Aj.

Efter en bra vecka kom en skit helg. Sitter här med ett hjärta som vet varken ut eller in. 

Igår kom orden. 

Jag vet inte om vi ska vara tillsammans…

Vi är olika T och jag. Säger jag orden har de slått rot och grott i mig. Det finns i det läget väldigt lite chans till återvändo. T är av annan sort. Han berättade för att han tvekar, tycker jag har alla kvaliteter men saknar det lilla extra. 

Vad gör jag nu? Gråter, Jepp i massor. Stannar kvar och kämpar? Ger honom space? Låter honom sakna eller försöker hitta på roliga saker tillsammans? Jag vet inte. Vi hade bra samtal igår kväll, öppna ä, ärliga, vi skrattade och den där konstiga spänningen som byggts upp var som borta. Vad händer nu? Det är mycket som snurrar i mitt huvud. Han vill inte ändra något, han vill att vi fortsätter, men han ville vara ärlig. 

Jag behöver tid, att förstå och hitta min väg framåt. Hur går jag inte sönder på resan. Min hjärna har snurrat i 110 sen igår, försöker få grepp om det världsliga när det känsliga bryter ihop.