tankar

Sömnlösa tankar

Är nere i Sverige på blixtvisit. Hade möte idag och inser att jag förändrats. Engagemang och dedikationen som en gång var min drivkraft är borta. Ändå ligger jag här sömnlös och försöker landa i ett bra beslut. Främst för mig men helst med så lite negativ påverkan som möjligt. Kommer inte längre än att det vore lämpligt att skriva ett mail och tacka för mig.

Tänker också på Icey som är kvar i Norge. Vilken klippa han här. Min alldeles egna klippa. Som han fick kämpa för mig och vad omständig och svår jag var. Himla tur jag hade som fick just han som orkade vänta. Som orkade tro på mig och oss när jag inte kände speciellt mycket alls.

Det går inte att inte tänka på dom. Mina vänner. De är familjen jag valt. Att se dom må dåligt tycker jag är svårt. Känner mig otillräcklig.

Överlag känner jag mig ledsen. Flytten blev inte alls som jag tänkte. Trivs inte i lägenheten sådär mycket som jag hade hoppats. Den känns tom och opersonlig och visst kan det ha något att göra med att vi faktiskt inte bott där en vecka. Det är rörigt och opersonligt. Trots två doftljus. Det känns bara inte bra. Boven till detta kallar jag vita väggar. Inte min melodi. Hatar vitt.

Hela flytten har tagit mer energi och tid än jag räknat med. Således är jag inte alls där jag tänkt vara i jobbsökande. Det stressar, såklart. För mig stressar det. Han klippan är lugnet själv och stöttar alltid. Jag känner lite som jag hamnat på fel spår men resa har gått så långt att det inte går att vända och byta till rätt spår. Och så är det väl antar jag. Man måste arbeta med dagens förutsättningar. Kan ju inte göra så mycket åt allt annat som hänt i livet.

Nä. Grubblerierna är många denna natt. Och som alltid då saknar jag mina föräldrar.