barn

  • barn,  Gravid!

    Konfunderad 

    Jag vet att jag gnäller mycket här om att jag mår illa men i verkliga livet så är jag ganska ointresserad av graviditeten. Jag känner mig inte jättelycklig pga illamåendet eller orolig, jag är bara “som vanligt”. 

    Jag har en graviditetsapp som jag läser en gång i veckan, jag läser inte om graviditeten på nätet och boken jag fick från barnmorskan står oläst i bokhyllan. Jag litar på kroppen och att den vet vad den gör. 

    Däremot har jag en vän här som jag tycker har ändrats. Vi både umgås och jobbar ihop och sedan jag blev sjukskriven hör hon knappt av sig. I veckan bjöd jag ändå över henne på fika och vi pratade lite allmänt om jobbet och så där. Och allt hon sa om graviditeten var elakt. Typ: jag hoppas du blir straffad med skrikiga barn för att du lämnar mig i sticket på jobbet. Jag hoppas du får tvillingar, haha! 

    Ja ni förstår typen av kommentarerna. Och jag förstår inte varför hon har ett behov av att säga sånt? Helt ärligt så blir jag ledsen när folk säger att förlossningen är så hemsk eller nu kommer ditt liv att bli så hemskt, du kommer aldrig få sova igen. 

    Jag och V är inga barn. Vi är medvetna om att det inte är lätt att ha barn men vi har ändå valt att ha barn. Tänkt, funderat och sedan beslutat. 

    Kommentarer inaktiverade för Konfunderad 
  • barn

    Vad är en bra pappa?

    Läste ett så himla bittert inlägg i söndags om att det är ett fåtal pappor som förtjänar att hyllas på farsdag, resten av papporna är bara skit (sammanfattningsvis). Och det inlägget gjorde mig så ledsen. Visst det finns riktigt dåliga pappor (jag har en) men de flesta pappor gör ett bra jobb. Problemet här är att vi tänker oss att barnen ska ha en mamma och en pappa-mamma.

    Mammarollen och förväntningar på mammor tycker jag inte har förändrats speciellt mycket. Mamman ska amma, mys, byta blöjor, vara mammaledig, fika med andra mammor. När en kvinna blir mamma så ska “allt annat” sättas på paus och barnet ska vara nummer ett i resten av mammans liv. En kvinna som sover en natt på hotell för att överleva eller åker bort med en vän eller tar en tupplur är inte en bra mamma, för när barnet sover så ska ju mamman laga mat, städa, handla osv.

    Däremot har papparollen förändrats, pappan ska nu vara en pappa-mamma. Han ska göra allt det där som mamman gör (se ovan) samt arbeta och försörja familjen. För mamman ska vara hemma mest hela tiden.

    Den här pappa-mammarollen är ju helt omöjlig för en person att leva upp till. Speciellt eftersom att mammarollen inte har förändrats till att en kvinna “får” arbeta, ha nanny och tjäna mycket pengar.

    Om vi ska vara ärliga så måste ju en person sätta maten på bordet, så var det på stenåldern och så är det nu. Det kan vara antingen mamman eller pappan. Och någon måste se till barnet, det kan också vara antingen mamman eller pappan men pga amning så blir det ju mamman åtminstone till att börja med. Då måste vi ju ge papporna lite slappare tyglar. En pappa kan inte jobba heltid och hinna med allt som en mammaledig hinner. (Eller rätta mig om jag har fel?)

    Att bli föräldrar handlar om att vara ett lag. Först är jag ledig och V jobbar och sedan är han ledig och jag jobbar. Vi får hjälpas åt med hemmasysslorna för en bäbis är fullt upp och sömnbrist och allt möjligt som man “lider” av.
    Och sedan vill jag bara poängtera att vi kan inte välja våra egna föräldrar, men vi kan välja vem vi vill ha som medförälder (pappa i mitt fall) till våra egna barn. Välj med omsorg!

