Girlytalk

Min livsresume

Det där inlägget som så märkligt försvann är återfunnet. Här kommer det nu. Är det något ni vill att jag ska utveckla så fråga mer. Så svårt att veta vad jag ska skriva. 

 

Ni var några som undrade hur jag hamnat i München och vad jag gjorde innan och så där. Har kommer en livsresume som är lite hoppig och möjligen bitter, men det har inte alltid varit lätt.

Jag lärde mig läsa långt innan jag började skolan. Så när lilla lilla Alexandra började ettan i en klass där alla kände varandra och redan kunde läsa så blev hon det självklara valet för mobbarna. Egentligen led jag inte så mycket av det för jag hade massa kompisar utanför skolan och jag visste redan då att jag inte passade in i normen. Jag älskade sport, springa och läsa då. Gillade att vara smutsig och högst upp i träden. Var inte så “tjejig”. Hatade pyssel som alla andra i min klass gillade för det blev aldrig bra.

När jag var nio fick min pappa erbjudande om jobb i Italien och det bestämdes att jag skulle följa med. Vi skulle bo där sex månader och jag var så peppad! Sex månader blev sex år och uppbrottet när jag var femton var hemskt. Men nu går vi händelserna i förväg. I Italien bodde vi i en liten håla som lever på turismen på somrarna. Så när hösten kom var vi inte många som bodde där. Min pappa jobbade jämt och jag var då ensam. Gick i skolan, spelade sport och fick tre underbara vänner. Hela byn tog hand om mig. Jag var ett riktigt nyckelbarn och handlade på krita i alla affärer så betalade pappa när han hade tid med det.

När jag (och pappa) flyttade hem igen var det hemskt. Jag hade en pojkvän i Italien och kände mig överkörd i beslutet att flytta. Började gymnasiet och tränade jämt. Spelade sport på elitnivå och hade samtidigt MVG i allt så klart. Jag hade ju tagit hand om mig själv i sex år och kunde utan problem sköta hushållets alla sysslor och när mina förändrar kom på det så fick jag också sköta hemmets alla sysslor. Stressade från skolan för att hämta mina systrar på dagis och ge dem mellis innan jag tränade eller skjutsade dem någonstans. Tvättade hela familjens kläder. Lagade middag flera dagar i vecka. Osv.

Så när det blev dags att söka till universitetet var det bara långt-hemifrån som räknades. Jag ville bli fri. Slippa ta hand om alla andra. Så jag pendlade mellan universitetet i norr och sporten i Stockholm. Träffade en kille och bytte stad i norr. Älskar älskar norra Sverige. Vintern och mörkret och blommorna och ljuset. Älskar lugnet och sävligheten. Trivdes ett tag men träffade på människor som ville blåsa mig och det blev en maktkamp som jag inte mådde bra av.

Jag träffade min ex-man och vi hade det himla bra. Men när det tog slut befann jag mig på ett himla dåligt ställe. Helt lost på många plan med en sarjad kropp och ett totalt krossat hjärta flyttade jag till min pojkvän från Italien i London. Vi har fortsatt vara bra vänner under alla år (och strulat till det fram och tillbaka) och han hade flyttat hem till London och jag tänkte att ja, nice, och fick dessutom jobb på London-kontoret för ett företag jag jobbat med. Var ju bara att flytta.

Jag trivdes himla bra i London. Jag älskar storstäder men pendlade mycket till Sverige. Det tog lång tid innan jag mådde psykiskt bra igen och vips så träffade jag V och fast jag Tydligen tänkte så här så bor jag nu i München. Varför?

Ja mitt jobb eller mina jobb funkar överallt i hela världen medan V behöver bo i Tyskland. Ibland jobbar han i engelsktalande länder och ibland drömmer jag om att bo ett tag i USA men kära nån vad det är långt bort.

Jag trivs så himla bra här, även om det är sjuktjobbigt med avståndet och att jag gnäller lite väl mycket om det men jag tror inte vi kommer bo här hela livet. Om några år för V göra annat eller pensionera sig eller veckopendla eller så för Gu va Sverige lockar!

Frågor på det? 

Kommentarer inaktiverade för Min livsresume