Girlytalk

Ihopbrytning 

Jag har gråtit hela helgen. Ja, på allvar. Jag vet inte varför men alltså jag har hulkat mig igenom helgen. Varför? Ja men för att Nils är så underbar, så stor, så liten, så lik sig, kan så mycket, är så söt osv osv. 

Det är befriande att släppa fram sina känslor så. Underbart på ett sätt, kanske speciellt för mig som oftast håller saker inom mig. Men också skrämmande. Gick till och med och tog febern på mig själv för att utesluta sjukdom. 

Det känns som den där baby bluesen som “alla” får efter förlossningen men som jag aldrig fick. Kan den komma nu? Efter 10 månader? 

Mer troligt så tror jag det är att den värsta utmattningen är över nu. Nils sover bättre och jag har energi. Energi nog att känna annat än att bara hålla ihop mig själv. Hoppas det avtar under dagen.