livet

Vad är viktigt, på riktigt?

Igår efter jag trotsat snöstormen och sprungit ett par kilometer i motionsspåret värmde jag på lite rester från i söndags (pizza) och tittade på MadMen som varit min “go to” serie på sistone. Helt plötsligt inser jag att det är sista avsnittet, de så fint berör vad de olika huvudrollsinnehavarna sysslar med utan att smöra till det och göra allt bra och alla lyckliga. Sen den stora tomheten – vad gör jag nu!?!

Jag kom på att det var Idrottsgalan och zappade in precis lagom till att Anna Holmlund zoomas in. För er som inte har koll på Anna kan hon i det här sammanhanget sammanfattas som fantastiskt duktig snowcrossåkare som i ett träningsåk kraschar och får en allvarlig hjärnskada. Nu ett år senare har hennes resa till ett värdigt liv tagit stora kliv, men hon kommer för alltid ha svårt att gå, prata och än mindre kommer hon kunna åka skidor på den nivå som hon gjorde.

Igår deltog hon i festen som kallas Idrottsgalan, hon hyllades med ett filmklipp av hennes fantastiska återhämtning och en stående ovationer av övriga deltagare. Sånt här gör mig extremt rörd, hennes kamp mot kroppen. Hennes kamp mot sin egen hjärna och misshandeln av densamma och den hjärnskada som hon ådrog sig. Anna är en kvinna av stål, men fy vad ont det gjorde i hjärtat när man blir påmind om hur fort livet kan förändras och ens prrioriteringar helt sätts ut spel.