Den manliga tröttheten

Alltså helt ärligt nu, det finns ingenting som stör mig mer än när V är trött. Alltså, självklart kan man vara trött men det finns en trötthet som är så jävla äcklig och så jävla manlig.

En dag i förra veckan så gick jag upp med nils när han vaknade 06:08. Jag har om barn som gillar att ligga och dra sig eller mys med en film eller mobil i sängen men alltså mitt barn ska upp Max fem sekunder efter att han vaknat dvs 0.3 sekunder efter art jag vaknat. Men det är ju bara att gå upp.

Vi myste i soffan, åt frukost (som jag gjorde), klädde på oss, bytte blöja och gick till förskolan med vagnen. Nils grät hela vägen och var ledsen när jag lämnade.

Jag gick en promenad hem via affären och handlar för middagen. Sedan köpte jag massa begagnade jättefina kläder åt Nils och jobbade. Kl 15 gick jag till förskolan igen, hämtade hem kläder och bytte ut till met somriga extrakläder. Sedan gick vi hem igen. När vi kom hem var vi ute 1 timme och 15 min innan V kom hem från jobbet. Då lagade jag och Nils mat. Som vi åt alla tre.

V gjorde oss varsin kopp te. Jag stack ut och sprang 20 min. När jag kommer hem skriker Nils mamma men jag behövde gå på toa. Nils står utanför och skriker (sämsta med mammalivet). V ligger på soffan och ser på youtube.

V är trött. Han reser sig från soffan men faller ihop igen. Han vet inte varför han är så trött. Han orkar inte ens svara Nils när Nils tilltalar honom. Än mindre hämta pennor som Nils skriker om.

Och jag hatar den här “tröttheten” där man inte kan se att Nils sover om 30 min, då kan jag vila eller att det finns mat på köksbordet som behöver plockas in (detta blir ett eget inlägg). Nej som man måste man vila Nu!!! Inte om fem minuter eller senare eller imorgon, nej det finns ingen kämpaanda för faniljelivet.

Min pappa var likadan. Trött, otrevlig och hård. Så minns jag honom framförallt. Halvsovandes på soffan, eller framför fotboll på tv.

Jag hatar det egoistiska och orimliga i tröttheten. Att någon som får mer eller mindre allt serverat ändå behöver vila. Akut!

Och det allra värsta, det är ju att tröttheten går över om något roligt eller intressant ska göras…