Min bästa känsla

Min bästa känsla i livet är att klara mig själv. Det är så klart en inställning som har skälpt mig många gånger också. När jag inte ber om eller tar emot hjälp. Eller stänger ute människor som vill mig väl. Lite svårt med balansen även om jag tycker mig bli bättre med åren.

Förra fredagen var jag ensam med Nils på kvällen och kände mig som världens bästa mamma med världens bästa son när han sitter och skrev bokstäver för sig själv. Oftast känner jag mig just så.

Det är så klart inget som kommit gratis även om jag har bra självförtroende så uppfostrat och formar vi hela tiden Nils till att bli lättsam. I perioder där han mest bara röjer och springer runt uppmuntrar vi att sitta still och läsa, pyssla, prata lite extra. Är dock inte detta jag ska prata om utan…

Nils somnade fort och direkt… och sedan kräktes han tio gånger. Han hade en sån djup jäkla hosta.

Det var svettigt att starta tvättmaskiner, trösta, försöka få i lite vatten, byta kläder på oss ä, tvätta av oss, bulla upp med kuddar… kände mig som en supermamma fortsatt om än lite tröttare. Jag är så glad att jag har V att vi gör detta tillsammans. Att vi har 10 anknytningspersoner till till Nils som han älskar och som älskar honom där vi får ofantligt mycket hjälp. Men jag är också så jäkla stolt över att jag kan själv.