Nils språk och kompisar

Svenska är hans förstaspråk och han ligger långt fram i sin språkutveckling och sina kognitiva utveckling överlag. Jag är så tacksam för det. När jag tänker på att Nils inte skulle kunna läsa det jag skrivit eller brev han hittar när jag går bort ger mig en enorm ångestklump i ögonen. Hur ska han någonsin förstå den jag är om han inte kan svenska till hundra procent. Vi får väl se hur det går i framtiden men jag hoppas att vi alltid kommer kunna ha konversationerna på svenska.

Nils har fått en svensk kompis, H. Älskar honom och hans mamma. Vi stötte på varandra i jobbsammanhang och insåg att vi båda är svenskar. Och efter ännu några påstötningar insåg vi att våra barn är i exakt samma ålder.

Många expats här flyttar ju hem efter 1-3 år och helt ärligt gör det för ont att bygga relationer med ett slut så jag var tveksam till att vi skulle ses men även den familjen är bofasta här. Sedan vet man ju aldrig vad framtiden ger oss.

En kompis är en guldgruva för språket iaf. Dör av alla konstiga saker Nils säger nu. Och roligt att barnen passar ihop. Nils behöver lite mer barn-ord då han pratar svenska ungefär som en 67-årig tant. Älskar det!