Girlytalk.se
-
Lets do some drugs
Jag är sjuk. Efter förkylningen för två veckor sedan har jag inte återhämtat mig. Jag kräks minst varannan dag. Mår illa när jag ätit. Sover hela tiden men blir aldrig pigg. Blir irriterad på allt och alla. Och nej varken gravid eller PMS.
Däremot provar jag nu att ge kroppen lite hjälp på traven. Goda bakterier till magen. D-vitamin och framför allt magnesium. (som jag skrivit om förut)
Jag är allergisk mot de flesta saker som naturligt innehåller mycket magnesium. Så jag hoppas nu att detta är vad som saknas och att det gör underverk även denna gång. -
Söndag så som den ska vara
Jag har just slagit mig ned i soffan med kaffe, en ny bok av en mycket underskattad författare, vetevärmaren och en filt.
Jag är lite halvåret och ska egentligen tvätta men det kan vänta. Sannolikheten för att jag somnar om är stor. Sen ska jag ta en långdusch. Raka benen. Göra inpackning. Ansiktsmask. Bara ta hand om mig själv. Kropp och själ. Så jag är redo för en ny vecka.
-
Inspireras
Vi har fina människor i vårt liv, som visar stor förståelse för våra situationer i livet. T.ex. Kommentarerna hos 365dagar de är jättefina, och förstående men de uppmuntrar och stärker hennes negativa spiral.
Nu behöver vi människor som säger som det är, det kanske känns hårt men det ska göras med kärlek.
Det handlar alltså inte om att vara oförstående eller okänslig utan att hjälpa varandra mot det mål som vi själva har sagt.Istället för att läsa böcker och bloggar som förstärker våra känslor och beteenden så lyssna på det motsatta. Är du deppig lyssna på den här låten! är du nydumpad läs om bröllop och kärlek, inte om skilsmässor och sorg.
Och inspirera andra. Peppa och säg emot. Ifrågasätt och skapa debatt. Självklart utifrån kärlek och omtanke. Men tänk på att inte förstärka någons beteende som inte är hälsosamt, psykiskt eller fysiskt.
-
Veckans lista
Veckans aha-upplevelse:
Jobb, nytt jobb, gammalt jobb? ibland vill jag välja inget jobb. Imorgon och absolut senast tisdag måste jag välja. Så jag önskar mig en aha-upplevelse mer än att jag haft någon!
Veckans oldie but goldie:
Stockholm. Ett besök här och min själ är hemma. Vackra underbara stad. Vackra underbara människor.
Veckans mest saknade:
Den här veckan har jag saknat min vän B som är i USA och håller på och fjantar sig. Det absolut tråkigaste är att han inte vet när han kommer hem igen. Jag är i desperat behov av hans sjuka humor.
Veckans citat:
Nästa vecka:
Jag önskar att jag får vara frisk och att jag får en uppenbarelse för hur jag ska göra med mitt liv. Och mitt jobb.
-
Angående blodet
Ja min sambo är läkare så jag gick (blev tvingad) till doktorn och de kollade lite snabbt och frågade saker som “är du stressad?” och jag har en del ytterligare undersökningar nästa vecka som röntgen och möjligen gastroskopi.
Jag har varit otroligt trött senaste tiden och möjligen lite dålig i magen men har inte haft några fler symtom som de jag nämnde då. Jag har aldrig varit utbränd men jag har varit sjuk på grund av jobbet och jag vägrar att komma dit igen. Sedan jag sa ifrån angående mina arbetsuppgifter så har 8 personer sagt upp sig (oberoende av mig så klart) och det gör ju att min chef smörar som fan. Så hon har bokat en tid åt mig på företagshälsan. Ja du det hade man aldrig kunnat tro.
Men jobbet förändras mycket långsamt och därför ska jag försöka undvika att skriva om jobbet ett tag, det är lixom inte roligt att varje dag skriva hur trött man är eller hur ledsen och stressad man blir. Det är heller ingen väg framåt. Nej ändras något då låter jag er veta det.
-
Lite stubb får man räkna med
Jag såg den här reklamfilmen eller instruktionsvideon som vänder sig till barn, från gilette, om att raka benen. Eller ja det är inte bara benen som ska rakas, enligt videon, utan även bikinilinjen och under armarna.
Videon är faktiskt väldigt informativ och jag fick massa ny information som jag faktiskt aldrig har funderat över. En fråga som tas upp är hur ofta man ska raka benen? Det är som man själv vill svarar huvudpersonen jag rakar varje dag men min syster bara varannan.Jag har ljust hår men har länge haft shorts på jobbet, när jag har jobbat med träning, och jag har aldrig rakat benen varje dag. Inte ens i början av mitt förhållande med V rakade jag benen varje dag. En gång i veckan kanske? lite stubb tycker jag att man får räkna med.
Jag började raka benen när jag var 14, 15 år tror jag. Det var nog helt klart en grupptryck grej eller alla andra gjorde det så jag började också. På sommaren. På vintern så är jag extremt anti att raka benen. Eller jag är lat. Jag tycker det är lite jobbigt.
