Förhållanden,  Ideellt arbete,  livet

Hemresa

 Om några timmar ska jag åka till Sverige igen. Det känns både kul och jobbigt. Det finns förvisso vänner (väldigt fina vänner dessutom) där men mest av allt väntar en massa måsten. Jag jobbar ju mot klockan för att hitta en lösning med mitt ex. Man skulle kunna tro att han också skulle vilja lösa det utanför rätten och det vill han säkert men han tror att det löser sig själv. Han är sådan som person, väldigt lat. Så jag måste tjata samtidigt som jag måste förberedda mig för att mötas vid ett sammanträde. Det och en mailbox med olästa mail och koordinering är vad som väntar. Två veckor har jag på mig att landa, reda ut saker, hitta ett jobb akut, fixa styrelsegrejer och packa innan det är dags för nästa resa. Jag hoppas innerligt vara i landet tillräckligt länge för att närvara vid en nära släktings begravning. Jag har skrivit ett tal som jag så himla gärna vill läsa om jag blir nöjd med det efter lite pyssel. 

Jag berättar inte så mycket för någon just nu känner jag. Orkar inte. Är trött på att berätta tråkiga saker. Längtar till bättre tider. Längtar mycket efter bättre tider. Samtidigt är det ju egentligen ett bättre paradis jämfört med förra våren. Den var fan hemsk. Så jag borde kanske bara sluta klaga nu. Inte för att jag klagar, jag återberättar mina känslor som tyvärr inte är muntrare än så här just nu.

Kommentarer inaktiverade för Hemresa