V

V, jag och alla andra människor

Alltså vänner är superviktigt för mig, och jag har alltid haft lätt för att få vänner. Sedan barnsben har jag haft ganska många vänner, jag har spelat lagsporter och då blir man ju vän med alla. Nu i vuxen ålder har jag färre vänner, ganska naturligt med tanke på flyttandet, men de jag har är så otroligt viktiga för mig. De är som syre.

Men den här hösten har det varit för många människor i mitt och Vs förhållande. För mig är förhållanden så. Jag och V är mitten och vi är så klart viktigast, men våra vänner och familjer är en del av det. Skulle V inte vilja ge mina vänner en chans eller bara bevara sina egna traditioner så skulle inte förhållandet funka.

Under hösten så har vi haft massa besök av mina vänner. Det har varit så härligt! På allvar. Att mina vänner åker hit för att hälsa på mig är så värdefullt och allt trevligt och roligt vi gjort är ovärdeligt, att V gillat dem och varit delaktig är också superviktigt. Men det har varit för mycket. Mitt och Vs förhållande har aldrig varit bara vårt. Det har alltid varit allas. Vi har inte haft tid att vara bara vi, prata bara vi, andas bara vi, drömma bara vi för det har alltid varit någon annan där. Det har varit trevligt men vi har tappat bort lite vad som är vår dröm och vad som är andras dröm för oss.
IMG_0045.JPG

Och helt ärligt, vårt sexliv har varit sporadiskt. Det har lixom alltid varit någon annan där och trekant är inte aktuellt… Och det är svårt att bli gravid när man inte har tid att tillverka barn.
Så nu under våren, ska jag (vi) lägga fokus på oss. För jag älskar att umgås med V. Göra saker med honom. Prata med honom. Och för att vi ska fungera behöver vi också tid bara för oss.