Oslo och snygga tränare

Jag får lite skäll av Alex och Happy för att jag är så tyst. Det är såklart inte meningen att vara så tyst men jag har – hör och häpna – sovit. I måndags somnade jag halv elva och igår somnade jag innan tio. Att detta sedan inneburit att jag vaknat helt galet tidigt är en annan femma. Det känns ändå skönt att ha fått bättre sömnrutiner. I måndags var jag dock ett vrak hela dagen så jag misstänker att jag sover ganska dåligt när jag väl sover. Fast igår var det bättre. Igår kändes det ÄNTLIGEN som jag hade kontroll på läget. Då sa jag till mitt kompis Kris att jag nu borde jag höra något om bodelningen snart. Det är ju lite så livet funkar. Slutet av året var stressigt, början av året likaså men nu känns det mesta mer sansat så då borde det komma något jobbigt närsomhelst. Så innan det gör det passar jag på att ta en tur till Norge för att hälsa på min kära kompis som nog är en av de vänner jag haft längst. Hon är lite som min syster och det är jag väldigt tacksam för.

Annars så funderar jag mycket på snyggtränaren och på att när man (jag menar jag) skriver/säger “jag tänker på dig” så kan det ju låta betydligt mer seriöst än det är. Jag kan tänka på många samtidigt och på mycket samtidigt men så tror jag inte mottagare av meddelandet tänker. Nu har jag varken skickat eller sagt det till snyggtränaren. Absolut inte. Jag är väldigt oblyg och skulle nog kunna ragga upp vem som helst var som helst. Med ett undantag, en person jag är kär i. Jag blir världens blygaste tjej när jag är kär. Så en snyggtränare som jag är lite för förtjust i är mest en obehagligt träningshinder för mig. Han är löjligt flirtig och det där spelet kan jag med men det förutsätter att jag inte är så förtjust. Eftersom jag mest blir fnittrig och plågsamt skamsen så kan jag inte just nu flirta med honom. Det är omöjligt, han har liksom vunnit innan leken ens börjat. Jag lobbar hårt för att min gamla tränare tillika min PT ska komma tillbaks och ta klasserna. Så jag slipper känna mig som 12.