Mitt problem

   
Klockan är över två, jag är svintrött men kan inte somna. Jag tänker på allt och inget. Det har varit en seg söndag. Så seg att jag säkert ägnade en timma åt att fundera över mitt liv med exet. Grät lite men mest över annat. Annat odefinierbart men gråt som jag behövde få ur mig. Jag behöver gråta ibland även om det bara är till sorglig musik eller en tragisk film. Det kom knappt någrar tårar för jag har inget att gråta över. Så jag borde vara nöjd.

Sedan har jag ägnat mycket tid åt att fundera på varför jag alltid ska göra allt så förbannat svårt för mig själv. Jag tjänar inget på det men ändå ska jag alltid ta den svåra vägen. Som med män. Nu är jag lite rädd för att jag är förtjust i min låtsasman. Han figurerar i alla fall på tok för mycket i mitt huvud. Men sådan är jag, jag får fixidéer eller prokastinationstankar ganska ofta. Typ alltid när jag känner mycket stress. Då blir tankarna och idéer mina tillflykter. Nu undrar jag dock vad det är. Jag gillar som bekant inte när jag inte kan definiera relationer. Jag blir helt tossig av det. Speciellt mitt i natten. 

Det gör på gränsen till ont att erkänna det men just i natten saknar jag någon att dela min säng med. Men samtidigt känns ingen rätt.