Ska vi köra en sån? Jag ligger utslagen på soffan idag också, i och för sig efter en hel natts bra sömn (Tack John Blund) men fortfarande hes, snorig och med ett sänkt allmän tillstånd. Därför tänkte jag stjäla inspiration och dela lite av helgens äventyr genom en min helg i fem bilder. Så, lets do this!
Nu kör vi…
Första bilden får bli denna. Glädjen när jag kom till stället för helgen och de regntunga molnen sprack upp och solen lockade. Prognosen visade på hoppfullt väder, utomhusvigsel gör sig inte så bra i ösregn och 15 grader. Jag höll tummarna, väntade på pizza leverans och kvällen ägnades åt dukning av bord och festlokal.
One toast for the road eller ”i väntan på ny buss bubbel”
Fredagsmorgonen bjöd igen på ösregn, och vind. Hur skulle det gå inför kvällens utomhusmingel med ett ganska utsatt läge? Sällskapet samlades i Natalias hus på landet, här hackades det ingredienser inför kvällens buffé och vi testade håruppsättning och stämningen började lite infinna sig. Eftermiddagen klarnade upp och vi testade vigselcermonin, hur skulle musiken höras för oss som skulle paradera in, och för gästerna? Vi höll tummarna för mindre vind! Vi skrattade gott åt bruden som hade lite problem med luciatempot och vinglade som en fyllekaja på väg mot brudgummen.
Sen tackade vi alla vädergudar men inte så mycket bussguden! Vädret samarbetade men bussen som skulle ta oss till middagen strejkade, så chauffören fixade en ny och 45min sena rullade ett hungrig sällskap in till fördrink. Promenadquiz, mat och mingel innan badtunnorna fylldes till bredden av badsugna islänningar och ett par tappra svenskar.
Done!
Lördag. D day. Fullspäckat schema som började med snabbfrukost och sen blomsterfix. 8 bord, 25 vaser. Kör! 1,5timma senare var blommorna slut och borden dekorerade. Ballonger var blåsta och högtalarna testade. Det sista testet kvarstod. Vi körde ut Mr och Mrs och tog plats vid mikrofonerna. Efter tre försök var musikern lite mindre missnöjd, vi hade skrivit om en sång till Brudparet och vi är tre rätt värdelösa sångerskor!
Blommor fixade av proffs
Efter en snabb men god lunch körde vi på. Med knappt två timmar kvar till ceremonin gasade vi igenom tre frisyrer, sminkningar och blomster dekorationer till håret. Vid ett tillfälle, med mindre än trettio minuter kvar till allts början står jag och blir insydd i klänningen samtidigt som en annan brudtärna målar mina naglar. Håret, det var inte färdigt fixat ännu. Självklart hann vi. Ett team med fnissiga brudtärnor och en mer fokuserad brud. Vi gjorde vårt allra bästa för att dela med oss av den bubbliga glädjen, men en av oss spelade huvudrollen och hon kände allvaret i stunden.
Vigseln var magisk. Den var personlig, varm och full med kärlek. Vigselförrättaren var pinsamt dålig på såväl namn som engelska. Bruden hade en fluga innanför kjolen och brudtärnorna betedde sig som en doakör till musikerna första sång. Jag måste ändå säga, det var unikt och alldeles rätt!
Sen kom riskastning, bubbel, fotografering, mingel och mer foton. En paus där gäster satt i solen och tog sig en drink – tärnorna skrev grattiskort och preppade det sista!
Mer bubbel, sen middag. Gäster som inte nog strössla berömmelse för den genomtänkta dekorationen av bord och lada. Härliga tal från brudens far, brudgummens syster, best man och brudgummen. Sen var det vår tur. Kommentaren “ni måste sjunga högre” ringde tydligt i öronen och sjöng gjorde vi. Med mycket kärlek. Schlager till vår schlagerdrottning. Aldrig tror jag en sång kommer slaktas så hårt och kärleksfullt i publika sammanhang. Och tur att de flesta druckit ett par glas alkohol innan!
