Här sitter jag och är otacksam 

Jag är en jävla gnällspik alltså, jag känner det och ber om ursäkt i förtid. 

När Linnea var tvungen att gå tillbaka till jobbet grät jag och kände mig så tacksam för Tysklands generösa föräldraledighet. Nu har jag varit föräldraledig i tre dagar ensam och jag har tröttnat. 

Allt är så himla perfekt. Soligt och fint väder, vi har promenerat och varit ute. Haft besök av en vän. Storhandlat och nu sitter vi och äter svenska kakor och ser på fotboll. V är hemma på kvällarna och har avlastat som alltid. 

  
Jag måste sysselsätta mig mer. Jag vet att jag stressar och hetsar. Jag vet att livet med en två veckors består av amning och amning och mer amning. Jag har på serier och lyssnar på musik. Men jag måste bli mer stimulerad. 

Och jag skäms lite. Skäms för att jag inte tycker att det är superkul med en bäbis. Skäms för att jag är rastlös och vill göra saker på egenhand. Skäms för jag vet att det är många som inte har betald föräldraledighet och skulle döda för den möjligheten vi har.