Girlytalk

En hemlig njutning 

Det är bland mina svenska vänner väldigt trendigt att inte ge barnet något socker. Fika och saft ska undvikas till varje pris och jag förstår dem. Vi äter för mycket socker, i samhället och barn kan vänta. 

Vi har aldrig haft den filosofin med Nils. Socker är ju “medicin” för mig och dessutom älskar jag att fika. Har han visat intresse har han fått smaka. Och nu kommer mitt erkännande.

Jag njuter så av att Nils kan äta obegränsade mängder socker. När han slevar i sig glass eller är helt kladdig av all choklad som missat munnen. Jag älskar det! 

Jag sörjer så att jag inte kan ha det så eller kunde under min barndom. Energivärde i allt jag räknar beräknas noggrant och godis har ju höga mängder socker. Åt jag en glass kom det alltid en konsekvens. Sprutor, dålig nattsömn, kanske äta på natten. Nu som vuxen är det lättare. När jag inte växer och kroppen är stabilare men som barn var det hemskt att vara sjuk och inte kunna få en godispåse som alla andra på kalaset. 

Samtidigt som jag njuter av att se Nils njuta så tänker jag att detta kan ha ett slut. Diabetes är inte speciellt ärftligt i de flesta fall. Alltså risken för att Nils ska få diabetes är inte speciellt mycket större än om jag inte haft diabetes. Och ha gett den vackraste människan på jorden diabetes är min värsta mardröm. 

Kommentarer inaktiverade för En hemlig njutning