gör honom stark i mina ögon. Sedan är han den mest omtänksamma mannen jag träffat, han ser mig alltid och tänker alltid på mig.

    Efter mer än ett år (ja, jag vet det är inte så mycket) så känns det fortfarande kul att se honom. Ni vet, man ler lite utombords och inombords när man ses efter jobbet. Han gör mig varm inombords, varm, trygg och glad. Det känns så fantastiskt skönt att vara lycklig. Det känns så lyxigt att förhållandet är så lätt och fritt från drama. Det känns lite märkligt att vara så här lycklig, så lycklig att jag nästan aldrig gråter. Skulle det rinna tårar med Icey så är det ofta med mitt eget fel. Jag har sällan gråtit så litet som jag gör nu. Vilket också gör mig väldigt (väldigt!) blödig.

    Det är en oväntad kärlek men vår kärlek har vuxit sig stark och växer sig bara starkare och starkare. Fortfarande lite ärrad av ett dålig kärleksuppbrott så vågar jag inte tänka för mycket framåt. Vi tar en dag i taget men är båda förväntansfulla över att ha varandra en lång tid föröver. Jag är hemma.

    Kommentarer inaktiverade för Tankar om Icey
  • Känslor

    Ledsen.

    Kanske är det för att jag är trött. Kanske är det för att jag tar på mig (eller inte säger ifrån i alla fall) för mycket. Kanske är det för att jag inte är med Icey. Kanske är det för att någon sa att jag är nedlåtande. Kanske spelar det ingen roll varför. Jag är ledsen. Väldigt ledsen är jag över att det är så lätt att bli irriterad men så svårt att visa tacksamhet. Sårad blir jag av att andra tycker att merjobb är okej för mig men inte för dom. Less är jag på att bli tagen för givet. Besviken är jag på att de som ska pausa, omprioritera och offra inte gör det utan jag är den som fortfarande gör uppoffringar.

    För mycket av det resulterar i en katastrofal afton. Jag kämpar och kämpar för att hitta en gnutta motivation. Det finns inte. Det är plikt och sparlåga. I veckan ska det sägas ifrån och jag ska fokusera på att hitta det jag tycker är kul. Och ja, jag ska fokusera på att bygga ett liv med Icey. Ett som inte innebär en jävla massa flyg och svartbälte i planerande.

    Inatt ska jag gråta. För dåliga beslut. Inte tycka synd om mig men sörja de dåliga val och beslut jag tagit. För att jag varit för stolt, för plikttrogen och haft fokus på helt fel ställe. Och ja, jag hatar att vi beslutade oss för abort.

    Kommentarer inaktiverade för Ledsen.
  • Känslor,  Killar,  livet

    Skoskav

    Ska villigt erkänna att jag är proffs på att prokastinera. Jag kickar ass på skjuta upp på saker tills jag känner mig akut stressad att fixa det. Det är ett system som funkat bra för mig i alla år, på alla områden. Tills nu. Den akuta stressen kommer inte. Den där stressen som pushar mig är borta. Det är ersatt med en stressig känsla om att inte orka göra något. Saker jag älskat att göra kan jag för allt i världen inte samla kraft för att få gjort. Men idag. Idag ska det bli gjort. För om typ två veckor åker jag till Island. Där vill jag i lugn och ro kunna söka jobb som aldrig förr samt fokusera på att hitta vad jag egentligen känner för Mr Icey.

    Helgen. Den helg som gick i någon slags expressfart men ändå i slow motion. Jag gillar att hänga med Icey det gör jag. Samtidigt så är det något som skaver. Jag tror det som skaver mest är att det var inte så här det skulle vara. Det skulle inte finnas en man att fokusera på, någon som stjäl min tid, någon som får mig att tänka på annat. Ja, jag hör hur det låter. Och ja, jag vet allt för väl att sådana här saker alltid händer när man minst förväntar det. Någonstans får man bara acceptera det eller ta ett aktivt beslut att avsluta det. I ganska sedvanlig ordning vill jag gärna ha kakan och äta kakan. Så jag får helt enkelt ha skoskav ett tag.

    Nä, nu ska jag ta tag i måndagen. Trots bristande motivation och en vår som lyser med sin frånvaro.

    Kommentarer inaktiverade för Skoskav
  • Känslor,  Killar,  livet

    Hej bloggen!

