barn

Överbefolkning och barn

Jag hörde en intervju för ett tag sedan med Dominic Monaghan där han sa att vi håller på att överbefolka jorden (sant!) och hade det varit något annat djur så hade vi haft “skyddsjakt” på det djuret, men vi anser oss bättre än alla andra (sant!) och att vi någon gång kommer att behöva välja mellan att ha någonstans att bo och någonstans att odla mat (sant!). Hans “lösning” på detta var att man fick ha ett barn gratis, sedan fick man välja (om man vill ha fler barn det vill säga) om man ville ha ett biologiskt barn eller adoptera ett barn, väljer man ett till biologiskt barn får man böta en summa väljer man att adoptera blir det gratis. Och så fortsätter det så vill man ha tre barn är böterna för ett biologiskt barn högre medan adoption fortfarande är gratis.

Först tänkte jag att han var helt dum i huvudet!, men sen så…

Det som slog mig är ju att vi i Sverige får betalt för att få barn och uppfostra dem under flera år, idag (med tanke på att barnbidraget inte har höjts i samma takt som inflationen) så är det väl mer ett litet bidrag än någon större del men hur som helst så får vi betalt varje månad för att vi ska ta hand om barn. Detta lever kvar från en tid då vi desperat behövde bli fler, vilket vi inte behöver idag.

Min andra insikt är ju att det finns betydligt fler barn än det finns föräldrar, i världen. Det finns föräldralösa barn, barn som lever med föräldrar som inte har de ekonomiska förutsättningar att ta hand om den, barn som lever med missbrukande föräldrar och barn som tvingas gifta sig för att rädda familjens heder eller ekonomi.

Jag förstår att alla är olika, så klart!, men jag tänkte också att OM man inte får barnbidrag (men kanske lite bättre betalt för sin föräldraledighet) så kanske människor väntar med att skaffa barn lite. Nu har vi ju redan en hög ålder för förstföderskor i Sverige (i Stockholm i alla fall) men jag tror verkligen att man blir en bättre förälder om man har byggt upp sig själv på många olika plan innan. Man vet vem man är som vän, kollega, dotter, fru/flickvän/sambo och man kanske tom vet vad man vill jobba med och vilken typ av karriär man vill ha. Då är det lättare att ta sig tillbaka till arbetsmarknaden och jag tror att man mår bra av det (eller om man kommit fram till att man trivs bäst som hemmafru så vet man ju det). Jag tänker mig också att man då behöver ta ett större ansvar själv för ekonomin, man kan lixom inte köpa en lägenhet på 50 kvadrat för 4 miljoner och inte ha något annat sparande, utan man måste ha ett sparkonto för barnet, för att ha råd med barnvagn och allt som barnet behöver.
Men då blir ju barn en klassfråga tänker ni nu?
Ja, men jag tror inte på klass, jag tror på att arbeta hårt (och det kan alla göra). Men om ni tycker att det känns bättre så kan barnbidraget vara behovsanpassat och utbetalas i form av “presentkort” på babyaffärer så att man enbart kan köpa barnvagn, sparkdräkt och blöjor med de pengarna.