Kvällen avslutades med tomtebloss innan dans tog vid. Jag rockade dansgolv tills mina lilltår dominerades av blåsor, då åkte skorna av och det dansades ett par timmar till. Jag dansade mig igenom vickningen och utomhus minglet, sen tog energin och rösten slut och en kopp te med mina roomies fick avsluta dagen.
Hur jag summerar helgen? Intensiv, rolig och kärleksfylld!
Så, äntligen är den här!! Min julklappshelg. Natalia gav mig en Norgekarta med ett datum, en tid och en adress på. Så idag kl8:20 ska jag infinna mig på Oslo Sentralstasjon. Eftersom det är en bit att åka drog jag norrut redan efter jobbet igår!!
Vad ska vi göra då? Ja.. Natalia har ju inte velat avslöja men för ett par veckor sen, en regnig kall omotiverad tisdag kom den här videon och jag blev super-Happy!
Förra helgen kom mer info, vi ska ut på värsta Norge expeditionen i miniformat. Bergen, Flåm, Fjordsafari, Vikingamiddag, båt och tåg till Gudvangen innan vi ska tåga oss tillbaks till Oslo.
Så nu är jag uppe, supertidigt och superpeppad på att komma iväg!!!
Det känns som min hjärna har gått igenom en köttkvarn och malts till hjärnfärs. Resan igår kväll protesterade huvudet mot behandlingen på jobbet. Högt tempo, många annan avhandlades, leveranser av såväl introduktioner av chefer som utbildning i grundläggande presentationstekniska upplägg (googla Barbara Minto). När jag väl kom hem efter 10h hårdkörning hällde jag upp ett stort glas vitt vin och kröp upp i soffan framför lite Bonusfamiljen. Tyvärr kan jag inte påstå att det hjälpte den slappna av. Det hade nog varit bättre med en promenad eller ett träningspass men energin fanns inte där!
Så jag vaknade efter en dålig natts sömn och tog sikte på en ny dag i samma tempo. Tills jag drog i handbromsen, avbokade om ombokade. Tog 90min lunch och gick hem tidigare. Nu ligger jag på soffan i ett mörkt rum och hoppas att femåriga V ska somna. Vi har pysslar, bakat syltkakor och myst. Jag som o-mamma är jag bara glad för att få hjälpa till och ja, det lindrar huvudvärken!!
Sitter på ett plan hem från Kanada i detta nu och reflekterar hur rikt mitt liv är. Jag må ha problem att hitta rätt man i mitt liv, men vad jag har är en än större skatt. Här finns så många storhjärtade, varma, givmilda, omtänksamma och underbara vänner.
Sista veckan har jag tillbringat i Kanada på bröllop. Jill som gifte sig är en tjej jag träffade genom den internationella förening som både jag och Natalia är medlemmar i. Året var 2010 och vi var i Japan av alla världens länder. Vi nätverkade, festade, sjöng karaoke, somnade på en McDonaldsrestaurang och besökte Universal studios. Där i suset och ruset klickade vi, letade upp varandra i sociala medier och fortsatte hålla kontakten. Vi höll kontakten såväl man kan när man bor på varsin sida av jorden, fann vår kärlek till löpning och yoga och i maj 2014 kom hon till Sverige. Vi sprang halvmaraton, lagade mat och besökte skärgården. Deras kärlekssaga hade precis börjar spira då och sedan dess har jag följt den på distans och i samband med förlovningen skickade jag grattishälsningar.
Sen hamnade en inbjudan till bröllop i min brevlåda och jag tvekade aldrig en sekund. Jag skulle hit! När jag nu summerar resan är jag så oerhört glad att jag gjorde den. För den samlingen med människor som jag haft den stora glädjen att hänga med i helgen gör mig alldeles varm. Jag har skrattat så att mina kinder krampat, dansat tills mina fötter smärtat, skapat interna skämt i en grupp av fem personer som i fredags var främlingar och i söndags sade hejdå med stora varma kramar och innerliga önskningar om att återförenas när vi är på samma kontinent.
