Mammans ansvar

Läste om att pappors nya familjer går före den gamla och känner igen mig. Samtidigt som jag funderar på varför det blir så? Är det för att mammor blir så dominanta i familjen? Får/tar allt ansvar och lixom blir navet att när man skiljer sig så har pappan ingen chans att påverka varken den nya eller gamla familjen? 

Blev lite ledsen när jag inser att jag är den med koll i vår familj. Jag är den där jävla familjeprojektledaren som jag inte vill vara. Köper julklappar även åt Vs familj, till Nils från V, ja ni förstår. Har stenkoll på Nils kläder, vad som behövs, vad som är för litet och vad vi redan har i nästa storlek. 

Fick den här boken i julklapp om just det. Boken var en samling anekdoter där mannen betet sig som vilken idiotisk man som helst och kvinnan står ut. Så ingen inspirerande bok men jag känner verkligen där och då att jag inte vill vara projektledare med koll på allt. Jag vill inte curla min man. För vem curlar då mig? 

Så jag övar mig på att släppa taget. För min psykiska hälsa och för att om vi skulle skilja oss så kan inte V släppa taget om Nils. Utan hans roll är också viktig.