I vårt samhälle är normen för tjejer att man ska vara hårlös på ben och under armar och till viss del även bikinilinjen och venusberget. Men den här reklamen går för långt. På alla sätt. Efter ett tag kunde jag bara skratta åt den. Riktigt gråtskratta. För det är, som vuxen så patetiskt, men för en 12,13-åring så är det säkert allvar. Och det är skrämmande! -
Med öppna armar
Jag och V pratar om framtiden. Vi drömmer oss dit. Jag håller ju på och längta ihjäl mig efter att bli pensionär. Jag tror att det finns en Westlife-låt som går “I wanna grow old with you, I wanna die laying in your arms” och det är väl lite så jag känner. Nog om detta för det är inte det som detta ska handla om. Nej om en lite mer närmare framtid. Typ ett halvår framåt. Och var sjutton vi ska bo då?
V jobbar, kanske som ni har förstått, mycket i sitt hemland Tyskland. Har ni förstått att han är tysk? Hur som helst med Vs jobb så är det egentligen bara Tyskland som gäller. Han gjorde lixom bara ett kort gästspel i London och nu är det slut. För att han ska kunna utvecklas och känna snuskigt mycket pengar (man kan ju hoppas) så behöver vi bo i Tyskland. Var i Tyskland spelar mindre roll. V är från München. Och München är ju fint. Men det är Köln också. Och i Köln kanske det finns lite mer möjligheter för mig att jobba? Eller jobba kan jag ju alltid men använda mig av mina kompetenser.
Det är tufft att flytta till en ny stad. Och ännu tuffare att flytta till ett nytt land? Så hur ska vi ha det? Jag har ingen aning. Det är mycket som ska klaffa för att jag ska trivas i en ny stad. Ett meningsfullt liv innehåller så mycket och det är inget som man får “gratis” nej man måste gå in i staden med öppna armar. Prata med alla man möter. Prova allt man får möjlighet till. Utveckla sidor hos sig själv som man inte ens visste att man hade. Och hur bra det än går så kommer det finnas stunder med tårar och hemlängtan.
Ibland blir jag snål, eller missunsam och tänker att om vi nu ska flytta till Tyskland så ska vi fan INTE bo i München för då har ju V en del gratis. han har ju både vänner och familj där, nej i så fall så ska vi båda få börja från noll. Skitlöjlig tanke jag vet! Jag låter det vara öppet, försöker öppna mina egna ögon och kanske återigen besöka båda städerna. För att kolla in hur de är, hur stämningen känns. Ja det är svårt och hur öppna ögon man än har så får man ju lixom hoppa som om himlen finns för man kan ju aldrig vara säker. Men det blir en ny spännande utmaning.
Nu låter det som om jag har bestämt mig vilket jag inte har, men jag funderar på det. Mycket.
-
Annorlunda arbetsplats
Idag sitter jag och jobbar i restaurangen ( eller en matsal kanske är en mer passande beskrivning) på ett sjukhus.
En kollega behöver skjuts så jag kör och jobbar där vi stannar. Det är inte optimalt men nu är det så då får vi göra det bästa av det.Lite kul är det allt. Jag läser, skriver och lyssnar på en intervju med Kimmo favoritförfattare. Snart ska jag ta mig en Cola också.
-
Nej nu skiter jag i det här!
Vi har så galet stökigt hemma hos oss. Och helgen, antingen fredag eller lördag, brukar betyda städdag. Jag hade städat innan jag åkte iväg för att fira jul men så fort vi kom hem så exploderade väskor av smutstvätt, julklappar, rentvätt osv. Det som just nu befinner sig på vårt vardagsrumsgolv är verkligen en salig blandning av allt du kan tänka dig, böcker, choklad, strumpor, två väskor (tomma). och då sa vi inte ens prata om köket. Haha!
Jag föredrar ordning och reda men min sambo drog iväg för att leka med sin bror. Typ spela snooker. Och lämnade mig med allt. Så nu ignorerar jag stöket och sitter i soffan och äter svenskt godis, dricker cola och ser på skidskytte. Ibland måste man få göra det också! Ignorera stöket.
-
Grått, grått, grått!
Idag är jag ledsen. Jag kan inte sätta fingret på det utan jag har som en “ledsen klump i magen”. Igår pratade jag med en vän och sa att januari ofta är så här för mig, som ett antiklimax, som att världen och jag behöver vila efter jul och nyår och föregående år. Och att jag i år ska kämpa emot och tänka positivt och ändå orka leva och göra saker.
Men den här veckan ger jag mig full depprätt. men det är jobbigt när man inte riktigt vet vad som är fel (i smyg hoppas jag det är PMS). Nu sitter jag med en kopp kaffe och lite choklad. Tror även den drastiskt minskade mängden socker som jag intar också kan leda till deppighet. Jag menar socker ger ju glädjekickar och jag har ätit mycket godis och efterrätter nu under julhelgen. Åh så gott det har varit!