Girlytalk

Boktips: och så var det bara en – Agatha Christie

I en bokhylla i Stockholm hittade jag en klassisk Agatha Christie-deckare, den är skriven 1939 och den version jag läste utgavs 1982, även min version är ju alltså snudd på antik och sedan dess har boken bytt namn.

10 människor på en öde ö som en efter en mördas av vad som verkar vara efter en barnramsa. Men när alla 10 är döda kvarstår frågan, vem är mördaren? Alla har ju mördats.

Storyn är, så klart bra, med spänningen som omger den hör typen av litteratur och mystiken. Men alltså satan vad jobbig den var att läsa. Alltså jag fick aldrig något flyt i språket. Jag antar att nyare översättningar är lite mer moderna för här är det så mycket som skulle räknas som konstigt eller jobbigt idag. Jag njöt inte alls av den hör boken utan kämpade mig igenom den snabbt, jag ville ju ändå veta vem mördaren var!

Exempel på jobbig översättning/språk. Om man ändå är sugen på en lättläst klassiker så finns den här.