Krasch 

Idag kraschade jag, totalt. 

Det började i morse med att jag var trött och irriterad på V. Inte jätteovanligt så inget jag reflekterade över. Utan V skjutsade mig till jobbet. 

Väl på jobbet kände jag mig lustlös. Hade tre möten a 1 timme på agendan och kände bara nej. Jag vill inte. Orkar inte träffa människor idag men gick så klart på mötena. På första mötet svartnar det lite framför ögonen. Men jag tänker att jag bara är låg på socker och tar en bit choklad. Jag var låg men tänkt that’s it. Fortsätter känna mig trött men mötena går smärtfritt.

På lunchen börjar jag frysa. Samtidigt som en kollega säga “här var det varmare” så huttrar jag till och drar sjalen hårdare om axlarna. Efter lunch känner jag att jag behöver gå på toa… bajsar typ vatten. Men ändå inte magsjukebajs… 

Tänker att det ändå bara är ett möte kvar så går det men är extremt trött, alltså som i sömnig. Minutrarna segar sig fram och tillslut är dagen över. Ska göra rätt beslut och ta buss hem. Men en kollega stoppar mig så jag missar den. Går då hem, via affären, känner att det är en dålig idé men knatar på i 45 min. 

Kommer hem. Fryser som om jag varit ute i -30 grader. Och kroppen är kall. Återigen med lågt blodsocker. Lägger mig i sängen med vetevärmaren men kan inte somna pga för frusen. Värmer på den igen och tillslut slumrar jag i 45 min. 

Vaknar under två täcken och fryser fortfarande. Nu har jag duschat ångande het och det känns lite bättre. Inte lika akutfrusen men trött. 

Så reagerar jag på stress när jag trycker undan den. När jag inte lyssnar på kroppen eller inte kan sova som jag vill. När alla intryck ska bearbetad med nytt jobb och jorden går under för mitt barn varje dag.