Girlytalk

Fysisk jämställdhet

Under semestern har jag då och då träffat en vän som är svag. Vi har varit väldigt goda vänner men ju äldre vi har blivit har vår vänskap blivit sämre för mig. Jag känner att hon varken lyssnar eller förstår mig men också att hon inte ger mig något. Vi har dock rest lite tillsammans och ja, umgåtts mycket, och det har alltid varit så att jag varit starkare både fysiskt och mentalt och ju mer åren lider och hon blir mer och mer överviktig desto större blir skillnaden i styrka hos oss.

Vi gav oss ut på en 5 km vandring tillsammans med våra familjer och då kom jag att fundera på “fysisk jämställdhet” i en parrelation.

Vandringen var relativt krävande, jag sprang till vårt mål och V sprang hem, våra vänner gick. Det innebar att V bar Nils och matsäck på vägen dit och jag på vägen hem. Den som sprang bar badkläder och lite bestick typ. Jag gillar det. Okej, älskar det! Att vi båda kan bära vår tvååring i en timme. Att jag och V kan få springa. Att vi kan dela bördan. Vi skulle ju också kunna bära halva vägen var eller dela på annat sätt. Det är detta jag menar med “fysisk jämställdhet”. Att båda orkar bära barnet, springa med barnet, leka med barnet, klättra för att hämta något etc. att man kan hjälpas åt med allt det fysiska som behöver göras kring sina barn.

Våra vänner har inte fysisk jämställdhet utan han fick bara både barn och all packning för att hon inte orkar. Och då väger det barnet bara 5 kg. Det är många år och kilon kvar att bära.

Det är många som säger att de tränar för sina barns skull men jag tränar nog också för att kunna orka lika mycket som V. Så att han inte ska bli tvingad att dra hela börandet. Dessutom är det mysigt. Att orka bära, trösta, hjälpa och visa kärlek genom att ha Nils i famnen är det bästa jag vet.

Kan dock erkänna att jag funderade på att lämna Nils i skogen x antal gånger under den hör turen då han aldrig, någonsin var tyst! Gah! Men med mental styrka kommer man också långt.

Kommentarer inaktiverade för Fysisk jämställdhet