Bonusfamilj
-
Barnvakt
Det känns som min hjärna har gått igenom en köttkvarn och malts till hjärnfärs. Resan igår kväll protesterade huvudet mot behandlingen på jobbet. Högt tempo, många annan avhandlades, leveranser av såväl introduktioner av chefer som utbildning i grundläggande presentationstekniska upplägg (googla Barbara Minto). När jag väl kom hem efter 10h hårdkörning hällde jag upp ett stort glas vitt vin och kröp upp i soffan framför lite Bonusfamiljen. Tyvärr kan jag inte påstå att det hjälpte den slappna av. Det hade nog varit bättre med en promenad eller ett träningspass men energin fanns inte där!
Så jag vaknade efter en dålig natts sömn och tog sikte på en ny dag i samma tempo. Tills jag drog i handbromsen, avbokade om ombokade. Tog 90min lunch och gick hem tidigare. Nu ligger jag på soffan i ett mörkt rum och hoppas att femåriga V ska somna. Vi har pysslar, bakat syltkakor och myst. Jag som o-mamma är jag bara glad för att få hjälpa till och ja, det lindrar huvudvärken!!
-
Highs and lows
Att vara bonusmamma har sannerligen både bra och mindre bra stunder. Idag har jag testat på båda inom en väldigt kort tid. När T kom hem från jobbet och så möttes vi andra av en trött, tvär och sur T. En sån dag när han nog egentligen skulle ha gått in i ett rum, stängt dörren och dragit ner persiennerna. Som pappa är det ju svårt att göra, så det var bara att svänga iväg till mataffären för utflyktsmat-shopping, slänga ihop ett par pizzor till middag och sen krypa upp i loungemöblerna med snuttefilten (mobilen/jobbdatorn). Eftersom min hjälp inte dög höll jag mig på behörigt avstånd och när jag ätit min middag (vi åt i skift…) så fick jag med mig mellankillen på cykeltur. Vi tog oss ner till en av ortens badplatser och insåg att kvällsdopp det var något vi ville testa på. Så vi trampade snabbt hem igen och bytte om, och sen tog vi ett långt bad i solens sista värmande strålar. Supermysigt och vardagslyxigt!
Väl hemma bjöds det rabarberpaj och vaniljsås, medans jag plockade med kvällsfikat ringde det på dörren och där stod barnens mamma. T störtade ut, slängde igen dörren och kom inte tillbaks på en kvart, tjugo minuter. Då stod han i hallen med exet i släptåg som ville ge alla barnen en kram. Där och då vet jag inte vad jag ska göra. Jag känner mig obekväm i mitt eget hem, så i vägen. Ett kramkalas där jag inte är inbjuden.Min hjärna har så klart spelat mig alla tänkbara spratt under den stunden T var borta. Att samtalet handlade om mig, dem, dem utan mig. Särskilt lätt att slå bort det ur tankarna är det inte när T inte vill säga vad det handlade om, mer än att hon behövde prata om något och jag vet hur egoistiskt det är att tro att det handlade om mig. Jag är ju en mikroskopisk del av hennes liv.
Som sagt highs and lows i en enda salig blandning. Jag laddar med höjdpunkterna, sparar de i ett speciellt fack i hjärtat och släpper dagens low, jag är också trött och energilös idag. Livet är inte så muntert de dagarna.
-
Inte min jul
Är det dags att summera julen nu? Det är eftermiddag annandagjul och jag sitter återigen på tåget. Nu på väg åt andra hållet, söderut. Sen jag åkte hem-hem har jag pendlat mellan ett balanserat humör och rätt så glad till ledsen, sårad och förtvivlad. Att leva som särbo tär på mig, att T mår så dåligt tär på mig, att han inte orkat prata med mig sedan vi vinkade hejdå till varandra på tågstationen efter vår lunch tär på mig.
Jag pendlar mellan att acceptera att han inte orkar. Att hans jul är så stressad, trasig och har spenderats i en bil för att göra alla tillags. Han tog på sig ansvaret för att ge sina barn en bra julafton genom att åka till deras mormor och “våldgästa”. Att göra sin släkt tillfreds genom att sätta barnen i bilen och åka dig på juldagen och tillbaks till Värmland igen idag. Han har försökt göra alla glada genom att försumma sig själv och mig.
Jag har via omvägar hört att han är på väg hemåt efter avlämning av barn idag. Att han sja på tjänsteresa imorgon. Jag hoppas att det är en vit lögn för att ge sig själv lugn och ro ett par dagar. Att barnen stannar med mamma i Värmland. Det hoppas jag, annars kommer han krascha.