    Vad hände? Jo, ekonomiska rapporter och en samling av 12 månaders protokoll hände. Samt en middag på annan ort, tidig morgon med destination sommarstuga, migrän, återuppståndelse och mormorbesök. Det var kortfattat min de senaste dagarna och min helg. Jo och så en bagage trigger som jag krigas med. Mr Icey blev onykter i fredags. Jag blir sällan sådär onykter som många andra verkar bli eller varit men har väl ändå ganska stor förståelse. Har aldrig druckit men varit en av få som avstått så har många års vana av att sena nätter med onyktra vänner i nyktert tillstånd. Däremot har jag väl sisådär bra erfarenhet av onykter pojkvänner. Var jag med dom ute så var det väl oftast ingen kris även om jag kunde tycka att det flirtades lite väl mycket med andra. Var jag inte med däremot så var det nätter av kommunikationstystnad och någon otrohet. Nu är inte Mr Icey mina ex. Det är han inte. Men ja, han blev tystare och det vanliga godnatt meddelandet uteblev. Folk blir väl förresten inte tystare för att de är fulla utan för att de har kul och det är väl bra? Jag sa ändå att jag var besviken. Att tysnaden triggar minnen. Och påminde om att jag tidigare i veckan sagt att jag upplever mycket press just nu så jag är kanske lite mer känslig än vanligt. Ändå kom tystnaden. Det är då min största brist ställer till det. Min oförmåga att lita på människor. Det blev ingen bra kombo alls. Och jag blir rädd. Jag tar omedelbart 100 steg bakåt. Mr Icey blir ledsen och är ledsen över att han påminde mig om dåliga minnen. Att han aldrig skulle så mycket som titta på någon annan vet jag. Medan jag ska iväg på äventyr med Mr A nästa helg så egentligen kan man ju undra vem som är ett svin. Nu sa jag inte att Mr Icey är ett svin. Det är han inte. Mer ett helgon.

    På onsdag är det deadline. Älskar den känslan. Älskar.

    Kommentarer inaktiverade för Hej bloggen!
  • Förhållanden,  Känslor,  Killar

    Lycklig

    Ja, så det är komplicerad med Mr Icey. Och jag är lite jobbig som inte vill ha ett förhållande men jag vill också påpeka att han gör mig lycklig. All stress och press försvinner och hela världens problem upphör när jag är med honom. Det finns bara han och jag just där och då. Kanske den finaste presenten min sönderstressade själ kan få. Så. Slut på meddelandet och tjat om Icey. Imorgon kommer det där 2017 inlägget. 

    Ps. Ja, Islänningarna är ansvarig för den finaste chokladförpackningen någonsin. Eller just designen är det faktiskt en sydafrikan som gjort men ändå, är inte Omnom chockladen fin? God är den också. Hela story är faktiskt ganska fin, läs den vettja!

    Kommentarer inaktiverade för Lycklig
  • Förhållanden,  Känslor,  Killar

    A lot of people do

    Skulle inte påstå att jag kämpar mot att ha känslor för Mr Icey. Det är så mycket med honom som jag tycker om men det finns även saker som jag inte tål. Vi är extrema motsatser och det driver mig ibland till vansinne. Jag jobbar hårt för att försöka identifiera känslorna för att kunna placera dom i något fack där jag känner att de hör hemma. För en trygghetsknackare som mig är det ibland svårt att veta om jag saknar honom eller någon som han som får mig att känna mig trygg. Jag älskar hur han inte tittar på sin mobil,  hur han vaknar mitt i natten bara för att hålla om mig, hur han får mig att leva i nuet och jag älskar hur han kan trycka sig tätt intill mig för att kyssa mig som om det var den allra sista gång. Har jag sagt att Icey är från Island? Landet som jag tycker är nordens Japan. Med andra ord bara konstigt. Märklig kultur, märkliga människor, märklig mat, märklig natur. Ändå så tycker jag så mycket om att ligga i hans knä och höra honom beskriva de vackraste platserna på ön. Det är som att få en sagovärld beskriven. Jag har förvisso varit på Island en gång men har knappt sett något alls. För någon som mig som ändå är någorlunda berest är det kul att inte redan veta allt, det är spännande.

    När jag frågar om han inte blir rädd av att älska någon så mycket så svarar han “ja, jag är rädd för att det inte ska vara tillräckligt för dig”. När jag påpekar att det vore mer rimligt att vara rädd för att bli sårad och säger att människor älskar inte för alltid så svarar han som om det vore det mest naturliga i hela världen att många gör det När jag är skeptisk över kärlek så får han mig att se det för det vackra som det kan och ska vara. Han får mig att glömma alla gånger mitt hjärtat brustit, alla gånger jag gråtit över kärlek och alla gånger jag hatat kärleken. Han får mig att fundera på varför jag verkar ha slutat tro på livslång kärlek och lyckliga slut. Jag tror förresten inte jag träffat någon som så villkorslöst förtjänar ett lyckligt slut så mycket som han gör. Jag tror inte heller att jag någonsin varit så rädd för att såra någon.

    Jag tänker mycket på varför han skulle träffa just mig. Jag tänker mycket på vad som är rätt och fel. Jag tänker på hur mycket vi styrs av definitioner. Jag tänker på varför det alltid blir så komplicerat för mig. Jag tänker på varför jag har så  lätt att hitta det som saknas men svårt att se det som finns där. Tänker, tänker och tänker. Och lyssnar på vad som blivit vår låt.

