Regler, regler, regler…

Det är kanske det knasigaste jag skriver inlägg om, men det känns som att det är något vi svenskar behöver bli bättre på. Så här kommer ett nytt inlägg i dejting-industrin.

Hittills har jag försökt summera fyra knasiga regler…

1, Var tydlig med att det är en dejt du bjuder ut till, det vinner båda parter på i längden
2, Ljug inte för den du ska på dejt med!!
3, Innan du går ut på din dejt, duscha, borsta tänderna och se till att du luktar gott.
4, bjuder du ut på dejt ansvarar du för plats, tid och aktivitet

Och här kommer nu regel nummer 5. Det är fruktansvärt pinsamt, egentligen. Är det bara jag som råkar ut för sådana här konstigheter?
Okej. Den är kanske endast applicerbar på nätdejting? Äsch, den går säkerligen att använda även om ni flirtat på krogen, fem i trehånglat på ett dansgolv eller sprungit på varandra på något speed-dejting event.

Det här hände mig. Jag är på stan med en vän. Fikar och pratar. Väldigt inne i vår tvåsamhet och inte öppna för andra att delta i våra samtal. Eller ens avbryta. Vi är väldigt tydliga i vårt kroppsspråk att man stör oss om man tar kontakt. Vi söker inte ögonkontakt eller ens tittar ut över resten av lokalen. Vi är inne i ett samtal, mellan oss. Då kliver det fram en man till vårt bord. “Happy, visst är det du?” högt, tydlig, bredbent. Som om han hade ALL rätt i världen att avbryta vårt samtal. Det tog mig några sekunder innan jag fann mig. Mannen har hittills varit ett ansikte på en dejtingsajt. Ett ansikte som fick ett svar, på sitt låååååånga mail. Som sedan inte fick svar på mail nr2, nr3 eller nr4. Han var lite för intensiv, lite för på och lite för… Han borde kanske ha förstått hinten. Svarar jag inte är jag inte intresserad. Men icke. “Det vore trevligt att ses över en fika!” är nästa mening han kastar ur sig. Jag stammade något osammanhängande typ “Ja, jo jag får väl svara på ditt meddelande…”

Det var konstigt, underligt, obekvämt. Jag kände mig pressad, stressad och placerad i en situation jag inte ville befinna mig i. Jag har tänkt tanken, vad skulle hända om… Jag publicerar ju mitt ansikte på nätet, säger “Hej här är jag, jag är singel och söker kanske dig”. Men jag tycker ändå att man inte hoppar på någon i sociala sammanhang så där. Hade han sagt hej i kön, på väg ut eller när vi “sprang på” varandra så hade det känts mer okej. Men läs av situationen och var försiktig. Det är mcket bättre att i efterhand ställa en fråga “Var det dig jag kan ha sett på X idag?”. Var lite diskret. Snälla? Så regel nummer 5 kommer här.

5, Var diskret. Ser du någon av dina “nätflirtar” på stan, hälsa diskret eller återkoppla på nätet efteråt.