hej då

  
Nu hoppas Natalia är lite stolt över mig.

Igår sa jag hejdå till mitt ex. Över en lunch där jag frågade allt och lite till, vi var inte ensamma såklart. Nejdå vi var vårt gamla gäng från jobbet. Kanske det kändes som ett korsförhör, men ett trevligt sådant.
Hans hejdå-fika är idag, men jag väljer att prioritera min syster med barn som är på besök i stan. Jag hade packat ett paket till honom, en “Trevlig resa”-låda med hans kvarglömda nackkudde, en påse med godis, en ask med tuggummin och en pocketbok. I morse packade jag upp den igen, och bestämde mig för att inte åka till kontoret för fikat.
Dels för att det känns lättare att redan ha sagt vårt hejdå. Att veta att det är sista gången vi ses hade jag inte pallat. Inte på kontoret med en massa kollegor. Då är det bättre att redan ha gjort det, igår och då med tron att jag skulle se honom idag igen. På lördagkväll åker han, via London, Singapore till Brisbane.

Ett långt samtal, ett tack och en långt varm kram. Med ett “utan dig hade jag inte kommit så här långt” avslutades kapitlet och boken stängs. All kontakt från och med nu kommer ske på hans initiativ. Det är jag som hängt fast för länge, han har släppt och gått vidare. Nu ska jag också släppa och gå vidare, mot framtiden och nya möjligheter!