Gräsänka

V är bortrest med jobbet. Vs pappa som är en av de mest hysteriskt oroliga människor jag känner ringde V och skrek “va fan håller ni på med bäbisen kan ju komma när som helst!” Riktigt så känner inte jag eller V. Jag känner att det är fyra miljoner år kvar. Har ju inte mått så bra som jag gör nu under hela graviditeten så att något ska ut känns främmande. 

Det jag egentligen skulle skriva är att jag gillar när V är bortrest. Visst saknar jag honom men jag har sovit såååå gott i natt. Jag äter mat som jag älskar (fisk). Nyss åt jag alldeles för mycket jordgubbar så nu vet jag inte hur jag ska orka middag men det tar jag senare. 

  
Vs jobb är mindre flexibelt än mitt så vi behöver anpassa vår vardag och vårt liv mer kring det, vilket ju inte gör något alls. Men det är verkligen ljuvligt att bara göra det som jag vill, känner för och tycker om. 

Jag tror verkligen att saknad är något bra för ett förhållande. För mig och V är det garanterat bra. Vi uppskattar varandra så mycket mer om vi får tid isär.