Min jul har färgats av hans sms, av att fylla igen luckorna i hans meddelanden, tystnaden, avsaknaden av samtal och oron. Jag färgas så mycket av honom. min hud är tunn och skör och hur jag mår baseras så mycket på hur han mår. Hur kan jag bygga mig starkare? Hur kan jag bli mindre känslig och mer säker? Mer fristående och oberoende i hur jag mår? Hur kan jag bli mindre påverkad?
-
En ny första gång
Det var en kväll vid middagsbordet, T och killarna hade varit och tränat och droppat av Fnatte hos mamma för klippning när en mobiltelefon ringde. Klippningen hade avbrutits eftersom det upptäckts att huvudet kryllade av hårlöss. Jepp, hårlöss!
Genomgången av hår påbörjades och i kalufsen på den äldsta killen hittades fler av de obehagliga kräken, men i den yngstas hårbotten hittades inga vid en första titt. Jag har ALDRIG i hela mitt liv haft löss och har ett hår som är både långt och tjockt, och självklart börjar det klia omedelbart efter en sån nyhet. Dessutom har jag under en period haft klåda i hårbotten och fick nog lite panik av blotta tanken på att det inte var osannolikt att jag hade löss!
Mr T åkte iväg för att köpa behandlingsmedel, den äldsta försvann hem till sin mamma och kvällen ägnades sen åt att läsa in sig på behandlingsinstruktionerna. Luskamma för att hitta EN lus i hårbotten på Tjatte. Det blev bara att gå upp i badrummet och sanera hans hårbotten och därefter min egen. För även om inga löss hittades vid kamning av mitt hår var jag inte beredd att ta risken att vakna upp med en hel luskoloni i håret om ett par dagar.
Samtliga örngott och mössor samlades in för att tvättas och familjen ramlade inte i säng förrän närmre halv elva. Jag kan lova att hårbottnar kommer fortsätta att studeras och eventuellt kommer ett förebyggande spray köpas in för att inte lössen ska känna sig manade att flytta tillbaks.
-
Söndagsmys
Säga vad man vill om helger, och jag älskar när jag fyller dem med upplevelser, men det är så skönt att landa hemma när söndagskvällen kommer.
Jag kom gem till en sjukstuga. Börja skolan-influensan hade drabbat två av killarna och mr T var extremt nära döden när jag kom hem. (Förresten, vad är det med män och förkylning?) Nu är familjen matad, vi har myst i soffan och pratat lite om första skolveckan och krupit till sängs. Härligt att ha familjen samlad igen, redo för en ny arbetsvecka.
-
Semester som bonusmamma
Jag tänkte göra ett försök att summera min allra första semester som bonusmamma, och jag hoppas att det kan vara intressant för någon att läsa. Som jag redan skrivit om inledde vi vår semester med en tur till Frankrike, i det ingick ca 440 mils bilresa. Utöver detta har vi haft 2,5 veckas semester på hemmaplan och en halv vecka där jag helt enkelt rymde till Natalia på Island och hade helg magiska dagar. (Jepp, återkommer med separat inlägg om den resan).
Så vi blandade friskt och vi utmanade oss lite. En enkel lösning hade ju varit charter med all inclusive och sen raddat upp lite spännande sommaraktiga upplevelser väl tillbaks i Sverige. Hur har det då gått? Jo tack mycket bra. I Frankrike var det mycket fokus på bad, mat och kusinhäng. Vi var fem vuxna och fem barn, något som så klart underlättade belastningen. Jag vaknade tidigt och fick till morgonjoggingturer som rensade hjärnan och jag och T samarbetade bra med all matlagning.
Så om vi jämför med tidigare semestrar så måste jag säga att det här är mer min melodi. Att ha en familj att hänga med, barn som ibland är sugna på att hitta på något (badhus, jordgubbsplockning, Ullaredsutflykt eller bara ut i skogen) och ibland bara vill hänga inne och spela spel på PS4 eller iPad. Till stor del har jag hängt på, varit inkluderad eller till och med bjudit med barnen på mina aktiviteter – men jag har också passat på att göra saker själv. Varit på sommarfest, tjejkväll och Island. Jag har försökt att blanda och hitta en balans och det känns som att jag gjort det.
Min roll som bonusmamma är ju också till stor del beroende av min sambo, att mr T bjuder till och visar att jag är viktig och vill ha mig med. Han har till stora delar gjort en bra insats, men i slutet av ledigheten sjönk han ner i ett mentalt mörker. Vi tar det också i ett separat inlägg, men alltså det här med barn och familj. Det är magiskt! Och nu är jag grymt taggad på biologiska juniorer…
-
Bilsemester
Vi började vår semester med en låååååång och intensiv bilresa ner till den franska rivieran där vi tillsammans med en familj till hyrt ett hus för att kickstarta ledigheten. Jag måste erkänna att det var inte utan nervositet som denna bilresa planerades. Att trycka in fem personer i en mellanstor bil av sedan-modell för transport sisådär 220 mil kändes inte som en resa utan utmaningar. Initialt var tanken att vi skulle påbörja resan torsdag efter jobbet, för att komma en bit ner genom Danmark och övernatta där, starta fredagen med en aktivitet (tänk Legoland, Lalandia badpark eller liknande). Sen köra ett 8h pass innan nästa övernattning och så en lång sista dag för att landa i huset på lördag eftermiddag.