Bara en vecka innan jag reste var jag på tjej-AW där E blandade kvinnor i grannskapet och bjöd med sig av fantastiska, inspirerande kvinnor. Natalia delar mer än gärna av sig och bygger starka team av vänner och får oss att träffas ofta. För mig är det den vackraste gåvan.Att dela med sig av sina vackraste ädelstenar, de personer man mött, klickat med. Den samlade livsskatten.
Idag har jag haft en uppenbarelse! Jag och en av mina allra bästa vänner har svårt att hitta tid att ses, vi försökte mecka in en lunch i våra välfyllda arbetsdagar. Vi fick ge upp det och försöka få till en promenad och telefonsamtal en helgdag utan framgång. Då kom hon ed en genialisk idé vi ses för en promenad, eller om jag ville en joggingtur. Hon har efter två barn, husköp, husrenovering, egenföretagare som för ett år sedan var på väg in i väggen precis börjat komma igång med sin träning. Hon som när vi träffades för 10år sen var en gynnande friskus år nu en småbarnsmamma med svårt att få ihop alla delar i livet.
Jag brukar inte vara pepp på träningsdejter, men med denna kvinna kändes det okej. Så efter jobbet idag åkte jag hem till henne, bytte om och småpratade lite med hennes sambo. Sen gav vi oss ut i småregnet. En timma senare, 7,5km senare kramades vi hej då och jag insåg vilken vinst kvällens dejt varit. Ett träningspass och kompisdejt i ett. Prat-tempo, vackra vyer och frisk luft. Djupa samtal, fokus och livskvalitet. Oj livet, tack för att du gav mig detta idag som i övrigt känts som en transportsträcka.
Imorse vaknade jag hemma i min säng bredvid T, nu somnar jag med J i sängen intill i dagens tredje land. Vi tog ett lunchflyg till Malaga och hämtade ut en hyrbil och nu har vi landat på Algarvekusten, närmare bestämt i kuststaden Faro. Under en kort bensträckande promenad efter att vi kollat in rummet och utsikten hamnade vi på en uteservering där vi tog oss en tapastallrik och varsitt glas lokalproducerat rödvin.
Så himla skönt med ledighet, semester, oplanerade dagar och oskrivna blad. Över vinet planerade vi morgondagen och just nu står ett morgonbesök på Praia de Marinha på agenda, därefter bilar vi mot den charmiga staden Silves och den gamla arabiska borgen. Sist letar vi oss fram till en vingård eller två och provar vin, äter lunch och gottar oss. Ni följer väl med?!
Jag vet att det är en dag i kalendern som vilken annan dag på året. Jag vet att livet fortsätter, men alla hjärtans dag är en dag som det gör extra ont att inte få något.
Jag är så glad för att både Natalia och Alex fick uppmärksamhet. Jag är glad över alla fina buketter och kärleksfulla middagar jag såg på Instagram, söta meddelanden som delades på Facebook, jag är till och med glad över de överdådiga firanden som delades i andra sociala medier.
Jag är fantastiskt glad över de meddelanden jag fick via sms och mail, men det tar ändå inte bort smärtan i att Mr T skickade mig ett kort och opersonligt meddelande som inte innehöll ett enda känslo-ord. Nej, han ljuger inte för mig. Han förställer sig inte och han ger mig inga falska förhoppningar. Men det hindrar det inte från att göra ont.
Jag vill i alla fall avrunda den 14e februari med ett meddelande till mina vänner där ute. Jag är så glad att ni ingår i min “squad” jag tänker inte släppa taget om er.
