Snart påsk

Är ni beredda på det? Att det snart är påsk? Det här är året då jag undrar var tiden försvunnit. I julas pratade familjen om att i år är det sen påsk, så sen påsk som det kan bli och nu, eller om en vecka är vi där. Jag är inte alls beredd. Var det inte första mars alldeles nyss? Jag tyckte det var i förra veckan jag fotade nyutsprungna videkissar och kommenterade att än är det långt till vår. Så är det nu inte, våren är här. Knopparna på buskarna börjar bli stora, påskliljorna blommar färgglatt i rabatterna och vitsipporna gör skogsbackarna alldeles vita.

Jag vet inte var den är på väg men vår relation är i förändring.

Hej och hå vad jag inte alls hunnit med. Det har varit ett högt tempo såväl på jobbet som privat med roliga resor, badrumsrenovering och samtal med T. På tal om T har jag inte uppdaterat status på länge och det är för att vi är i en process. Jag vet inte var den är på väg men vår relation är i förändring. De gånger vi ses är för sällan anser jag, två gånger per vecka är inte tillräckligt och det är dags att antingen gasa eller bromsa. Det här mittemellan tjafset är jag klar med nu. För T har tiden sen jul varit fullspäckad med privata problem som dödsfall, arvstvist och mobbat barn som inte vill gå till skolan. Visst förstår jag rent logiskt att jag då får stå tillbaks – men nu har jag stått tillbaks och snällt väntat i två år. När är det min tur att ta plats? Så nu har jag sagt ifrån och jag får ge honom någon tid att förstå vad jag säger, sker ingen förändring på hans initiativ så innebär det att jag kommer driva igenom en förändring.

I övrigt har jag precis vinkat hejdå till mäklaren som varit här och inspekterat mitt radhus. Hon överöste materialval, färgval och ombyggnationerna med beröm. Hon var imponerad över planlösningen på övervåningen och det nya badrummet såväl som köket fick mycket väl godkänt. Så trots att marknaden står still så är dessa radhus eftertraktade när de läggs ut för försäljning och om jag skulle sälja imorgon skulle jag utan problem få igen de investeringar jag gjort men inte mycket mer. Det jag hoppats på men inte vågade räkna med eftersom jag bara ägt radhuset i ett halvår. Så det var skönt och nu kan jag andas ut den oron.