    Kommentarer inaktiverade för Vad är en bra pappa?
  • barn,  kropp,  V

    Svenska barnprogram 

    V säger att våra barn aldrig ska få se svenska barnprogram. Jag fattar inte alls hur han tänker? själv skrattar jag så jag gråter åt detta (men undrar om barn förstår humorn i det) och tycker det är så himla fint att de tar med provrörsbefruktning också. Så himla pedagogiskt och öppet!

    Tyskar i allmänhet och V i synnerhet är extremt privata och pryda, förutom när de badar bastu. Då badar kvinnor och män tillsammans och alla är nakna. Jag är inte speciellt pryd men får en lätt överdos av snoppar i en tysk bastu.

    Kommentarer inaktiverade för Svenska barnprogram 
  • barn,  kropp

    Kan det vara sant?

    Min mens är möjligen sen. Och jag känner mig gravid, som ni vet så gör jag alltid det… Men nu i eftermiddag när jag lämnat min vän på flygplatsen bestämde jag mig för att ta ett test. 

      
    Ett svagt svagt positivt test. Det kan lika gärna vara fel på testet, eller på mig. Men det är det närmaste gravid vi kommit. Jag har ingen aning om hur mycket det andra sträcket ska synas. Kanske är detta inte positivt. Jag får kolla imorgon med “morgonkisset” som man ska. 

    Min första reaktion på detta: det här ska jag inte berätta för någon. 


    (Har googlat positiva graviditets test och jämfört med bilder på nätet pinsamt länge nu. Läste också att om ett gravtest visar positivt är man antingen gravid eller har hormonproducerande cancer. Känner mig mer cancersjuk än gravid men tror det är dags att sluta googla nu). 

    Kommentarer inaktiverade för Kan det vara sant?
  • barn

    Ledsen söndag 

    Idag är jag lite ledsen. Vaknade lite fel ochr V gick till jobbet ägnade jag en timme åt att läsa en jättehärlig blogg om en tjej med ett barn och som väntar nästa. Jag kände att jag vill ju göra all de där förberedelserna och ha det där familjelivet. Blev så himla deppig. Så jag sket i alla måsten som tvätt (tror jag har ett par trosor kvar) och städ och satte mig vid symaskinen. Att jobba med händerna är terapi för mig. 

    Så har jag matat själen med after eight. Jag älskar after eight och har dem i frysen, då blir de lixom sega och ännu godare! 

      
    Och kaffe så klart, bilden är från igår då vi var iväg och fikade. 

      

    Kommentarer inaktiverade för Ledsen söndag 
  • barn

    Inget bäbissug

    finns det någonting jag inte har är det ett bäbissug. Helt ärligt tycker jag att bäbisar är ganska tråkiga och den första tiden med bäbis med sömnbrist, amning och alla hormoner skrämmer mig. 

    Bäbisar är mysiga, ljuvligt söta och absolut värda att ägna min uppmärksamhet. Men jag längtar efter ett barn. Efter en till dimension i livet. Att få visa en eller två nya människor Hr fantastisk världen är. Med kärlek, vänner, kramar, glass och skidåkning för att bara nämna några saker. 

    Jag har så svårt att förstå när människor med barn som är +2 år får det där bäbissuget. Det är väl då det roliga börjar? Och vad exakt är det man är sugen på? Ett litet sovande liv i famnen? 

    Kommentarer inaktiverade för Inget bäbissug
  • barn,  vardag

    Trött och stressad 

    Efter helgen i Sverige är jag galet trött. Ni vet så där att jag omöjligt kan hålla ögonen öppna?! Usch trötthet är en hemsk känsla. 

    Dessutom känner jag mig stressad eftersom att vi den hör veckan borde ha sex mest hela tiden för att bli gravida. Nu tänker jag att det får bli som det blir, vaknar jag till liv och är sugen får det bli så, annars får vi vänta. 

      
    Jag jobbar den här veckan och sedan går jag på ledighet i två veckor. Det ska bli helt helt underbart! Jag har lösa planer första veckan men vill mest ta det lugnt och andra veckan ska jag ju till Paris. Nog om det nu ska jag fortsätta med kaffet och ta mig till jobbet! 

