Ett hål jag kan täppa till
Jobbet känns sakta bättre och bättre. Jag jobbar i fyra stora projekt och har en superliten roll i två. Som jag skrev tidigare så är jag lixom lite allt-i-allo vilket jag egentligen inte trivs helt hundra med. Jag gillar att ta mer ansvar, planera mer långsiktigt och lixom driva på mer. Men nu blev det så här och jag börjar sakta förstå vilka håll min chef vill att jag ska täppa till och jag känner att jag har möjlighet att göra det vilket ju är en fantastisk känsla.
I det ena projektet kröp det fram att jag är mer än välkommen då den jag ska stött uppfattas som oseriös och opålitlig. Jag kan på den korta tid jag varit där förstå dem.
Att kunna bidra är hur som helst superviktigt för mig och att det jag gör känns meningsfullt. Så jag är toppenglad även om det absolut inte är det perfekta jobbet.