Igår spenderade jag eftermiddagen med att hjälpa en av mina bästa vänner. Hon och hennes man har köpt ett nytt hus med en helt fantastisk utsikt, men i behov av utbyggnad och renovering innan det blir det drömboende de tänkt sig. Initialt kommer de flytta in i huset och bo där i ca ett halvår innan de påbörjar det stora byggnationsäventyret, och under den tiden behöver de magasinera delar av sina möbler och andra ägodelar. Inför en flytt är ju det bästa man kan göra rensa, rensa bort det som man kanske inte använder, saker som burits upp på vinden/uti källaren/in i förrådet eller som helt enkelt gömts och glömts.
E är en person som gillar fina saker, som gillar att shoppa och som inte är så bra på att ha ordning bakom stängda dörrar. Rena ytor och ordning är hon bra på, men när man öppnar hennes garderob eller lådor så döljer sig där ett charmigt kaos. Vi känner varandra sen mer än tio och år och vi har koll på varandras styrkor, så hon bjöd in mig på vin och garderobsrens. Vi gick bara igenom två av hennes garderober för klädkammaren hade hon styr upp inför visningen, men vi lyckades rensa ut två svarta sopsäckar till en skänk-kontainer och två stora ikea kassar med kläder för en vännina att prova innan de också landar i en skänk-kontainer.
Vi använde en enkel metodik. Spara, skänk, släng.
Är plagget i gott skick?
vita linnen/t-shirts blir lätt solkiga och ligger kvar i garderoben längre än de bör. Jämför området under armarna med ett utrymme mitt på magen/ryggen – är det samma färg?
titta på tyget, är det fullt av små hål från torktumlare?
syna sömmar och knappar
När använde du den sist?
Är svaret att plagget är i säsong men inte använtsså kan det endas sparas om det är av speciell karaktär
Exempelvis vara en långklänning, en fest-bolero eller liknande
Kommer du använda den igen?
Det är lätt att gamla favoriter hänger med i garderoben av sentimentala skäl
Hur många liknande har du, behöver du X antal svarta koftor/myströjor/jeans?
Det är lätt att nya kläder blir kvar även om de inte använts. Kläder med prislapparna kvar kanske var ett felköp? Skänk den då vidare. Någon annan kommer bli glad!
Så vi vräkte ut allt på golvet och gick vi igenom alla kläderna. Nu kommer E inte behöva flytta med sig kläder som inte används, och hon får utrymme att fylla på med lite nytt när säsongen kommer! Och, jag är helt övertygad om att hon kommer att använda MER plagg efter denna rensning, för nu ser hon vad som finns i lådor och på galgar!
Jag inser att mina inlägg just nu varken är speciellt happy eller inspirerande, det är mer av deprimerande och känslomässigt tunga – men jag hoppas ni orkar läsa och hänga med.
Helgen har innehållit djupa dalar och en någorlunda hög topp. Fredagskvällen spelade jag På Spåret med Natalia, alltså ett väldigt skönt sätt att hänga trots att vi är i olika länder och tidszoner. Det kändes som att jag hade sällskap trots en alldeles tom lägenhet.
I lördagsmorgon sken solen, så jag drog på mig träningskläderna och sprang en sväng på mina gamla stigar. Sen städade jag lite. Det behövdes inte, men det är mitt sätt att komma på plats i ett nytt hem. Så jag dammsög, tvättade golv och grejade lite.
Sen kom det stora svarta hålet. Det bara sög ner mig och höll mig fast. Jag kände mig så ensam och tom. Och mitt i den känslan började T messa om bio. Helt utan känslo-ord. Bara krasst, rakt och ytligt. Så jag gjorde det man inte ska – jag ringde upp, och tårarna rann.
Det blev bio. Och middag i huset. Och övernattning. Så vi hann prata lite, även om det var långt ifrån tillräckligt för mig. Så spenderade jag eftermiddagen med fika med en kompis, och en bio med en annan. Underbara vänner som tar hand om mig <3. Så sagen kändes bättre och den känslan tänker jag bära med mig i veckan!