    Kommentarer inaktiverade för A lot of people do
  • Förhållanden,  Känslor,  Tjejer

    Allt utom förhållandet

    Inatt vaknade jag vid 3 och hade en bisarr insikt. I fredags blockerade jag Miss M på mobilen och avföljde henne på Facebook. Det är löjligt att blockera och jag tänker att jag ska avblockera henne om ett tag. Jag var bara tvungen att få lite space. Det är lite lättare att klippa bandet om man inte har kontakt med personen i fråga. I natt insåg jag i alla fall där vid 3-snåret att Miss M och jag har testat alla varianter och lösningar förutom att faktiskt ha ett förhållande. Nu kvittar det för den där relation är helt söndertjatad och sönderbråkad. Jag tycker dessvärre inte om henne mindre men ni vet, ibland måste man bräma upp broar som man annars bara krossar gång på gång på gång.  Men ändå, en intressant insikt att vakna av mitt i natten.

    Jag reflekterade också över att jag inte är superledsen över att jag bränt dom där broarna. Jag tror det beror på två saker, dels att jag inte hinner känns efter men kanske framför allt för jag innerst inne hoppas vi hittar en relation som fungerar för oss bägge. Även om det bara så är en kompisrelation (fast den tror jag inte på själv).

    När man  känner sig allmänt orkeslös (och lite oälskad) så kan jag starkt rekommendera söta djurkonton på Instagram som tröst. Jag känner igen mig en del i den sista. Man försöker och försöker men kommer ingenstans.

     

    Why won’t you love me back???❤#PUPFLIX ?@emma_the_westie

    A video posted by FOR PUPPY & DOG LOVERS (@pupflix) on

    Why won't you love me back???❤#PUPFLIX ?@emma_the_westie

    A video posted by FOR PUPPY & DOG LOVERS (@pupflix) on

    #thestruggleisreal ?? #Retrieverstation ? @raisingteddy

    A video posted by Retriever Dogs (@retrieverstation) on

    Kommentarer inaktiverade för Allt utom förhållandet
  • Känslor,  Tjejer,  Vardagen

    Pessimistiska inlägget

     
    Vad lärde jag mig i helgen? Jo att man inte kan trolla bort stress med champagne. Det är till och med en riktigt dålig idé om någon undrar. Lite salongsberusad gick jag och lade mig tidigt (för att vara mig). Jag vaknar kl 4 i total panik över allt jag behöver göra. I säkert en timma ligger jag och vrider mig och försöker tänka mer sömnvänliga tankar. Dagen efter lärde jag mig att det är helt meningslöst att försöka träna med en trött knopp och kropp. Fy f*n vilka långa 80 min.

    Inte ens en chili lyckades jag med. Jag kör ju ofta på mitt säkra kort när tiden blir knapp och det gjorde jag även denna gång. Något gick dock fel och det blev inte alls så bra som vanligt.

    Söndagen toppades till sist av fylle röstmeddelande från Miss M och vår gemensamma kompis Mike. Min Miss M detox gick ganska så bra tills jag hörde hennes röst. Jag låtsades mest som inget. Idag skickade jag typ “tro inte att jag inte saknar dig för det gör jag men vi fungerade inte”. Två timmar senare skickar hon “jag har saknat dig”. Nu tänker jag att jag ska ringa och klippa banden. Göra det där snygga avslutet som jag alltid önskar att fler gjorde. Ska bara jobba klart för idag först. För efter blir det nog jobbigt.

    Kommentarer inaktiverade för Pessimistiska inlägget
  • Känslor,  Sjukdomar

    Blodprovsmorgon

    IMG_7785

    Imorse var det dags för min favoritgrej, blodprov. Som jag hatar tanken av att bli stucken av en nål. Jag gillar det inte alls. Då har jag ändå en bra ådra och det är sällan någon problem och sticket känns knappt. Det är helt enkelt ett lite hjärntroll. Idag var det extra många prov och notan slutade på 1300kr. Jag går hos en privatklinik så det är lite dyrare men eftersom vårdcentralerna vägrade lyssna på mig så har jag valt att att gå privat. Hur som helst, till dagens binjuretester prover skulle jag vara helt ostressad. Egentligen skulle jag tagit proverna i typ september men jag kände aldrig att stressnivån gick ner. Idag var det väl så bra som det skulle kunna vara. Jag gick och lade mig supertidigt igår, vaknade vid 2 och kollade mobilen, vaknade vid 4 och kollade mobilen och vid 8 så gick jag upp. Jag gör en mental notering om att inte skicka fler godnatt sms. På allvar så tänker jag, igen, att jag inte ska skicka sms alls. Det funkar inte, tyvärr.

    Nu är det två dagar kvar till julafton. Jag har köpt noll julklappar, känner mig inte ett dugg julig, ska bli övergiven av min familj i någon natt eller två och vill stänga av mina känslor. Hej julen, jag är olyckligt kär men kul att du är här igen.

    Kommentarer inaktiverade för Blodprovsmorgon