Att uppfostra sina svärföräldrar

Jag är så stolt över mina svärföräldrar. Det är sällan jag säger det, relationen med den har inte alltid varit plätt-lätt. De ha ruppfostrat sina barn (bara söner) som POJKAR. Det har varit manliga sporter, bilar och pojkkläder. Ni förstår? Så som det var när vi var små.

Jag (vi) uppfostrar Nils på ett annat sätt. Något min svärfar ofta kommenterar. Att det nog inte är många barn som får göra si eller så. Alltid på ett positivt sätt. Det har varit allt från att vi inte har någon lekhage till att vi låter honom leka experiment i köket.

Och att han har på sig kläder med glitter, frost är mer regel än undantag och även om jag vet att farmor och farfar rynkade lite på näsan i början så är han ju “finast på jorden”. De har accepterat att han är sån. Eller jag är sån.

Nu inför jul fick han en chokladkalender med Elsa. Då kände jag att de verkligen har kommit en lång väg. Inte alltid lätt att ändra sina tankar om vad som är normer men de har gjort det superbra.