I slutet av september var jag och J på vår årliga Italienresa. I år hade vi tagit sikte på Toscana och köpt billiga flygbiljetter in och ut ut Pisa.
Efter att ha hämtat ut vår lilla Fiat 500 tog vi sikte på Florens där vi spenderade eftermiddag och tidig kväll. Vi strosade runt, tittade på gamla byggnader, den charmiga staden, kände på atmosfären och shoppade handväskor.
Ponte Vecchio, FlorensPå kvällen var vi framme vid hotellet i den lilla byn Volterra där vi bokat boende för hela vistelsen. Fredagen spenderade vi delvis på hästryggen, delvis på en vingård där vi åt trerätterslunch och slutligen utforskande den lilla byn San Gimigiano.
På hästrygg bland vinrankorFolkvimmel runt den gamla bybrunnen
Lördagsmorgonen vaknade vi som vanligt tidigt och vi hade bestämt oss för att återbesöka en gammal favorit. Två timmars bilresa senare parlerade vi precis utanför stadsmuren till vinpärlan, Montepulciano. I Montepulciano ligger vinkällarna skyddade innanför stadsmurarna och si kan lätt gå från den ena vinkällaren till nästa. Här besökte vi gamla favoriter och provade på lite nytt. Den här byn kan sina viner och fyra flaskor att lagra fick jag med mig därifrån.
Att lagra 5 respektive 10år!
Efter en mycket trevlig utflykt hamnade vi på en solig terass och avnjöt såväl en fantastisk caffe latte som bubblande prosecco. Sen drog vi på oss middagskläder och drog upp till byn för en äkta italiensk middag med anti-pasti, biff med tryffel olja och en god choklad fondant allt serverat med goda lokala viner.
Volterra är det också en gammal by med stadsmur. Den började byggas lång innan Jesus gick i kortbyxor och är nu en het turistmagnet som omnämnd i True Blood serien. Här finns trånga gränder, mysiga torg, en gammal amfiteater och ett museum för etruskerna. En fin by, men inte favoriten bland de besökta byarna… ska du till EN by, är rådet Montepulciano (för vinet) eller San Gimignano (för de många tornen och dramatiska landskapet).
Sitter på ett plan hem från Kanada i detta nu och reflekterar hur rikt mitt liv är. Jag må ha problem att hitta rätt man i mitt liv, men vad jag har är en än större skatt. Här finns så många storhjärtade, varma, givmilda, omtänksamma och underbara vänner.
Idag har jag haft en uppenbarelse! Jag och en av mina allra bästa vänner har svårt att hitta tid att ses, vi försökte mecka in en lunch i våra välfyllda arbetsdagar. Vi fick ge upp det och försöka få till en promenad och telefonsamtal en helgdag utan framgång. Då kom hon ed en genialisk idé vi ses för en promenad, eller om jag ville en joggingtur. Hon har efter två barn, husköp, husrenovering, egenföretagare som för ett år sedan var på väg in i väggen precis börjat komma igång med sin träning. Hon som när vi träffades för 10år sen var en gynnande friskus år nu en småbarnsmamma med svårt att få ihop alla delar i livet.
Imorse vaknade jag hemma i min säng bredvid T, nu somnar jag med J i sängen intill i dagens tredje land. Vi tog ett lunchflyg till Malaga och hämtade ut en hyrbil och nu har vi landat på Algarvekusten, närmare bestämt i kuststaden Faro. Under en kort bensträckande promenad efter att vi kollat in rummet och utsikten hamnade vi på en uteservering där vi tog oss en tapastallrik och varsitt glas lokalproducerat rödvin.
Så himla skönt med ledighet, semester, oplanerade dagar och oskrivna blad. Över vinet planerade vi morgondagen och just nu står ett morgonbesök på Praia de Marinha på agenda, därefter bilar vi mot den charmiga staden Silves och den gamla arabiska borgen. Sist letar vi oss fram till en vingård eller två och provar vin, äter lunch och gottar oss. Ni följer väl med?!