MEN, nu blev det inte så pga ett möte för Mr T med företagets VD (sånt omplanerar man ju inte…) och med ens så fick vi tänka om. Jag lyckades hitta ett alldeles förträffligt hotell precis bredvid motorvägen utanför Fichtenau på Booking.com. Så fredag morgon väckte vi familjen tidigt och gjorde en snabb förflyttning ut till den väntande packade bilen. En hemlighet som både jag och T delar är att det är enklare för barn att åka bil om de kan sova ett par timmar. Det är min erfarenhet från mina årliga bilresor till Danmark som barn, och ett knep som T och hans ex använt sig av tidigare bilsemestrar. Så kl 4:30 rullade vi iväg ut från parkeringen och hade sikte ungefär 110 mil längre söderut.
Vi hade laddat upp med frukost i form av tunnbrödsrullar, drickyoghurt, massvis med buteljerat vatten. Digestive kex, äpplen och godis som snacks och telefoner och plattor var fulladdade med offline filmer, spel som inte krävde nätverksuppkoppling och spellistor på Spotify.
13 timmar senare rullade vi av Autobahn i södra delarna av Tyskland, utan att ha slagit ihjäl varandra, utan några större bråk och med den mentala hälsan i behåll. De första timmarna rullade det på väldigt bra, killarna sov och slumrade. Vi stannade och åt frukost i bilen pga den kyliga morgonluften. De sista sex timmarna var de tuffaste, det började klia i benen. Det började bli trist att se på film och inte erbjöd landskapet utanför bilfönstren mycket att titta på. Så vi försökte stanna ofta lekte lite jage och plockade fram snackset.
Vital-Hotel Meiser Direkt framme vid hotellet störtade vi ner i restaurangen, åt fort och gick upp på rummen för att byta om till badkläder. Sen tillbringade vi strax över en timma nere i hotellets Spa och pool avdelning. Ett perfekt sätt att bada bort biltrötthet och få använda musklerna. Hotellet erbjöd ett stort rum för fem personer, något som inte är lätt att hitta då de flesta hotell räknar en familj som 2+2. Vi somnade trötta och varma i de sköna sängarna och konstaterade att vi verkligen kunde göra ett stop här på hemvägen också.
Såväl inomhus- som utomhus pool -
Bonusfamiljer.
Tänk vad det kan kännas bra att få läsa en bok som bekräftar att man inte är onormal, konstig och irrationell? Eller vänta, irrationell är jag ju, det vet jag. Men det finns fler där ute i världen som är det. Som reagerar som jag på typ liknande situationer. Det är ett mönster, som man inte pratar så mycket om – men som identifierats och det finns böcker om det. Jag har bara läst några sidor i en av böckerna som jag blev tipsad om, men det känns redan bättre.
Att jag är knäpp som får känslomässiga utbrott och känner mig osedd – det är vanligt för bonusföräldrar. Vi som inte har barn sen tidigare och inte förstått att när barnen kommit till världen finns det inget som kan tävla med dem om uppmärksamhet. Oavsett om barnen är hos er eller den andra bio-föräldern.Lunchade med min bästa vän E igår,och hon bekräftade den där känslan av att bli nedpetad. När hon blev mamma för 8 år sedan mindes hon plötsligt att hon stundtals var svartsjuk på sin dotter. För sambon hade helt plötsligt bara ögon för dottern. Så det verkar inte vara unikt, men det lite unika är att jag blev nummer 4. Jaja, det är i alla fall med stor nyfikenhet jag fortsätter läsa!
-
Kärlek
Till min terapeut som efter tre års uppehåll läst in sig på mitt case, ställer rätt frågor och drar slutsatser som känns så rätt rakt in i hjärtat. Tack, det är det enda jag kan säga. Tack för rätt frågor, rätt slutsatser och rätt tips. Men allra mest tack för det allra sista du sa “Happy, du är bra och du gör väldigt mycket bra. Glöm inte det.”
Och så skickade hon med mig lite lästips i sommar som jag så klart delar med mig av…
Stora bonusfamiljboken och Fältguide för Bonusfamiljen och självklart kommer jag få T att läsa dem också 🙂