    Kommentarer inaktiverade för Trött och stressad 
  • barn

    Tar ut sorgen i förskott

    Om några dagar ska jag ha mens och jag känner mig deppig redan, eller snarare jag känner mig deppig idag. Jag känner mig PMS-ig och inte alls gravid, hur man nu ska känna sig då? Sist jag var gravid så kände jag mig mest otroligt deppig och kände inga sytom alls utan trodde att jag hade influensan i fyra veckor…

    Sedan tänker jag att allt detta kanske är tecken på graviditet och funderar på att googla, men om man googlar tecken på graviditet så kan man få upp allt från halsbränna till diarré och depression så nja… jag ska nog sova istället. Ville bara gnälla av mig lite.

    Jag har haft en fantastisk dag på jobbet och är egentligen himla lycklig, så det är bara hormonerna som spökar. Vi hörs imorgon, då tar vi nya tag!

    Kommentarer inaktiverade för Tar ut sorgen i förskott
  • barn,  kropp

    Bli gravid 2.0 

    När vi var i Sverige så träffade jag en av mina bästa vänner som också försöker få barn, ni vet hon som fick missfall i våras? Efter det missfallet så fick hon vissa komplikationer, eller egentligen inte men hennes kropp stötte inte ut allt utan hon trodde att hon var gravid igen för hormonerna var kvar och då kan man ju inte bli gravid igen. Nu är det i alla fall åtgärdat och hon fick sin första mens efter det i juni. När vi träffades så pratade vi så klart om detta. Hon sa då: Jag ger det sommaren sen ska vi söka hjälp.

    Herregud tänkte jag, vet inte människan att detta med att bli gravid innehåller massor med faktorer och är skitsvårt, jag försökte säga till henne att det är ju bara två chanser dvs ingenting och det kanske är vid jul hon ska börja fundera på att söka hjälp (då har de försökt bli gravida i ett år). Men nej hon skulle söka hjälp i september…

    Själv känner jag inte den stressen. Visst jag blir deppig när mensen kommer, jag skulle ljuga om jag sa något annat men jag repar mig snabbt. Och jag längtar efter barn. Hela tiden. Drömmer om det. Men det ger mig positiv energi och jag tror inte att det blir lättare för att man sätter ännu mer press på sig själv, med det sagt är jag absolut inte emot att man söker hjälp tvärt om, däremot tror jag man ska ge kroppen chansen.

    Det finns ju faktiskt saker man kan göra för att öka chanserna och bättre lära känna sin kropp. Så i Sverige köpte jag ägglossningstest. Ja varför inte tänkte jag, jag kanske har helt fel på när jag har ägglossning. Och då blir det ju inga barn.
    Anledning till att jag köpte dem i Sverige är för att jag har ett överdrivet stort förtroende för allt som är svenskt. Tänker mig att detta är lite bättre än alla märken vi har i Tyskland eller i vilket annat land som helst.

    Kommentarer inaktiverade för Bli gravid 2.0 
  • barn

    Är en flicka lite bättre? 

    Var på en väns födelsedagsfest och satt och lysande på två av hennes bekanta som pratade om det här med barn.

    Person1: i många länder är det ju mycket mer värdefullt/betydelsefullt/viktigt att få en pojke (med tanke på arv och socialstatus och att pojkar kan jobba osv). 

    Person2: ja det är så konstigt för i Sverige är set ju tvärtom, flickor är ju mycket mer efterlängtade. 

    Jag satt där i någon form av chock (efter person 2:s kommentar) och undrade om jag hade kastats några hundra år tillbaka i tiden. Är detta allmänt vedertaget i Sverige? Att flickor är bättre än pojkar? Eller var detta personens åsikt som hon generaliserade? 

    Och till sist. Kan vi inte sluta värdera kön. Man kan hoppas på ett kreativt barn, ett framtida fotbollsproffs eller ett friskt barn. Men måste vi ha en förhoppning om hur barnet ska kissa och fortplanta sig? Snopp eller snippa? 

      

    Kommentarer inaktiverade för Är en flicka lite bättre?