Som vän är jag besviken 

Den här veckan har jag varit besviken på vänner. Den ena ställde in ett projekt vi drivit ihop de senaste åren med motiveringen att hon har omvärderat sitt liv och då inte hinner. Hennes del är minimal men viktig utan den delen hon gör går inte projektet att genomföra så det blev nedlagt. 

Min del i projektet är redan klar, jag är en person med framförhållning, så jag är besviken men tyvärr inte förvånad hon hoppar ofta av saker när det blåser en pust av motvind.

Och så år jag som person och vän, det som ska bli gjort eller det vi kommit överens om det gör jag. Jag har bog aldrig hoppat av ett projekt innan det är fullgjort eller min del i det är slut, för har man lovat så har man. Detta kan ju vara en egenskap som stjälper också, där jag gör mer än jag orkar lixom. Men så är jag och därför blir jag så fruktansvärt besviken när andra inte gör det, utan hoppar av, drar sig ur eller bara skiter i saker vi har kommit överens om. 

Andra saker som gör mig besviken i vänskapsrelationer är: vänner som aldrig hälsar på, vänner som aldrig svarar ja på inviter, vänner som inte svarar på sms (eller dylikt), vänner som inte kan prioritera en fika utan barn, vänner som inte kan prioritera mig när jag väl är i Sthlm/Sverige, vänner som glömmer födelsedagar. 

Jag är en besviken vän, helt enkelt.