kropp,  livet,  tankar

Låt mig va!

Alltså en sak som driver mig till vansinne är människor med en idé som de ska pracka på andra människor. Ett klassiskt exempel på detta är människor med en viss religiös övertygelse som knackar dörr för att få fler att dela denna övertygelsen, jag tror ni vet “vilka” jag menar. Jag har en man på mitt jobb med den övertygelsen och då och då brukar han försöka få mig att studera bibeln och tänka på “hans sätt” men jag är absolut inte intresserad, jag tror inte på Gud utan på helt andra saker som människans kraft att förändra både sig själv och sin omvärld.

Ett större problem idag, i alla fall för mig, är inte de människor med en viss religiös övertygelse utan människor med en viss övertygelse (som nästan kan vara religiös) när det kommer till kost. LCHF-fanatiker, anti-gluten-antisiasten, räkna-exakt-varenda-kalori-personen, ja ni har säkert sött på någon eller några som lever för en viss diet.
Jag har typ-1 diabetes och behöver insulin, precis som alla andra, men jag behöver tillföra det utifrån med hjälp av sprutor. Jag har haft diabetes sedan jag var fyra år och det beror på att bukspottkörteln inte fungerar. Insulinet behövs för att sockret ska kunna gå från blodet till mina celler där det sedan blir energi.

Så nej kära anti-gluten-antusiast jag kommer inte bli frisk och slippa sprutor om jag slutar äta gluten. Och nej, kära LCHF-fantasten, man kan inte bli botad från typ-1-diabetes hur mycket LCHF jag än äter.

Och det jag vill komma till är att jag tycker att det är spännande med nya idéer, att lyssna på människor som brinner för något är otroligt inspirerande. Men att lyssna på människor som försöker pracka på andra sina idéer, vare sig det är religiösa eller av annat slag, det är bara enerverande. Och att lyssna på människor som säger “min idé är den enda rätta!” det är så skrämmande korkat att jag bara vill gå där ifrån.

Så alla ni som vill ändra mina tankar, mitt sett att se på världen, mina ideal eller vad det nu är, jag säger bara “låt mig va!”