tankar

En dålig egenskap 

En dålig egenskap jag har, ja kanske min sämsta, är att jag är långsint. Jag glömmer aldrig det som har hänt. Jag kan “gå vidare” men den relationen är för alltid förändrad och jag blir för alltid på min vikt och mer hemlighetsfull i den relationen. 

Det ovanstående tror jag egentligen är bra. Det är ett skydd för min del för jag, precis som de flesta andra, har haft min beskärda del av idioter i mitt liv. 

Den andra delen av min långsinthet är värre. Om jag börjar störa mig på en person eller att en person gör något som irriterar mig så stör jag mig på precis allt den personen gör. Om personen smsar så stör det mig och om personen inte smsar så stör det också mig. Ja, ni förstår? 

Det enda som kan rädda vår relation då är att personen inte hör av sig, utan låter mig vara ifred och lixom släppa irritationen. Men de flesta människor gör tvärtom, hör av sig mer och försöker tvinga fram förtroenden med fraser som “jag vet att något är fel, om du vill kan du berätta för mig, bara så du vet”. 

Just nu när jag är så himla less på allt så stör jag mig extra mycket på allt och alla, tyvärr! Att vara hemma är inget som gör gott för mitt humör.