Julfirande del 2

Det fanns en plan. En plan som gick rakt åt helvete idag. Kvällen har bestått av hårda ord i mitt eget hem från barnens mamma. Blivit anklagad för att inte känna min sambo, fått poängterat att de pratat om detta i ett helt liv – jag har dårakt ingen aning. Sen en obeslutsam sambo. En som sätter sig i en situation där hon utpressar honom och anklagar honom för att inte sätta barnen först – för att han inte går med på julfirande i deras fd gemensamma hem enbart de fem. Ursprungs “b”-planen, att  barnen skulle åka med oss till sambons familj vill hon absolut inte kännas vid. Hon kan INTE fira jul utan barnen. Denna diskussion tar hon framför barnen, så hur beslutet än landar kommer Mr T vara den som är boven. Just nu är tre barn och jag ledsna och upprörda över att de två vuxna inte kan hålla sig till sina planer eller fatta beslut. De två föräldrarna har nog ingen lätt sits heller, det köper jag rakt av – men de är de enda som kan fatta ett beslut.

Ja, visst kan jag fly. Som en hund med svansen mellan benen. Ringa min syster och be att få fira där. Men jag vill inte, jag vill fira med Mr T, firar gärna med hans barn – men hans exfru kommer jag aldrig fira med. Så kalla det själviskt, men där går min gräns.

Så nu ligger jag i sängen, med söndergråtna ögon och en förhoppning om att barnens föräldrar kan fatta ett beslut som de två vuxna individer de är. God natt, hoppas ni har mer längtan efter julen än vad jag har…

PS. Skrev igår att barnens mamma var hemma sjuk och ja, det är mentalt hon mår dåligt…